Prestationsprinsen, författare på Prestationsprinsen

Läsarna älskar boken Prestationsprinsen! Det är väldigt roligt att boken om Prestationsprinsen, av vår Aggie Öhman, blir så uppskattad. Här är litet urval av vad läsare har återkommit med! Delar av deras recensioner och feedback:

Vad tycker du om boken Prestationsprinsen?

Här kan du läsa mer om boken och beställa den om du bestämmer dig för det! Läsarna älskar boken Prestationsprinsen, Kanske kommer du också att gilla den, eller inte…. Hör gärna av dig hur som helst!

Boken är lättläst och består av ett 40-tal små berättelser, fiktiva, men hämtade ut verkligheten, som kan läsas i vilken ordning som helst. Boken vänder sig till närstående och alla som i sitt yrke möter barn och unga som tänker känner och gör annorlunda.

Aggie Öhman med boken Prestationsprinsen om barn och unga som tänker känner och gör annorlunda — Författare Aggie Öhman med boken Prestationsprinsen

Dator med statistik skolfrånvaro skolnärvaro statistik

Regelbunden nationell statistik över elevers skolfrånvaro behövs! Ekot meddelade för ett tag sedan att i Skolverket regleringsbrev för 2021 har de fått ett uppdrag (vi längtat efter):

Statens skolverk ska utreda möjligheten att införa ett nationellt frånvaroregister och ta fram en genomförandeplan. Skolverket ska även redovisa vilka konsekvenser ett införande skulle kunna få och ska utreda möjligheten att kartlägga olika orsaker till frånvaro, till exempel hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdraget ska redovisas till regeringen (Utbildningsdepartementet) senast den 17 december 2021.

Detta har skett tack vare att oppositionen agerat i Utbildningsutskottet. Vi bad dem om detta redan 2018. Tack! Vi måste få politikerna att förstå att regeringens, Skolverkets och lärarfackens hittills negativa inställning inte gynnar någon! Vare sig lärarna, som de anser sig skydda mot administration, eller allra minst eleverna som går under radarn eller inte möts av rätt insatser.

Vår kamp under 10 år

När vi började tala skolfrånvaro för mer än 10 år sedan var det en icke-fråga i debatten. Vi, som en av de första, men förstås inte ensamma, har förändrat den synen genom att:

Skriva ett antal debattartiklar med olika medförfattare genom åren
Delta i debatten på andra sätt t.ex. i sociala medier, Almedalen, föreläsa på konferenser och utbildningar.
2016 kom vår medialt uppmärksammade rapport: Skolans tomma stolar – om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan. Aggie Öhman är författare till rapporten och tog fram ett batteri av intressanta frågor och aspekter som inte skolmyndigheterna undersökt tidigare. TNS Sifo genomförde undersökningen och resultaten kopplades till forskning och djupintervjuer med experter. Skandias stiftelse Idéer för livet stöttade arbetet.
Skriva otaliga blogginlägg t.ex. om varför Sverige behöver regelbunden nationell statistik och hur de även gynnar enskilda elever.
Uppvaktar regelbundet politikerna i riksdagens utbildningsutskott
Utvecklar skolors och huvudmäns arbete med skolfrånvaro, för att det är viktigt och ger mycket i deras arbete och för drabbade elever. Det skulle det göra på nationell nivå också så klart.
Med mera

Regelbunden nationell statistik över elevers skolfrånvaro

Enigheten är stor om att svensk skola inte fungerar. Men meningarna om varför går brett isär. Det är tyvärr inte en vanlig ståndpunkt att närvaro är en framgångsfaktor. Men det är ju självklart att för det flesta elever underlättar om man deltar i undervisningen. Det säger såväl sunt förnuft som forskning.

Låt oss kroka arm och påverka debatten och våra politiker under tiden Skolverket utreder möjligheten till regelbunden nationell statistik över elevers skolfrånvaro. Kanske kan det bli nurå, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Det är inget fel på BUP? Sjukt långa köer till BUP konstaterades i SVT Agenda härom söndagen och man kan läsa om det på svt.se.
Eller sjukt att det är så långa köer?

En grabb på 10 år har koncentrationssvårigheter och är utagerande ibland. Mamman talar om att de behöver en diagnos – de vet ju inte vad det är för ”fel”, han ses bara som ett stökigt barn. Det är inte hans ”fel”, därför vill vi ha hjälp!

Här ringer alla varningsklockor för systemfel!!

Tio år och svårt att sitta still, bli frustrerad är normalt för de flesta, visst, det kan vara i en ”onormal” utsträckning, men varför börjar vi med att söka fel på barnet? Väldigt många barn anses onormala idag… Varför utgår vi inte från att det lika gärna kan vara sunda reaktioner på en stökig lärmiljö och snäv undervisning som inte lyckas låta alla lära sig det de ska? Varför börjar vi med eleven? Börja med undervisningen och skolmiljön, då räddar vi säkert tio barn till från att behöva köa till BUP!

Det är inget fel på BUP – eller?

Kerstin Evelius, tidigare nationell samordnare psykisk hälsa, ger kloka inspel, men tassar lite, som så många svenskar, för begreppet ”problem”. Anledning till de långa köerna och att BUP träffar så lite som 1,5 patient per behandlare och dag (SKR Psykiatrin i siffror 2019), är att personalen är för duktiga. De vill för mycket och gör för mycket för varje patient. Jaha… Hon landar i att det är olyckligt att det är så mycket olika projekt, upplägg och insatser kring psykisk hälsa. Hon vill se att alla dessa ”myriader” av initiativ läggs ned, kompetensen och resurserna samlas på vårdcentralerna. Man förstår vad hon menar när man ser SKR:s sammanställning över första linjen nationellt. VC ska självklart vara första stället att söka hjälp på för barn och unga med psykiska problem anser Kerstin Evelius. BUP ska vara specialistvård. Så sant! Vi känner igen projektsjukan kring psykisk ohälsa och vår egen specialitet skolfrånvaro.

Varför ställer inte Camilla Kvarntoft de uppenbara frågorna?

Varför ställer inte programledare Camilla Kvarntoft de uppenbara frågorna:

Kan detta bero på ett överutnyttjande av BUP?
Kan det vara ett för stort diagnos- och speciellt NPF-fokus i skolorna och samhället?
Ska kanske egentligen en del av barn och ungdomarna i kön inte till BUP?
Varför blir barn och unga bärare av problemet att svensk skola inte funkar – för så många!?

Köerna betraktas som faktum och ”korrekta”, det görs ingen problemanalys.

Sluta tala om odiagnostiserad NPF

Gång på gång hör vi skol- och annan personal tala om odiagnostiserad neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF. Men om den är odiagnostiserad så kan vi ju inte kalla det NPF? Skolan och samhället drar likhetstecken mellan att kognitionen slirar och NPF. Hela tiden! Skolan behöver inte kunna en massa om NPF, de behöver steppa upp och bemöta elever som har koncentrationssvårigheter, svårt att organisera och planera, med impulskontroll osv. Men utgå från att eleven har ADHD att det är ADHD om ni tror ADHD! Hur fel kan det bli om skolan sätter in pedagogik som löser problemet i skolsituationen men trodde det var ADHD i stället för stress? Strunta att sätta barn och familjer i limbo, exakt vad är det diagnosen ska lösa för dessa tusentals barn och unga?

Stå upp för barn med diagnoser

Vi är inte motståndare till diagnoser. Tvärtom, vi ser att barn och unga med diagnoser inte får det stöd och hjälp de behöver och att den kommer för sent. De far alldeles för illa innan de får rätt stöd i skolan och deras familjer får rätt hjälp från andra håll, t.ex. BUP eller socialtjänsten. Det vet vi om några, eftersom vi arbetar med både föräldrastöd och med att utveckla skolor och skolhuvudmän. Varken skola eller sjukvård fungerar för dessa barn, men faktiskt inte heller för många, många andra barn och unga, som inte alls ska ha en diagnos- De ska ha en skola som funkar!

NPF görs till norm och begreppet urvattnas

Inget bromsar diagnosfokuset. Föräldrar vill ha diagnoser i hopp om att det ska öppna dörrar och ge stöd, att det ska förklara varför det är som det är för deras barn, liksom mamman i reportaget. Lärare efterfrågar diagnoser för att förhoppningsvis få hjälp och stöd från skolan eller huvudmannens centrala resurser. Rektorer kan eventuellt få ytterligare medel för elever med extraordinärt behov av stöd.

Man har ändrat i lärarutbildningarnas examensordning. Tidigare stod det att studenten ska: ”visa förmåga att identifiera och i samverkan med andra hantera specialpedagogiska behov”. Nu har man lagt till ”inbegripet specialpedagogiska behov hos elever med neuropsykiatriska svårigheter”. Vi hade jublat för 10 år sedan, då var fokus på annat t.ex. dyslexi och vi talade knappt om NPF. Nu skrämmer det oss och i förarbetet finns skrivningar som liknar resonemanget om odiagnostiserad NPF. (se debattartikel i Dagens Samhälle april 2020)

Stå upp för alla våra barn och unga

Det är inget fel på BUP? Eller? Måste vi inte kanske både effektivisera och lätta trycket på BUP? Efter att ha arbetat med frågan i många år ser vi att skolan ofta är den utlösande faktorn för allvarliga problem i skolsituationen. De problemen orsakar frustration och problem även i hemmet och på fritidsaktiviteter. Visst finns problematiken ibland redan innan och lika mycket i hemmet. Vi håller med Kerstin Evelius om att primärvården för dessa ungar behöver förtydligas. Det finns fantastiska exempel t.ex. Hamnen på just vårdcentralen i Värmdö kommun. En öppen mottagning med socionomer och psykologer för barn, ungdomar och föräldrar som behöver stöd av olika anledningar. Hamnen är ett samarbete mellan regionen och kommunen. Det går alltså!

Diagnosdriven samtid

Det är inget fel på BUP eller så är det det, om de bara träffar en patient om dagen. Men borde vi inte ha en diskussion om anledningen till de enorma köerna till BUP? Kan det bero på ett överutnyttjande? Att andra verksamheter och ibland föräldrar, inte alltid tar sitt ansvar? Om vi kanske har en diagnosdrivande skola och samhälle? Vad får det i så fall för konsekvenser för de som faktiskt ska ha en diagnos och behöver BUP, men inte får hjälp pga köerna?

Vågar vi ta den diskussionen utan att anklaga varandra för att vara diagnosförnekare eller lägga för stort ansvar på skolan som ska lösa ”allt”? Låt inte barn och unga bli bärare av problemen i skolan och vår samtid. Vi behöver tänka om. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Två inlägg redan 2011 på samma tema:

Falska epidemier av autism och Asperger, sänkta trösklar för vad som anses sjukt eller funktionsnedsättning, är sjukt i sig! (2011)

Allt fler barn utreds för ADHD i Stockholm, men är det oss vuxna eller barnen det är ”fel” på?

Den 4 november kommer boken Prestationsprinsen, om barn som tänker annorlunda. Det är berättelserna från bloggen som tar klivet från skärm till bok. Prestationsprinsen är ett barn, ungdom eller ung vuxen som vill väl, vill lyckas i skolan och livet. Men som för ofta blir missförstådd av oss vuxna: oförstående lärare, stressade föräldrar, pragmatiska tjänstemän, slutkörd vård-personal och många fler.

De 40-talet små berättelserna, fiktiva, men hämtade ut verkligheten, kan ge igenkänning och aha-upplevelser. De kan läsas i vilken ordning som helst. Boken vänder sig till närstående och alla som i sitt yrke möter barn och unga som tänker känner och gör annorlunda.

Bara en månad kvar

Det är bara en månad kvar. Därför förbereder vi oss för fullt genom att uppdatera sajten, skapa inlägg till sociala medier och vår mycket förminskade bokrelease. Vi hade hoppats ställa till med något stort för i höst kommer inte bara boken om Prestationsprinsen, han fyller 10 år. Eller bloggen fyller 10 är. Men Coronan kom och vi får därför skjuta på det stora firandet

Vi hoppas att ni trogna följare gillar att få berättelserna samlade och att en bok gör det enklare för er att sprida tankarna till de som behöver och borde läsa! Vi vill gärna ha er hjälp – ge bort den, tipsa om den, gå in och ranka den på näthandlarnas sidor, varför inte tipsa chefen att köpa in den som julgåva (ger de inte fysiska saker så går det utmärkt att donera till Prestationsprinsen & vänner).

Här kan du köpa boken

Från och med den 4 november kan du köpa boken Prestationsprinsen om barn som tänker annorlunda hos näthandlarna och i en del butiker. Du kommer också att kunna köpa boken här på sajten, framförallt om du vill köpa något av våra förmånliga paket. Paketen är för er som vill använda boken för kollegialt lärande, annan utbildning eller i bokklubben. Vi kommer också att lägga upp studie- och diskussionsmaterial.

Boken ges ut av Barthelson Förlag. Vill du läsa mer om boken hittar du det här på prestationsprinsen.se

62 % av kommunerna och 65 % av skolledarna anser att det inte fullt ut kan få det stöd de behöver i arbetet med skolfrånvaro
Bara 15 % av kommunerna och 13 % av skolorna tycker de helt och hållet de kan få det.
17 % respektive 14 % svarar att de inte får något stöd alls.

Diagrammen och siffrorna är hur kommuner och skolledare svarade i TNS Sifos rapport som låg till grund för vår rapport Skolans tomma stolar (2016).

Sedan dess har SOU2016:94 Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera kommit. Skollagen är ändrad och förtydligar ansvar och hanterandet av ”upprepad och längre” skolfrånvaro. Ändringarna är inte så långtgående och tydliga som vi hoppats, men ett viktigt steg.

Skolmyndigheternas brist på råd

Det är tre och ett halvt år sedan betänkandet Saknad! presenterades, två år sedan lagändringarna, fyra år och pågående som vår rapport skakat om och lyfte en rad viktiga frågor och svar(!). Vi konstaterar att det inte kommit några nya råd och riktlinjer från Skolverket. De har en webbsida där nya lagen tolkas, inte aktuella råd hur skolor kan och bör arbeta. En eloge till SPSM, som ger stöd och information för att förebygga skolfrånvaro och hantera problematisk skolfrånvaro. Så förhoppningsvis skulle siffrorna ovan se lite bättre ut om undersökningen gjordes om idag.

Vi ser dock att fokus hos SPSM ligger på tillgänglig undervisning. Det är viktigt, det förebygger inte bara skolfrånvaro, utan också andra problematiska skolsituationer som till exempel när skolan brister någonstans i kedjan från ledning & stimulans ända till särskilt stöd eller kanske mobbing. Vi skulle vilja se mer råd och stöd, att det bygger på forskning kring skolfrånvaro och större fokus på just det systematiska arbetet med skolfrånvaro.

Likvärdigheten mellan skolor minskar

Detta är ännu ett område där likvärdigheten mellan skolor minskar. Så skolmyndigheternas brist på råd är allvarlig. Det behövs ett bättre och likvärdigt stöd på alla nivåer hos skola, huvudman och hemkommun. Tur att vi finns och har arbetat fram en modell och ett sätt att tänka kring det. För att fler ska få ta del av det har Aggie Öhman börjat skriva på en bok som kommer att beskriva modellen och koppla till goda exempel. Så länge kan ni anlita oss för verksamhetsutveckling på området eller köpa in en utbildning, läs mer under Våra tjänster.

Läs tidigare inlägg där vi lyfter viktiga delar från vår rapport 2016. Hur stor är skolfrånvaron, Skolfrånvaro, statistik och analys i våra skolor och kommuner och Det byggs många stora skolor. Större skolfrånvaro i skolor med många elever.

Lär mer i rapporten Skolans tomma stolar, Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan.

Använd gärna våra siffror, resultat och resonemang, men ange källan: Öhman, A. (2016). Skolans tomma stolar. Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan. Prestationsprinsen med stöd av Skandias Stiftelse Idéer för livet.

Ökar eller minskar skolfrånvaron

Enligt diagrammen ovan så är bilden splittrad över hur skolfrånvaron förändrats på högstadiet. Vi hoppas och tror att skolor och kommuner har bättre kontroll över detta idag, 2020, men vi tvivlar. Vi ser att ute i kommuner och skolor att många arbetar mer med skolfrånvaro idag än för fem år sedan. Samtidigt så har inte många lyckats få till arbetet så att alla inblandade har en bra bild på nuläget och utvecklingen.

Skolfrånvaron, dålig koll på om den ökat

Skolfrånvaron ökar, kanske. Enligt vår undersökning så är det fler som rapporterar att frånvaron ökat än minskat (blått respektive grönt ovan). Det gäller på både hög och mellanstadiet (se diagrammen 3a och 3b nedan). Samtidigt försvagas det resultatet av att:

Nästan hälften av skolledarna inte vet om den ökat eller minskat (grått ovan)
Ungefär 25 % av kommunerna vet inte heller om den förändrats (grått ovan)
De andra alternativen, minskat eller lika, får fler svar
De flesta (ljusare färg ovan) bygger inte sina svar på statistik och data, utan uppskattar
förändringen (detaljerat angivet nedan).

Man kan inte konstatera att skolfrånvaron ökar. För även om fler svarar att den ökar än minskar så är det relativt få som svarar att frånvaron ökat i förhållande till andra svarsalternativ sammanlagt. Det är fler som anser att den är lika eller minskat. Det är intressant eftersom frånvaron har ökat enligt Skolinspektionens undersökning (2016) och vi får ständigt signaler på att den ökar i vårt arbete med problematisk skolfrånvaro.

Det är dessutom fler kommuner som anger en ökning än skolor. På högstadiet är skillnaden störst. Där anger 29 % av kommunerna att den ökat, till skillnad från 17 % av skolorna. Kommunerna anger också genomgående en högre frånvaro (se tidigare inlägg). Vår erfarenhet är att denna skillnad beror på att man i skolorna ofta vet varför en elev har stor skolfrånvaro och då justerar ner frånvaron, och oron. Detta är ibland rätt. Skolan kanske vet att eleven har haft beviljad ledighet, dessutom influensa, men är driven och högpresterande. Ibland fel, det rör sig till exempel om en hemmasittare där skolan anser sig ha kontroll på situationen.

Vi frågar om frånvaron förändrats, inte hur mycket

Vi frågar om förändring, inte hur mycket frånvaron ökat eller minskat, endast om den ökat eller minskat. Vi tycker det är oroande att

en så stor del av svaren på denna ganska enkla fråga är uppskattade
de är så stor andel ”tveksam, vet ej” svar

Detta indikerar att frånvaron inte är i fokus. Vi ser ofta att skolfrånvaro inte är en del, än mindre en uppföljningsparameter, i det systematiska kvalitetsarbetet och uppföljningen av skolresultat. Det behövs att en större andel, såväl skolor som huvudmän, regelbundet arbetar med sin frånvarostatistik och analyserar nivån och hur skolfrånvaron förändras. Då skulle fler kunna svara baserat på statistik även om inte en rapport eller system fanns tillgängligt just när vår fråga besvarades. Man skulle helt enkelt ha koll.

Vill man förbättra sina resultat och måluppfyllelse är skolfrånvaro en bra mätpunkt. Skolresultat och närvaro hänger ihop, enligt såväl forskning som sunt förnuft.

Vi efterlyser bra exempel

Hör gärna av er om ni inte känner igen er i detta. Vi letar ständigt goda exempel att sprida och att lära av! För er som känner igen er – vi finns här och kan stötta er, skola eller huvudman, i att förbättra och utveckla ert arbete med skolfrånvaro. Kontakta oss på info [at] prestationsprinsen.se eller via kontaktformuläret.

Läs gärna tidigare inlägg där vi lyfter viktiga delar från vår rapport 2016. Hur stor är skolfrånvaron och Skolfrånvaro, statistik och analys i våra skolor och kommuner.

Lär mer i rapporten Skolans tomma stolar, Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan.

Kommunen ska se till att eleverna i dess grundskola fullgör sin skolgång (Skollag, 2010:800). Ansvaret ligger också på den enskilda skolan och vårdnadshavare. Skolan ska vara kompensatorisk, men lyckas inte alltid. Vårdnadshavare kan brista i förmåga. Ansvaret faller tungt på våra skolhuvudmän.

Så gott som 100 % av skolor och huvudmän följde upp problematisk skolfrånvaro 2016 (se bild ovan).

Glädjande nog ser vi att fler och fler huvudmän och skolor arbetar aktivt med skolfrånvaro. Så var det inte när vi började arbeta med detta för tio år sedan. Samtidigt ser vi fortfarande många som inte gör det eller inte lyckas trots hårt arbete. Där går för många elever under radarn. Så vad innebär det i praktiken att så gott som alla skolor och huvudmän följer upp och arbetar med problematisk skolfrånvaro. Vi har en fantastisk förmån att få vara ute i skolor och kommuner för att stötta dem i deras arbete med problematisk skolfrånvaro. Och vi har med åren blivit bra på det. Vill ni också ha hjälp? Kontakta oss gärna.

80 % av skolorna och 54 % av kommuner i vår undersökning samlar in statistik över skolfrånvaron
Så gott som alla skolor och kommuner följer upp problematisk frånvaro (99 % enligt översta bilden).

Nästan hälften av huvudmännen förlitar sig på annat än egen statistik och information

Siffrorna ovan avslöjar att nästan hälften av kommunerna förlitar sig på annat än eget arbete med statistik och analys för att identifiera och följa upp insatser mot problematisk frånvaro. Då arbetar man inte aktivt med sin aggregerade data, utan förlitar sig på vad som kommer in. I många fall arbetar man helt enkelt inte målstyrt med problematisk skolfrånvaro och följer inte upp sina resultat kvantitativt.

Det är ett problem, för eftersom skolorna vet varför elever är frånvarande rensar de ibland i sin rapportering till huvudman. Det såg vi här i våras ett exempel på hos en kommun vi arbetar med. Eftersom det var hård belastning ute på skolorna på grund av Corona, samlade en central funktion in data. Då visade det sig att skolfrånvaron var långt högre än vad som tidigare rapporterats från skolorna. Man behöver både samla in hur skolorna ser situationen och ta fram svart på vitt hur läget är och förändrats. I skillnaden finns många svar.

Samma problem uppstår förstås på skolnivå om man inte arbetar aktivt med sin data. Man gör insatser som man tror har effekt. Enligt siffrorna är problemet mindre på skolorna än hos huvudman. Men vi måste ändå varna, vi ser många ”standardinsatser” i de enskilda fallen och kartläggningarna brister eller är inte underlag för faktiska val av insatser!

Statistik och analys av skolfrånvaro i våra grundskolor och kommuner

Statistik och analys i våra grundskolor och kommuner sker inte i den utsträckning som skulle behövas. Det är bevisligen något som inte fungerar när 99 % av skolorna och kommunerna följer upp och agerar på problematisk skolfrånvaro, men

Skolfrånvaron är så omfattande som ca 70 000 elever bara i åk 4 till åk 9
Arbetet inte bygger på och följs inte upp med statistik och konkreta förändringar i siffrorna

(För mer detaljer se tidigare inlägg om statistik och omfattning eller vår rapport Skolans tomma stolar).

Vi kan dra slutsatsen att det får konsekvenser för arbetet med problematisk skolfrånvaro när att hälften av kommunerna, och en femtedel av skolorna, inte samlar in och analyserar sin statistik. Den siffran ser förmodligen (och förhoppningsvis) bättre ut idag än 2016. Men detta är ett fortsatt problem. Data, statistik och siffror ger svart på vitt hur läget är och det räddar barn och unga från att gå under radarn. Dessutom är det enda sättet att objektivt följa upp förändringar i arbetssätt.

Vi konstaterar också att arbetet med skolfrånvaro, statistik och analys av problematisk skolfrånvaro kan förbättras i våra grundskolor och kommuner!

Siffrorna kommer från rapporten Skolans tomma stolar, Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan skriven av Aggie Öhman för Prestationsprinsen & vänner 2016. Kantar Sifo genomförde undersökningarna och tog fram statistiken åt föreningen.

Vill du hellre se en video? Pedagog Värmland har en video där Aggie Öhman från oss föreläser om just statistik på skolfrånvaro i Sverige. En bit in i filmen.

Bok om barn och unga som tänker känner och gör annorlunda. Titta! Oj oj, nu är det full fart i bokverkstaden!

Texterna är på slutligt korr, sista handen läggs vid omslag och design. I månadsskiftet september/oktober kommer den att finnas att köpa här på sajten och i näthandeln.

Det är berättelserna om Prestationsprinsen och Drottningen som tar klivet från blogg och skärm till bok. För att vi vill nå flera och för att ni följare ska kunna sätta boken rakt i händerna på någon som behöver den!

Bok om barn och unga som tänker känner och gör annorlunda

Det är helt enkelt en bok om barn och unga som tänker känner och gör annorlunda, precis som bloggen. Våra älskade ungar som är stressade, oroliga, högbegåvade, med spring i benen, med diagnoser eller bara lite extra kluriga och energiska, eller tvärtom lugna och eftertänksamma . Det är ett 40-talet små berättelser, fiktiva, men hämtade ut verkligheten, några nya, de flesta från bloggen. De kan läsas i vilken ordning som helst.

Boken vänder sig till och vi kommer att erbjuda studiematerial till yrkesverksamma, anhöriga och till er som bara vill läsa och diskutera i allmänhet, t.ex. bokklubbar. Den ges ut av Barthelson förlag. Formgivning har Anna på Our story gjort och de fina illustrationerna är det Stella Blidhem som tecknat.

Vi kommer om någon vecka att öppna upp för att förbeställa här på prestationsprinsen.se. Vi kommer att erbjuda paketpris för er som vill köpa många till er personal eller kanske hela tjocka släkten! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Den nedre linjen visar medelvärde för andelen elever som har en frånvaro över 20 %. Vi ser att andelen elever med hög frånvaro ökar signifikant för äldre elever. Vi ser även att kommunernas siffror stämmer någorlunda väl överens med skolledarnas för andelen elever med denna höga frånvaro.

Den övre linjen visar medelvärde för andelen elever som angetts ha en skolfrånvaro över 10 %, men mindre än 20 %. Även den ökar tydligt med åldern, men skiljer sig drastiskt mellan kommuners siffror (11,2 % i åk.9) och skolledares siffror (7,6 % i åk.9). Hur ser det ut i er verksamhet, har ni en samlad bild?

Så hur stor är skolfrånvaron i Sverige

Vi utgår från internationell forskning och praxis. Det innebär att vi utgått från:

total frånvaro, det vill säga. både anmäld och oanmäld skolfrånvaro
att problematisk skolfrånvaro börjar vid 10 %, redan här har det stora effekter för eleven, 20 % skolfrånvaro är alarmerande
I undersökningen framgick att de flesta skolor (90 %) följer upp både oanmäld och total skolfrånvaro, inte bara ogiltig/oanmäld.

De svarande fick ange om frånvaron uppskattats eller om den byggde på statistik. Av kommunerna byggde 44-49 % sina svar på statistik (beroende på årskurs) och i skolledargruppen 54-58 % (beroende på årskurs), se bild nedan. Undersökningen konstaterade också att i årskurs 7, 8 och 9 är det signifikant fler friskolor än kommunala skolor som uppger att det inte förekommer någon frånvaro på 10-19 % respektive över 20 %.

Finns och används statistik på skolfrånvaro?

Det var alltså bara hälften av svaren som byggde på data. Detta trots att så gott som 100 % av både kommuner och skolledare anger i en annan fråga (se bild ovan) att de sammanställer och analyserar frånvarostatistiken minst en gång per termin. Vi stöter ofta på ute hos huvudmän att man samlar in en hel del information och data över skolfrånvaro som sen inte används alls eller särskilt effektivt. Varken för att stötta skolornas och det egna dagliga eller systematiska kvalitetsarbete. Och samma sak verkar gälla för de enskilda skolorna. Att man inte använder sin data och statistik gör att olika delarna i verksamheten kan få helt olika bild av hur det står till (se övre bilden).

Slutsats om skolfrånvarons storlek

Om de siffror som framkom i vår undersökning kan antas gälla för hela landets årskurs 4 till årskurs 9, så har:

Ca 18 000 elever en frånvaro på över 20 %
Ca 52 000 elever en frånvaro mellan 10-19 %
Bara i åk 9 skulle över 11 000 ha en genomsnittsfrånvaro motsvarande en halv till en heldag varje vecka (10-19 %).
Knappt 6 000 elever i åk 9 skulle i genomsnitt varit borta en hel dag varje vecka, eller mer än 4 veckor under terminen(>20 %).
Om elevens frånvaro varit sammanhängande, så motsvarar det mer än en hel månad, så kallad ”hemmasittare” enligt Skolverkets definition.

Alltså 70 000 elever bara i åk 4 till åk 9, lägg till alla i lågstadier och gymnasiet så har vi förmodligen en hel årskurs som har problematisk skolfrånvaro!

Vi gör inget anspråk på att bedöma exakt antal elever med hög frånvaro, eftersom statistiken verkar osäker och många inte använt sig av den data de faktiskt har. Vi vill påvisa att det handlar om väldigt många barn och ungdomar. Dessa siffror kommer från skolhuvudmännens svar, skolledarnas ligger lägre.

Lär mer i rapporten Skolans tomma stolar, Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan av Prestationsprinsen & vänner, författare Aggie Öhman. Utgiven med stöd av Skandias stiftelse Idéer för livet.

Vi måste kämpa för en skola för alla barn och unga. Det innefattar förstås barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) . Och det innefattar många andra barn och unga. Det finns en tendens i debatten att elevgrupper ställs mot elevgrupper. Det håller inte anser vi på Prestationsprinsen.

Många elevgrupper drabbas i svensk skola

För många barn och unga med NPF far illa i skolan. För många barn och unga från dysfunktionella hem far illa. För många barn och unga med föräldrar som mår dåligt fysiskt eller psykiskt far illa. För många barn och unga med föräldrar med funktionsnedsättningar far illa. För många barn och unga som har föräldrar som av olika anledningar intet tycker skolan är relevant far illa. Egentligen ska vi inte alls utgå från elev och familj, men skolan har en chans att upptäcka olika svårigheter och problem. Både sådant som är skolans ansvar och sådant som kan behöva samverkan eller skickas till andra verksamheter t.ex. vård och socialtjänst.

Vi måste utgå från skolan, inte eleverna

Med att fara illa i skolan menar vi att elever inte får utvecklas så långt som de skulle kunna i rätt lärmiljö. Vi menar alla de barn och unga som är mobbade, som inte får anpassningar och stöd som de borde, som inte får förståelse och korrekt bemötande. Vi måste arbeta för en skola med en pedagogisk, fysisk och social miljö som gör det möjligt för att alla, eller i alla fall långt fler än idag, att få sin rätt till utbildning. Det är alltid brister och problem i skolan med i bilden när skolan inte fungerar. Vi ser att det är en fördel att ha starka föräldrar som kämpar. Studie efter studie visar att barn till högutbildade föräldrar klarar skolan bättre än till de med lägre utbildning. Vi kan inte driva skolutveckling utifrån enskilda elevgrupper. Eller ställa olika behov och förutsättningar mot varandra. Vi måste kämpa för en skola för alla barn och unga.

Stor respekt för alla föräldrar som kämpar

Vi har kontakt med så många av er föräldrar som kämpar så hårt för era barn som tänker, känner och gör annorlunda. En del med diagnoser, en del inte. En del med stress och oro, andra inte. En del bara lite extraordinära! Vi beundrar, stöttar och försöker föra er talan i många sammanhang.

Vi måste kämpa för en skola för alla barn och unga

Vi möter också personal inom socialtjänst, skola och vården som möter barn & unga med föräldrar som inte riktigt, eller alls, förmår pga. psykisk ohälsa, sjukdom, funktionsnedsättningar, missbruk eller andra begränsningar. Att det därför finns forskning, manualer, frågeformulär i arbetet med elever som har hög frånvaro eller inte klarar skolan som de borde, är ett sätt att försöka upptäcka dessa barn och unga. Det får inte tas som misstro mot alla er föräldrar som kan kämpa och kämpar! Ibland mer än ni egentligen förmår och orkar. Det här används inte för att misstänkliggöra er, utan för våra älskade ungars skull, ja, allas skull!

Mer på samma tema

Det här inlägget från 2011 handlar också om att inte ställa elevgrupper mot varandra: Dyslexi javisst men även andra funktionsnedsättningar. Idag skulle vi nog formulerat oss annorlunda, men samma tankar i stort.

Vi skrev en debattartikel i februari om förändringarna i examensordningen för lärarutbildningarna. Vi menar att de förändringarna kan medföra risk att elevgrupper ställs mot varandra. Dagens Samhälle: Gör inte diagnosen NPF till norm inom specialpedagogiken.