Tips till föräldrar och skolpersonal. Motivationshöjare, belöning, muta funkar jättebra vid asperger, adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Då och då kommer det upp hur fel det är med belöningar. Att till slut gör barnen eller elverna det mer för guldstjärnorna än för att till exempel känna glädjen att lära sig saker. Det är viktigt att lära barn och unga att hitta sin inre motivation. Att förstå den omedelbara eller långsiktiga nyttan. Det är inte alltid lätt, och vi ska inte ta till belöningar istället för att motivera och förklara.
Men när det inte fungerar, vilket det ibland inte gör vid till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, då man är på autismspektrumet eller har en liknande funktionsuppsättning. Då kan belöningar och motivationshöjare vare ett utmärkt verktyg i en strategi att eventuellt hjälpa dem att hitta den inre motivationen.
Några exempel på motivationshöjare, belöningar och ”mutor” i några olika situationer:
Prestationsprinsen är 10 år och vill inte följa med för att köpa nya gympaskor. Men det är ju nästan dags för middag, ska vi ta en hamburgare när vi provat skorna kanske, prövar Drottningen. Genast får Prestationsprinsen både lust och ork.
Prestationsprinsen vill inte och förstår inte varför han ska räkna ett oändligt antal tal den här mattetimmen! Men om du visar mig att du förstått hur man gör, så behöver du bara räkna var tredje tal och kluringen, låter det bra, frågar fröken. Jo, Prestationsprinsen verkar bli en aning motiverad, men fortfarande mycket trött bara inför tanken… Nu vet jag, när du räknat hit får du ta rast, och sen när du räknat hit får du ta rast igen. Du kan gå ut i korridoren och hoppas hopprep i fem minuter. Tjoho, genast får Prestationsprinsen lust och ork!
Prestationsprinsen suckar. Vill inte gå till skolan alls. Det är gymnastik idag. Men du får ta med dig en liten flaska juice, jag har talat med fröken. Det är OK med henne. Så får du lite extra datatid ikväll. Genast får Prestationsprinsen ork och lust! Men när gymnastiken närmar sig skruvar sig Prestationsprinsen, han vill verkligen inte. Men då påminner fröken om juicen och säger dessutom att han kan få hjälpa till att dela ut bollarna. Han älskar att hjälpa till! Genast får Prestationsprinsen lust och ork.
Visst kommer Prestationsprinsen ändå att be dig dra åt skogen, svära, strunta i dig, börja gråta, vägra ibland, men förvånansvärt ofta fungerar det! Så klura ut vad de Prestationsprinsar du arbetar med eller den du har lyckan att ha i familjen, gillar och motiveras av. Och bjud sen på det i massor, både som lockbete och belöning!
För ibland upptäcker prestationsprinsar att det inte är ett oändligt antal mattetal, att gymnastik kan vara kul (om de får tillräcklig struktur och förutsägbarhet till exempel) eller att det kan vara kul att gå och handla, det är ju faktiskt ganska skoj med nya grejer man fått välja själv… eller så kommer det aldrig någonsin vara annat än urjobbigt att gå i affärer, men det kankse funkar att bita ihop om man får en belöning!
För om vi blir irriterade och ber en Prestationsprins att dra åt skogen, (kanske inte bokstavligen, men det är det våra handlingar säger om vi insisterar, kräver och kanske till och med hotar med straff som kvarsittning eller rektorsbesök om saker inte blir gjorda) så kommer vi att lyckas ännu färre gånger… tänk på det. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Mycket viktig poäng! Igångsättningsproblemen som är vanliga vid Aspergers syndrom och/eller ADHD avhjälps aldrig effektivt med piskor. Morötter är däremot riktigt bra.
Har precis hittat hit och vill bara tacka för en bra påminnelse! Vi väntar på att vår son ska göra en aspergerutredning och hur det än blir med det så märker vi vilken skillnad det är om man pratar om belöning i stället för förbud. Hemma hos oss är tevespelet den stora grejen och vi har tidigare pratat om tevespelsförbud, nu pratar vi i stället om tevespelsbonus. Plötsligt har han fått en helt annan motivation och lust till det som tidigare tycktes vara jobbigt!
Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:
Ibland ska man gå på magkänslan och strunta i vad ”alla” säger…
Här tycker jag faktiskt att kritikerna har en poäng. Inre motivation är viktigt, och belöningar kan inte ersätta det. Det är vanligt att autistiska barn har svårt att göra saker om de inte förstår varför de ska göra det. Om en nu måste göra något men tycker att det är jobbigt att komma igång, då kan belöningar fungera bra. Men även då är det bäst om en förstår varför det är viktigt att göra det där som en inte vill och har svårt att ta sig för. Belöningar funkar bäst för att få någon att utföra mekaniska uppgifter, uppgifter som är energikrävande men inte kräver komplex tankeverksamhet och kreativitet.
Jag minns från min egen uppväxt, hur jag hela tiden frågade ”varför måste jag göra det här?” Och ofta svarade vuxna med att hävda sin makt: ”du måste göra det för att vi säger det”. Ibland försökte de med belöningar. Jag tyckte till exempel att det var jättetråkigt att göra hur många mattetal som helst, när jag redan förstått hur jag skulle göra, men när jag fick belöning kunde jag tvinga mig själv att göra det. Ibland. Var fotfarande väldigt jobbigt, och helt poänglöst. Belöningsstrategin var lyckad i bemärkelsen att den fick mig att utföra de mekaniska uppgifter (skriva ut svaren på mattetal) som jag inte orkade med annars, men inte blev jag bra på matte för det. Och samma sak gäller med mycket annat. I stället för att i första hand försöka motivera autistiska barn att göra saker som är tråkiga och poänglösa för dem, så borde man i första hand fokusera på att det ska finnas en mening. Om det verkligen är viktigt att barnet gör något så är belöningar bra, om det hjälper barnet att göra det. Men väldigt mycket som barnen tvingas göra är antingen inte nödvändigt eller viktigt, eller är något som kunde göras mer meningsfullt.
Tack för din kommentar Anarkoautism, du har många bra poänger. Fick mig att tänka ett varv till 🙂
Håller med att det är viktigt för alla att hitta sin inre motivation, vad jag försökte poängtera i starten var att belöningar kan vara ett led i det arbetet. Att genom att förklara varför, locka med ”belöning”, kanske få individen att våga/vilja/förmå, tala om hur det kändes efteråt. Då kan flera saker på sikt hända; att det fortfarande är lika svårt och meningslöst, då får man fundera på om det är för svårt ännu eller för alltid… Och är det jag försöker ”pådyvla” egentligen meningslöst.Men ibland gör belöningen att man provar och sakta vänjer sig vid miljön på ICA, allt folk i gallerian på väg dit, parkeringsgaraget och hissen som är trång och genom belöningen blev det bekant och sen blir det en bekant och OK uppgift. Eller fysikuppgifterna kanske inte var så svåra och omöjliga som man trodde. Eller att majs faktiskt är gott!
Sen tar du ju klokt upp då vi har problemet när saker faktiskt är meningslösa, som att räkna 89 tal då man redan fattat. Då är ju belöningar fel förstås, men det är ju fel att försöka tvinga barn att hitta sin inre motivation för det också!? Då blir ju inre motivationen/belöningen ”tillfredställa andra”” vilket verkligen är tveksamt i de flesta fall. Så då är det ju uppgiften som är fel, inte formen av ”belöning”, så tänker jag.
”Då är ju belöningar fel förstås, men det är ju fel att försöka tvinga barn att hitta sin inre motivation för det också!?”
Oh ja, det vore väldigt fel. Det jag ville få fram var just det, att en inte kan tvingas till det. Däremot kan det i många fall vara så att om en ändrar på omständigheterna så kan något förändras från meningslöst till motiverande. I mitt fall minns jag många tillfällen då jag inte kunnat och inte velat lära mig saker, som vuxna försökte tvinga mig till. Sen hittade jag något som gjorde mig motiverad, och då lärde jag mig sakerna bättre än någon annan. Fast vissa saker går inte att lära sig.
En fara med belöningar är att de kan användas för att motivera barn att utsättas för saker, som de egentligen tar skada av. Som att vänja sig vid miljön på ICA (eller andra jobbiga miljöer). Om en inte kan vistas i vissa miljöer på grund av sensorisk hyperkänslighet är det omöjligt att ”vänja sig”, för sådan känslighet blir bara värre ju mer en utsätts för intryck. Belöningar och tvång kan ge motivation att göra något trots att en tar skada av det. Jag önskar att en tänkte mer på att lära autister att de inte måste tvinga sig in i situationer vi inte klarar av. Att försöka leder sällan till att en vänjer sig, men det leder ofta till att en blir utbränd och utvecklar psykiskt dåligt mående, när en hela tiden pressas att göra sådant en inte klarar av. Omgivningen har för det mesta ingen aning om vilka påfrestningar vi utsätts för. Om barnet gör som det blir tillsagt och följer med till ICA och håller god min ses detta som ett framsteg, även om det i längden leder till utmattning och depression (vilket det väldigt ofta gör).