Vi anklagar eleverna med autism och asperger att fastna i detaljer, men hur mycket helhet ser skolan!?
Idag hade jag ett intressant samtal med en klok person som jobbat mycket med elever med autism och aspergers syndrom. Hon påpekade, lite klurigt tycker jag, att vi ofta konstaterar, nästan beskyller våra NPF:isar i att fastna i detaljer. Fast vi beter oss likadant!
Våra NPF:isar missar helheten… De berättar att Kalle slagit till dem, men glömmer att de själva puttade först. De berättar att de slängde tallriken i golvet, men inte att de tyckte det luktade läskigt eller att Sofia kittlade dem. Det slår både åt deras fördel och nackdel. Det finns inga baktankar.
Sen när skolan ringer hem, skolan som borde kunna se helheten, i alla fall de lärare utan diagnos. Då fastnar vi i detaljerna. Han räknade inte ett enda tal, han tjafsade med slöjdläraren, han vägrade gå ut på rasten, vägrade ta på sig jacka… Då missar vi helheten…orsakerna…
Skolan borde ju vara experter på varför dessa detaljer, som vi ser det, problembeteenden, uppstår. Men i vår okunskap och brist på respekt missar vi brutalt helheten… Och tragiskt alla chanser att förändra beteendet och hjälpa eleven vidare. Jag vågar påstå att det händer varje dag, på varje skola…
Så klokt! Brist på respekt för NPF är verkligen ett problem. Också fördomarna som följer den bristande respekten. Ingen autistisk person är den andre lik! Man kan inte generalisera dom problem som följer med autism. Och om barnet inte klarar av att berätta hela historien borde ju läraren hjälpa barnet att berätta den med hjälp av frågor och lära dom berätta. Barnet kanske inte helt enkelt kan lista ut vad som är väsentligt eftersom barnet redan vet allt som hände. :/ Om barnet har lite svårt för ”jag vet men ni kanske inte vet” är det väll inte att barnet fastnar i detaljerna som är problemet. Vissa vuxna är väldigt bra på att identifiera symptomen som ett problem och missa helheten symptomen bildar och se det RIKTIGA problemet. Lärare skulle kunna lära sig mycket från autistiska personer och lära dom mer om dom tänkte lite mer som dom. 🙂
Håller med… alla är olika. Och beteendet har en orsak, som kan förklaras. Och trots olikheter så finns det flera grundläggande förhållningssätt som gör stor skillnad för alla: struktur, förutsägbarhet, nyfikenhet på individen, respekt för individen, tron att alla vill väl och försöker. Och grundläggande sätt: tala tydligt, få ord, gärna skriftligt eller bilder, ge svar på alla frågeorden vem, var, när, hur…
Det är verkligen konstigt för när barnen kommer hem och man fått veta att det hänt något och man frågar barnen varför – då finns det oftast en väldigt bra förklaring! Även om man inte SKA bli så arg så man har sönder saker eller slå någon eller på något så är det ju fortfarande inget någon gör bara för att dom kan! Med eller utan diagnos!!
Håller förstås med dig. Skolan, ja vårt samhälle, är mycket för att hitta vem som gjort fel och låta den be om ursäkt. Sen släpper vi det! Mycket märkligt. Såklart att barn speciellt, men även många vuxna, skulle behöva hjälp att förstå varför det gick så på tok. Och inte minst få lära sig att hitta sätt att hantera liknande situationer framöver på ett bättre sätt. Gå undan, räkna till 10, lugnt säga att man inte håller med… Om du inte läst mitt inlägg om detta så är en länk här:
http://prestationsprinsen.wordpress.com/2012/04/12/efter-brak-vill-manga-hitta-vems-felet-ar-battre-att-hitta-hur-det-inte-ska-handa-igen/
Jag tror att många inom skolan skulle få en ökad förståelse för dessa barn och ungdomar om dom hade större kunskap om NPF och inte bara problematiserade eller var för prestations inriktade. Dessa barn och ungdomar behöver någon som ser och förstår dom och deras behov.
Skolsystemet behöver en total renovering och i lärarutbildningen skulle det vara obligatoriskt att läsa special pedagogik med inriktning på NPF för att skapa större förståelse och kunskap om hur man på bästa sätt kan möta dessa barn och ungdomar och tillgodose deras behov i undervisningen. Det måste få vara ok att vara den man är oavsett diagnos, funktionshinder, sexualitet, religion etc, det ena är inte bättre än det andra, det bara är vad det är.
Ha en underbar helg
Carro <3
Tack för dina kloka tankar Carro. visst är det så. Mycket mer kunskap och lite mer respekt för våra olikheter skulle göra underverk! I skolan och på många andra platser.
(f.d. bitsk-ragata)
Jag anser att det borde till förändringar i vårt avlånga land och dess skollag och utbildning med kunskap till dom som jobbar med barn överhuvudtaget, kan gälla skola, vården, dagis osv.
I Danmark heter det ”utbildningsplikt” bara ordet ger associationer att det är skolan som har ansvaret inte föräldrar och elever som i ”skolplikt” I Danmark kan man därför ha utbildning annanstans än i skolan, anpassa bättre vid behov och man har även ”egen läroplan” så varje skola kan ha sin egna läroplan och då kan man även få in bättre individuellt anpassat och för dom med särskilda behov finns det mera möjligheter – lagligt.
Redan 2010 fanns diskussionen kring nya skollagen hos bland annat hemundervisnings grupper och hos en del av oss föräldrar som har eller har haft hemmasittare…(och hos frihetsfronten)
http://www.hemundervisning.nu/blog/post/1/98
Vi föräldrar borde ju kunna få välja det som är bäst för våra barn utifrån deras behov och vad dom mäktar med! Och skolpengen skall då kunna gå dit – oavsett vad vi väljer!
Sök på utbildningsplikt + skola, vi behöver få till en förändring på detta och tänket kring att alla skall sitta i skolbänken och läsa samma böcker, sida upp och sida ner – mallen som följs istället för att individuellt anpassa som det står i lagen…Varför kan andra länder men inte vi?
Här diskuteras det också:
http://lottaedholm.wordpress.com/2012/04/03/barn-har-ratt-till-utbildning/
http://magasinetneo.se/2012/03/26/brottslig-skola/