Åtgärdsprogram, särskilt stöd, utredning – tips till lärare, rektorer och annan skolpersonal.
Åtgärdsprogram. Jo, jag har skrivit ett par inlägg om åtgärdsprogram tidigare. Jag ville också skriva ett inlägg med lite tips, bra länkar och fakta. Det har dröjt lite men varsågoda.
Skolinspektionen konstaterar gång på gång att åtgärdsprogrammen och det särskilda stödet brister, det har inte fokus på den enskildes behov, men fokuserar ändå för mycket på fel hos den enskilde eleven och för lite på vad skolan kan göra bättre. Och det slarvas ofta med tidplan och vem som är ansvarig. Och sällan sker någon uppföljning och utvärdering…
Jag har sett så många åtgärdsprogram som börjar med långa redogörelser av elevens skolhistoria, eventuell sjukdomshistoria, problembeteenden och jag vet inte vad.
Men ganska lite om orsakerna till de problem och/eller problembeteenden som förorsakat åtgärdsprogrammet… Orsaken till att det uppstår problem i mötet mellan elev och skola. För det är ju skolan som måste hitta stöd och hjälpmedel för eleven, samt anpassa till elevens förutsättningar. Aldrig eleven till skolans. I Skolverkets allmänna råd om arbetet med åtgärdsprogram står det:
”skolmiljön där eleven ingår i har betydelse för deras behov av särskilt stöd”
En inkluderande, strukturerad och förutsägbar miljö minskar behovet av särskilt stöd…
Några tips på saker att tänka på:
Ta med eleven – glöm inte att tala med eleven. De vet ofta precis vad det är som inte fungerar. De har inte alltid lätt att uttrycka det. Men om någon de har förtroende för tar sig tid att sitta ner i lugn och ro brukar det komma. Här grå det alltför ofta prestige i saken. Om mentorn inte klickar med eleven så är det så. Har eleven lätt för att tala med en lärare han eller hon inte har, men som brukar småprata med på bussen. Då är det kanske den läraren som ska ta samtalet! Har skolsituationen blivit ohållbar, kanske vi har en hemmasittare, då har ofta eleven tappat förtroendet för skolan och kanske till och med vuxna i allmänhet. Då är det svårt. Om föräldrarna har en bra relation med sitt barn, så gå genom dem. Utan prestige och med stor respekt för deras kunskap om sitt barn.
Ta inte med eleven – I stora möten är det oftast bra att eleven inte är med. Sitta där och vara ett objekt i form av ett problem som ska lösas, ensam bland alla vuxna, är oftast ingen särskilt inspirerande miljö …
Stora möten – ibland behövs många deltagare för att nå optimal samverkan mellan alla som är med och försöker hjälpa eleven till en bättre skolsituation: rektor, mentor, specialpedagog, elevhälsa, föräldrar, vården t.ex. BUP, kommunen t.ex elevstöd eller socialen, kanske ännu fler.
Små möten – för att få eleven delaktig kan det ofta vara bra att ha små möten. Eleven och någon som den litar och har förtroende för kanske mentor, kanske bara en lärare som fått till en bra relation, kanske någon på BUP, ja vem som helst som ingår i teamet runt honom eller henne. Med eller utan förälder. En del barn och ungdomar har en bra relation till sina föräldrar och känner en enorm trygghet att ha med någon av dem i sådana här känsliga möten. Ha ett sådant möte inför större möten och efter. För att få input från eleven själv innan och för att ge feedback och info efteråt. Visualisera.
Föräldrar/Vårdnadshavare – chansen att lyckas ökar astronomiskt om det finns en bra och konstruktiv relation mellan hem och skola. Det ligger ett tungt ansvar på skolan att se till att detta fungerar. Det är föräldrarna som oftast känner sitt barn bäst. De har god koll på vad som fungerar och inte fungerar, och framförallt bra tips om hur man får det att fungera. I Skolverkets allmänna råd står det ” Skola och hem har båda ett ansvar att för denna relation, men skolan har det yttersta ansvaret att verka för ett sådant samarbete.” Jobba i nära kontakt med elev och vårdnadshavare för att sStäm regelbundet av med hemmet hur insatserna motsvarar förväntningar och elevens behov.
Sekretess – Vi vill ju att många i skolan ska ta del av åtgärdsprogrammet och då måste man tänka till på vad man skriver om eleven och elevens familj. Skilj på utredning och åtgärdsprogram.
Utredningar – Skolan, genom rektorn är skyldig att skyndsamt utreda om behov till särskilt stöd finns. Skolan får inte avvakta med sin pedagogiska utredning i väntan på annan utredning, till exempel medicinsk eller neuropsykiatrisk utredning. Håll isär utredning och åtgärdsprogram.
Tydligt och dokumenterat arbetssätt – det måste finnas ett tydligt arbetssätt med åtgärdsprogrammet som alla förstår. Uppmärksamma, utreda, utforma åtgärder, genomföra, följa upp, utvärdera och omforma åtgärder, genomföra, följa upp, utvärdera, omforma osv. Arbetssättet ska finnas tydligt dokumenterat och kommuniceras till alla berörda. Arbetet med elevens åtgärdsprogram ska också dokumenteras och kommuniceras. Det ska också framgå tydligt vad elev eller förälder ska göra då de märker att det inte fungerar, hur de ”klagar” (kommer med konstruktiv kritik), ta vara på den så slipper det kanske bli överklaganden och annat som lätt skapar tråkig stämning och inte gynnar eleven.
Få med frågeorden – Innehållet i ett åtgärdsprogram måste svara på hur skolan ska arbeta annorlunda än tidigare dvs. vad som ska göras och hur. Och förstås vem som är ansvarig, när de åtgärderna ska sättas in (både kalendertid och vilka skolsituationer), när de avses följas upp och datum för nästa möte för utvärdering och eventuell revidering.
Rimliga mål – en elev kan inte gå från hemmasittare till full närvaro. En elev som hamnat katastrofalt efter i samhällskunskapen kan inte komma ikapp hur snabbt som helst. Små steg så att framgångarna kan skördas. Och vila i framgången. Så den känns.
Framsteg – Lägg märke till, synliggör och beröm framstegen. Om än aldrig så små. Om eleven börjar komma till skolan eller räkna på matten. Beröm och notera det då. Vila i de framstegen innan det med en gång läggs på nya tuffare krav och förväntningar. Strunta i att försöka åtgärda att hon eller han kommer försent varje morgon eller bara hinner hälften. Men se till att fundera på vad det innebär för att klara målen och hur eventuella detta problem ska åtgärdas då det är dags att följa upp, utvärdera och omforma åtgärdsprogrammet!
Ge inte upp -förändring tar tid.
Om det inte alls fungerar – inse det, utvärdera och omforma. Kanske för stora mål, kanske går ni för snabbt fram med nya och tyngre krav, kanske blev det november, kanske bytte klassen gympalärare…
Överklaga – Det går att överklaga beslut om åtgärdsprogram till Skolväsendets överklagandenämnd. Överklagandet kan gälla antingen ett beslut om att skolan inte ska upprätta ett åtgärdsprogram, vilket alltså innebär att eleven inte får särskilt stöd, eller innehållet i ett upprättat åtgärdsprogram.
Mer information:
Skolverkets häfte Mer om rätt till kunskap och särskilt stöd
Skolverkets allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram.
Skollagens kapitel 3 om barns och elevers utveckling mot målen, dvs. om bland annat särskilt stöd och åtgärdsprogram.
Tidigare inlägg om att hur arbetet med särskilt stöd ändrats i nya skollagen:
- Elevvårdskonferens (EVK) försvinner i nya skollagen och rektorns utredningsansvar skärps
- Nya skollagen, elevvård och skolhälsovård försvinner, ersätts av elevhälsa.
Skolverkets Allmänna råd för arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan och frågor och svar och särskilt stöd. Här är lite inspiration från hur andra skolor och kommuner tänkt som jag hittat på nätet:
Väldigt bra sammanställning!
Du är för ämnet npf och skola vad Victoria Q är för npf i allmänhet.
Tack
Tack Farsan mitt i livet! Ja, det finns mycket att göra kring skolan och NPF. och släng av NPF. Som väl vi alla har i någon grad?
Jo. Många av de vi pratat med tex på BUP säger att det som är bra för npf-are är bra för övriga också. Tror att du skrivit något liknande.
Det är min huvudtes. Att det är många som skulle må bättre och klara skolan bättre om vi var mer strukturerade och förutsägbara. Och ingen skulle lida. En skola för alla…