Struktur, förutsägbarhet och rutiner underlättar för alla barn, speciellt de med adhd, asperger, autism… speciellt på sommarlov!
Drottningen har upptäckt att rutiner är ett bra sätt att få in struktur och förutsägbarhet. Då vet Prestationsprinsen vad som ska hända så strukturen och förutsägbarheten kommer gratis. Dessutom blir rutinen en vana så det blir inte så mycket tjafs om det är något mindre skoj, som att duscha eller plocka i ordning på rummet.
Det är extra viktigt så här på sommarlov och semester. Att hitta vanor som får vardagen att fungera på ett bra eller någorlunda eller mindre katastrofalt sätt…
Så därför är det samma ordning varje kväll och morgon, dvs gå upp till badrummet, gå på toa, borsta tänder, ta på pyjamas, läsa lite… Då räcker det för Drottningen att få Prestationsprinsen uppför trappan, sen går läggningen på rutin. I bästa fall …
Prestationsprinsen sitter alltid på samma plats vid matbordet, i TV-soffan och i bilen. Det fungerar av bara farten och inget tjafs.
De gör samma roliga saker varje söndag. Det är en jobbig dag som innebär att i morgon börjar vardagen. Prestationsprinsen älskar kött, på söndagar äter de alltid kött och potatis, sen kan det vara en stek, en bit fläskfilé eller lammkotletter, men alltid något som Prestationsprinsen tycker om. Förut brukade de se på film tillsammans efter duschen, men det blev bara tjafs och tjat. Så nu låter Drottningen helt enkelt Prestationsprinsen frossa i dataspel. Efter den obligatoriska stunden ute och halvtimman på roddmaskinen framför TV:n.
Drottningens råd till föräldrar till barn med söndagsångest är att skippa det här klassiska med familjeutflykt eller släktmiddag, plocka i ordning sitt rum, lägga in tvätt och bad eller dusch på söndagar om ditt barn tycker det är jobbigt. Det där är vuxentänk, att få ordning inför veckan… För ungarna är det nog jobbigt att förbereda sig mentalt för måndagen. Så här års slipper de själva att gå iväg till skolan. Men en del ska på fritids. Eller iväg på läger. Eller åkta till mormor o morfar. Eller så ska mamma och/eller pappa gå och jobba.
Prestationsprinsen gillar inte att duscha, men man behöver inte duscha varje dag! Drottningen har bestämt att det ska duschas på onsdag kväll och lördag morgon. Samma sak med bestämd dag för den datafria dagen (då läser Drottningen högt, de ser på film, lagar mat eller ritar tillsammans), sortera tvätten, bädda sängen, städa rummet, hjälpa till att duka och motionera. Var sak på sin dag.
Onsdagsfrukost är alltid pannkakor, då vet Prestationsprinsen att halva veckan gått. Fredagsmiddagen föregås alltid av en liten drink, ett glas läsk och en liten skål snacks var till Prestationsprinsen och hans syskon (då blir det inget kiv) och tydligt att helgen börjat!
Tänk efter… går inte detta igen i våra svenska traditioner och dina egna rutiner? Tjugondagknut för att avsluta julen, valborg för att möta våren, skolavslutning för att markera sommarlovets början osv. Och hur gör du själv? Speciell dag avsatt för träningen? För städningen? Fredagsfika med avdelningen? Vin på lördagar? Pizza eller annan färdigmat på söndagar?
Rutiner och struktur underlättar för många och stör väldigt få! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Vilka proffs ni är! Fantastiskt!
Jag, numera titulerad strukturdiktatorn, insåg tidigt att struktur fungerade bäst på vår känslige kille. Däremot förstod jag inte varför. Jag drev honom därför genom hemska luciauppträdanden, långa familjekvällar på förskolan och fritidsaktiviteter han avskydde eftersom det nog var så det skulle vara. Oplanerade, spontana och ostrukturerade.
Jag lyssnade på andras ”borde han inte börja med någon aktivitet”, ”barn ska vara ute och röra på sig i det fina vädret” – vilket slutade med socialt misslyckande i friidrottsgruppen och mentalt sammanbrott eftersom min känslige son inte kan hantera värme. Ja, och så där gick livet på.
Idag vet jag bättre. Och framför allt lyssnar jag bättre. För min känslige son skickar ju tydliga signaler. Det var ju bara det att jag, mitt trögskaft som bara lyssnade på andra, inte hade lärt mig att tyda dem.
Idag är jag tolk till alla normalstörda som ännu inte förstått honom, min underbare son, och alla andra ungar jag träffar på gymnasiet med samma tydliga signalspel i allsköns färger, som så få tolkar rätt och riktigt.
Igår var vi på Grönan. Trångt stökigt och galet lång väntan. Sonen klarade av en fyrtiominuterskö och sen ville han ”åka hem”. Vi fick ställa om och göra hemresan till en del av upplevelsen istället, med båt till slussen och historievandring genom gamla stans gränder. Åkbandet sved på min arm, och på hans arm blänkte det som en reflex. Det var många slantar för ett åk. Fast de tankarna lever ju bara i mitt huvud. Bredvid de större om att han faktiskt fixade en kö på 40 minuter. Och att han sedan bad om att få åka hem – helt odramatiskt. Ett stort framsteg.
Idag har han berättat om detaljer från Gröna Lund som min slarviga hjärna inte haft vett att se och uppskatta. Allt registrerades i kön till Fritt fall. Allt från människor han sett till hur bilderna runt om oss gestaltades. Själv stod jag bara nervöst och svettades.
Så nog fick han ut en massa av Grönantimmen. Mycket mer än vad jag skulle fått på en heldag. Trots att han utsattes för ostruktur i megaformat!
Strukturdikatorn, jag själv, gömmer kvittot för eskapaden långt ner i plånboken. Betydligt fattigare, med rikare än någonsin!
(Om en vecka börjar hans utredning.)
Strategier och struktur! Ja absolut!
Skulle velat sätta en ”Like” på Anneli’s kommentar!