Ännu en långhelg är över, liten insats, stor skillnad för de som tvekar om morgondagens skoldag är relevant…
Så, då var ännu en långhelg över. För många i alla fall, många var lediga i fredags. Söndagsångest om vardagen och med den vardagens bekymmer och krav kanske smög sig på. Andra är lättade över att den otympliga, ospecificerade, ogreppbara fria tiden äntligen är över! En del kom iväg idag med glädje, en del lite oroliga, men andra blev hemma. Igen…
Vi är alla olika och de flesta som oroar sig för morgondagen kommer över det och kommer igång så fort klockan ringer imorgon. Men några kommer att tveka. De vill, men något gör att de inte vet om de orkar, förmår, vågar, tycker det är värt det… Då kan vi vara skillnaden!
Vi kan göra skillnad genom att skicka iväg ett sms ikväll eller imorgon. Vi kan göra det i egenskap av kompis, morbror, tränare, lärare, rektor, förälder som inte är med sitt barn ikväll, ja vem som helst som bryr sig om tvivlarna. För att sms:et ska upplevas som trovärdigt och ärligt, måste det bygga på en relation av tillit, att barnet eller ungdomen vet att vi verkligen bryr oss. Så vi ska se till att bygga sådana relationer, speciellt till de med lite vacklande skolnärvaro eller andra skolproblem.
Det är ett exempel på ”liten insats stor skillnad”! Ett litet meddelande som tar mindre än en minut kan:
- förebygga hemmasittande och skolvägran,
- det kan göra att en orolig liten själ vet att någon bryr sig,
- det kan göra att en mobbad vågar gå till skolan, det finns ju tydligen en vuxen som ser mig,
- det kan göra en energirik, spontan och initiativrik unge tryggare, bakom allt skäll och alla tillsägelser så finns tydligen ett genuint och varmt engagemang
Sms kan förstås bytas mot meddelande på facebook, kik, skype eller var du nu hittar din tvivlare. Och andra får bara ångest av att vi ”trycker på”. Så vi måste tala med dem och höra vad de gillar och inte, vad som stjälper och vad som hjälper. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.
Hej! Jag fann den här bloggen av en slump via en googling, och jag är så glad och tacksam för det. Jag är en av dessa barn som inte blev uppfångad under min skoltid och det har satt stark prägel hos mig,min självbild och tillit till andra människor. Jag är idag 29 år och kämpar fortfarande med en del av grundproblematiken och med att komplettera min skolgång. Min dröm är att själv få möjlighet att hjälpa andra barn och ungdomar med samma problematik och vända mina erfarenheter till en tillgång. Tack så mycket för ditt arbete och din blogg. Jag blir väldigt berörd av din effort.
Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:
Hur gick det idag, efter långhelgen mitt i maj?
Ja, tänk att så lite kan göra så mycket! Så härligt! Förra sommaren, en vecka innan skolstart, fick vi mail från sonens lärare som undrade om han och vi föräldrar tillsammans med ett annat barn med liknande svårigheter, ville hänga med till hennes dotters häst och rida lite och väcka tanken på skola igen. Det var guld värt! Träffa läraren men på annan plats än vanligt och få mjukstarta.
Åh vilken bra grej! Det gjorde skillnad gissar jag ?