Tips till skolpersonal och föräldrar: Förändring är svårt för alla!
Det är viktigt att förstå hur något kan vara stort för en annan person, även om man själv tycker det är en struntsak. Om man är lite stressad, väldigt upp i hejsan av glädje, eller lite nervös, har en diagnos eller släng av, så kan nya saker i vardagen, som förändringar, övergångar, då man ska skifta fokus, byta arbetsuppgifter eller avbryta något roligt, vara svårt eller oroande.
Stress påverkar våra förmågor
När vi är som mest stressade i vår vardag tycker vi sällan om en massa nytt och nya människor, förändringar och överraskningar. Så om vår vardagsmiljö stressar oss varje dag pga. överbelastning på jobbet, mobbing, otydliga lärare, uteblivet eller fel stöd, bråk hemma så kan det lilla bli svårt. Allt från skolstart, avslutning, ny lärare, teaterbesök till mindre saker som byta platser i klassrummet eller kunna avsluta trots att man är mitt inne i något till exempel mattetal eller dataspel… Det gäller också våra barn och unga, ja vuxna också.
Och vi reagerar olika då något är svårt, förvirrande eller oroande beroende på hur stark känslan är. Men blir man tillräckligt frustrerad kan man bli ledsen, arg, tyst, börja gråta, inte komma till mötet/skolan/jobbet den dagen eller i värsta fall implodera eller explodera och bli utagerande. Andra blir fysiskt sjuka illamående, huvudvärk… Men även om frustrationen eller förvåningen inte når de nivåerna kan man ha problem. Man har svårt att sluta, man får svårt att förstå varför alla börjar tala om något annat, man blir förvirrad och överrumplad vilket stjäl energi och påverkar ens beteende.
I skolans värld kan det vara att byta ämne. Det kanske är förvirrande för eleven att ”helt plötsligt” börja med något nytt just då det börjar flyta på och man kommit igång.
Typiska situationer
På jobbet kan det vara tvära byten av ämnen på ett möte eller att man förväntas utan ställtid gå från ett möte till ett annat med helt olika innehåll eller från möte till eget arbete. I mer praktiska arbeten kan det vara att samtidigt behöva arbeta med flera målerijobb, på flera olika ställen, kanske inne och ute beroende på väder.
På fritiden kan det handla om att gå ifrån det roliga TV-spelet, deckaren eller nöjesparken. Eller gå upp ur sängen eller hem från festen…
Åtta tips vid ”ovanliga” händelser:
Förutsägbarhet – tala om i förväg (eller om du kan ta reda på själv) vad som ska hända (efter skolan, på påsklovet, konferensen, träningslägret) eller tas upp (på seminariedagen, skoldagen, utbildningen): när, vad och vem som är ansvarig och vilka som berörs. Förvarna hur lång tid saker tar, filmen är 20 minuter lång, vi ska vara här i två timmar, genomgången är 10 minuter. Och hur lång tid det är kvar om 10 minuter, fem minuter, 1 minut samlas vi för att gå hem…
Kort och koncist – få ord och rätt ord, som skapar tydlighet. Svårt!
Skriftligt – Dela gärna ut en agenda, ett schema eller program. Eller sätt upp på väggen. Det räcker inte att visa lite snabbt i början av presentationen, mötet eller skoldagen. För att skapa förutsägbarhet och svara på frågor om vem, var och hur länge till, så måste agendan finnas tillgänglig.
Visualisera – det finns mycket bra hjälpmedel för att till exempel visualisera hur mycket tid som är kvar av mötet, lektionen, seminariet. Det är bra för stressade, för uttråkade, för neuropsykiatriskt funktionsnedsatta… Och inte minst för att den som t.ex. talar ska hålla tiden!
Bilder – via nätet kan du hitta bilder på det mesta hur bussen ser ut som ni ska ta från flygplatsen, hur den som ska föreläsa ser ut, vad utställningen innehåller, hur porten man ska gå in genom ser ut, hur man sitter på konferensen/teatern… kopiera in bilder i ditt material och dela länkarna för mer information/fler bilder. Eller skicka bara lite snabbt via mms, messenger, snapchat som ni brukar skicka meddelanden.
Påminn – Dagen innan, i början av dagen eller mötet, en stund innan middagen, när det nästan är dags att lämna museet, att när TV-programmet är slut, när de spelat klart den banan och tydligt och bestämt när det är dags… Pling i mobilen kanske.
Alla eller rätt sinnen – påminn och skapa förutsägbarhet genom att använda de sinnen som personen föredrar. En del kanske vill att du påminner genom att tala, en annan ett tecken, en tredje att man klappar på axeln, ännu en annan vill ha en ljudsignal (använd mobilen) och någon skriftligt kanske… fråga!
Naturligt slut – vissa övergångar kan man trixa till ett naturligt slut på. Om ens dotter inte vill sluta bada på simhallen, kan man ha avtalat om cafébesök efteråt. Det kan motivera att avsluta något riktigt skoj. Eller att man har en rutin att äta ett äpple innan man går hem från skojiga aktiviteter utan naturligt slut som stranden/lekparken/gallerian/gamingmässan. Äpplet blir ett naturligt avbrott och med tiden en inlärd start/reflex på att gå mot till exempel bilen. Vi vuxna har infört egna rutiner till exempel fredagsöl för att avsluta veckan, morgonfika för att starta arbetsdagen, läsa innan man somnar… Så kan man ju vänta tills TV-programmet är slut, dataspelsraiden genomförd, fotbollsmatchen spelad, bloggposten färdigskriven innan man kräver att någon ska komma…
Lycka till! För våra älskade ungars skull, ja, allas skull!
Tack för att Du beskriver behovet av anpassning p g a svårigheter att byta aktivitet! Detta är något som präglar hela vardagen, men något som omgivningen har mycket svårt att förstå. Tålamod är a och o. Trots att den nya aktiviteten är något man klarar av kan den om övergången till den blir stressig bli helt omöjlig. Detta handlar om allt från att kliva upp, komma till middagsbordet, gå ut genom dörren, åka på träningen, gå till skolan. Med tiden har jag lärt mig som förälder att lågaffektivt bemötande är det enda som fungerar.
Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:
Åtta tips för att fler ska njuta av förändring och ”roligheter”. Nu är det mycket nytt efter lov och semester. Dessutom är det i augusti, precis som i maj ganska mycket ”roliga” aktiviteter: kick-offer. klassens dag, skolresor osv.