Var femte kommun säkerställer inte barns rätt till utbildning.

70 000 barn har en frånvaro över 10 % i Sverige, av dem är 18 000 borta mer än 20 % om de svar kommunerna gett i vår undersökning gäller för hela landet.
Hur kan de vara så många! Alla barn har rätt till utbildning och en skolplikt…

Kommuner ska ge och säkerställa alla barns rått till utbildning. Våra siffror visar att det finns anledning att var lite orolig anser vi.  Dessutom, ur ett barnrättsperspektiv ska inte det fria skolvalet minska möjligheten för en elev att få sin rätt till utbildning tillgodosedd och säkerställd. Det ska inte heller påverkas av att en elev går i annan skola än den egna hemkommunens av andra skäl t.ex specialskola, särskola i annan kommun eller sameskola.

Enligt skollagen ska hemkommunen säkerställa att skolpliktiga barn som inte går i deras grundskola eller grundsärskola på något annat sätt får föreskriven utbildning. De har inte bara sitt huvudmannaansvar. De har ansvar för alla barn i kommunen.
Av kommunerna i vår undersökning är det:

  • 83 % som svarar att de har kontrollsystem eller -rutiner som säkerställer att alla skolpliktiga barn i kommunen fullgör sin skolplikt.
    Nästan en femtedel säkerställer inta alla barns rätt till utbildning!
  •  54 % samlar eller får löpande statistik gällande elevfrånvaro i sina kommunala skolor.
    Nästan hälften har alltså inte frånvarostatistik.
  • Bara 12 % samlar in statistik från friskolor i kommunen, vilket i och för sig kan bero på olika lagtolkningar om vad kommunen kan kräva av friskolan.
    Nästan 90 % av kommunerna samlar inte frånvarostatistik från de friskolor kommunens elever går på.
  • Nästan två tredjedelar, 64 %, av kommunerna samlar eller får löpande statistik över frånvaron bland skolpliktiga barn som fullgör sin skolgång utanför kommunen. Lägg till att 18 % är tveksamma/eller inte vet om de gör det.
    En tredjedel av kommunerna har inte frånvarostatistik på sina elever som fullgör sin skolgång utan för kommunen.

Bara det faktum att nästan 20 % inte har kontrollsystem eller -rutiner som säkerställer att alla skolpliktiga barn i kommunen fullgör sin skolplikt är oroande i sig. De övriga siffrorna gör det bara mer oroande.

Så varför räcker det inte att skolor hör av sig om någon elev har stor frånvaro eller att kommunen hör av sig till skolorna för att följa upp regebundet. Desutom finns det ju svårigheter i att medborgare inte alltid är folkbokförda där de bor, är nyanlända med mera. Det kan också finnas oklarheter i vad hemkommunen kan kräva i rapportering från andra skolor än sina egna. Dessa skolor kan också ha andra sätt att redovisa och följa upp närvaron.

Jo, för att vi ska ha kontroll över frånvaron i svenska skolor som måste vi följa upp regelbundet och på samma sätt i hela landet. Vi måste enas om definitioner och gränser som ska följas upp. Vi måste samla detta på nationell nivån som annan skolstatistik. Det behövs statistik och obligatorisk rapportering vid vissa givna nivåer.

Insamling och analys av närvarostatistik, är ett verktyg, ett medel att målstyra och att kunna påvisa att mål nås, att insatser är effektiva, vilket borde vara till nytta i skolans dagliga arbete och i det systematiska kvalitetsarbetet.

Statistik skapar transparens. jämföbarhet och möjlighet att målstyra och följa upp våra insatser för att fränmja närvaro och förebygga frånvaro. Att lita på att rektorer eller andra hör av sig, eller att någon inom den kommunala förvaltningen eller hos annan huvudman följer upp skapar rättsosäkerhet. Statistik är enda sättet att säkerställa alla barns rätt till utbildning. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Mer om rapporten Skolans tomma stolar  – Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan som vi tagit fram med stöd av Skandias stiftelse Idéer för livet.

0 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *