Är regeringen lite feg? Eller kommer det mera från regeringen om ökad närvaro i skolan

Gustav Fridolin Utbildningsminister
Foto av Kristian Pohl/Regeringskansliet

Regeringen beslutade 22 februari 2018 om en lagrådsremiss för stärkt likvärdighet och ökad närvaro i skolan. Remissen är inte tillgänglig än, men vi tar i ett par inlägg upp de förslag som presenterats. Detta handlar om förslagen för att minska frånvaron. Lagändringarna beräknas träda i kraft 1 juli 2018.

Vi är verkligen glada för att skolfrånvaro har kommit på agendan med den här regeringen. De har haft en inlyssnande dialog med oss som länge arbetat med frågan och känt frustration för att det är en icke-fråga i skoldebatten i stort. Fortfarande…

Vi på Prestationsprinsen med Aggie i spetsen har haft flera  tillfällen till samtal med både utbildningsministern och statssekreterare Helene Öberg. Ett mycket givande möte var när vi (Aggie och Matthias Rowe) träffade dem båda tillsamman med två föräldrar och två ungdomar. Vi lämnade över förslag på de viktigaste åtgärderna för att få bukt på skolfrånvaron. Helene kommer för övrigt att inleda den jubilerande Temadagen för problematisk frånvaro Hemmasittardagen, 2 maj 2018. Vi lämnade också remissvar på betänkandet om frånvaro.

Men är regeringen lite feg? Varför finns inte krav på nationell frånvarostatistisk och uppföljning med! Vi saknar det och en hel del i förslagen om minskad frånvaro. Dels från betänkandet Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera SOU 2016:94 och dels från vår egen rapport Skolans tomma stolar, om frånvaro i grundskolan och hur skolor och kommuner arbetar med frågan (Öhman, 2016). Vi väljer tro att det kommer mera.

Förslaget

Rektorns ansvar att skyndsamt utreda upprepad eller längre frånvaro tydliggörs. Då kan  lämpliga åtgärder snabbt sättas in. Huvudmannen ska få information om att en utredning inleds.

Vidare föreslås att både enskilda och andra offentliga huvudmän än den kommun som eleven bor i ska rapportera till hemkommunen när en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en skola, och när en utredning om frånvaro inletts.

Vår tanke
Ja, vi får väl med viss förtvivlan säga att detta med utredning vid längre frånvaro är bra. Vi gissar att det innebär ett utredningskrav i kapitel 7 som hanterar rätten till utbildning och skolplikten (som det föreslås i betänkandet SOU 2017:94).

Egentligen är det som att lägga till i en lag att lagen ska följas. För i kapitel 3 §8 finns detta utredningskrav gällande frånvaro redan, men många skolor struntar i det. Här står förenklat uttryckt, att oavsett vem som är orolig för att en elev inte kommer att nå ett E i ett eller flera ämnen så ska rektorn skyndsamt utreda. Det samma gäller ”annat problem i skolsituationen”.

Om eleven har omfattande frånvaro eller är hemmasittande finns absolut risk att eleven inte kommer att klara E i flera ämnen. Dessutom är omfattande frånvaro definitivt ett ”problem i skolsituationen”.

Det är bra att man skriver om så att alla huvudmän ska informera och rapportera till hemkommunen vid omfattande frånvaro, oavsett om eleven går i hemkommunen, annan kommun, fristående mm. Vi hoppas att lagen ändras så att detta gäller all frånvaro, inte bara ogiltig frånvaro som i dag. Men vi hade också velat se att hemkommunen ges ett ansvar att följa upp, inte passivt ta emot. Detta är en barnrättsfråga, att den som är ansvarig säkerställer alla barns rätt till utbildning.

Hemkommunen ska vid behov samordna insatser från olika aktörer för att eleven ska närvara i skolan.

Vår tanke
Otydlig formulering, det står ”vid behov samordna”, det lär formuleras tydligare i lagförslaget. Och den formuleringen blir avgörande. Idag är det mer regel än undantag att nätverksmöten och SIP-möten fungerar dåligt just på grund av att ingen har det övergripande ansvaret. ”Problemet” blir en het potatis där alla anser sig ha gjort vad de kan.

Det finns ett problem med formuleringen ”hemkommunen”. Vem av de tre parterna skolan, utbildningsförvaltning t.ex. central elevhälsa och socialförvaltningen är ”hemkommunen” som ska samordna`?

I lagen står redan i 7 kapitlet §21 Hemkommunen ska se till att skolpliktiga barn som inte går i dess förskoleklass, grundskola eller grundsärskola på något annat sätt får föreskriven utbildning och då kommunen är huvudman även i §22 Huvudmannen ska se till att eleverna i huvudmannens förskoleklass, grundskola och grundsärskola fullgör sin skolgång. Så det framgår att det yttersta ansvaret för att barn får sin rätt till utbildning, då borde samordning komma av sig själv då inte någon annan tar på sig det.

Vad vi saknar

Det kommer förmodligen fler förslag för att öka närvaron i skolan. Här några av de saker vi saknar mest.

All frånvaro
Det framgår inte tydligt om lagförslaget kommer att ändra formuleringarna i skollagen från ogiltig frånvaro till all frånvaro. Vi hoppas det eftersom det formuleras som ”frånvaro” inte ”ogiltig frånvaro” i detta förslag. För det är inte bara ogiltig frånvaro som ställer till problem. En av våra viktigaste frågor!

En definition av problematisk skolfrånvaro
I lagrådsremissen väljer regeringen att inte använda denna term som betänkandet föreslår och definierar i betänkandet Saknad!

Med problematisk frånvaro avser utredningen frånvaro i sådan omfattning att frånvaron riskerar att ha negativ inverkan på elevens utveckling mot utbildningens mål. Det här innefattar all frånvaro, det vill säga både giltig och ogiltig frånvaro samt sammanhängande och upprepad frånvaro.

Här finns två mycket viktiga poänger som vi förklarat i ett tidigare blogginlägg.

Nationell och lokal statistik för neutral uppföljning av skolfrånvaro
Det enda sättet att förhindra att elever går under radarn och deras omfattande frånvaro upptäcks och tas tag i alldeles för sent är att se till att närvarosystemen används. De ska fungera(!), lärare ska rapportera (kvittera), vilket inte alltid görs idag pga slarv, ork, tidsbrist, handhavande problem som behörighet och tekniskt strul (t.ex inte korrekt kopplat till schemat). Med fungerande system kan vi tidigt upptäcka ökande frånvaro.

För att åstadkomma detta måste vi börja samla statistik på nationell, kommunal och skolnivå. För att det ska fungera måste vi sätta upp definitioner och regler för uppföljning. Då måste skolan agera vid en viss nivå av frånvaro, 10 procent använder man t.ex. i USA som en uppföljningsnivå. Läs mer om hur statistik kan göra skillnad i ett tidigare blogg-inlägg.

Vi vill se att ett större ansvar läggs på hemkommunen
Idag bygger det mesta i lagen och i arbetssätten ute i kommuner och skolor på att någon reagerar och hör av sig. Att mentorn reagerar och tar hjälp av skolledning, elevhälsoteam eller ansvariga inom förvaltning/huvudman centralt. Att rektor hör av sig till sin huvudman. Att huvudmannen genom ansvarig nämnd och förvaltning har ett arbetssätt och faktiskt följer upp frånvaron, analyserar och aktivt arbetar för att minska omfattningen, få hemmasittande elever tillbaka och främja närvaro i stort.

Och det arbetssättet fungerar inte! Det måste i stället finnas krav på uppföljning på nationell, kommun-, huvudmanna- och skolnivå. Skolverket är negativa till detta till skillnad från oss och t.ex. Skolinspektionen och SPSM. Är regeringen lite feg? Eller kommer detta framöver!?

Mer tankar från oss

Vi skulle kunna fortsätta tills ni inte orkar läsa hela detta inlägg. Kanske har ni inte ens orkat hit. Men vill ni läsa mer så kolla in vår rapport Skolans tomma stolar, om frånvaro i grundskolan och hur skolor och kommuner arbetar med frågan.

Läs på, prata om detta, tänk och förändra. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

0 KOMMENTARER