Att avbryta, men inte tåla att bli avbruten. Problem med impulsiviteten och upprätthållande av fokus om man är stressad, har ADHD, eller släng av diagnos…
Påminde om detta på Facecbook och fick stark respons, så jag tänkte att även ni som följer bloggen här också är intresserade. Det är ju så lätt att ta beteenden som ouppfostran, egoism eller liknande i stället för att inse att det är svårigheter som ligger bakom.
Och kankse att vi alla både avbryter och blir avbrutna…
De är intressant det där. När JAG ständigt blir avbruten (vilket händer väldigt ofta), eller när jag sitter tyst under de där släktmiddagarna för att varje gång jag försöker säga något blir jag avbruten efter ungefär tre stavelser, då heter det att jag är dålig på att konversera. Eller för det mesta heter det ingenting, eftersom ingen bryr sig. Men om de tycker att jag pratar för länge (vilket sällan sker, pga blir alltid avbruten) då är det också mitt fel. Det är nästan så en kan få intrycket av att samma regler inte gäller för alla.