BUP använder playmobilgubbar för att vinna Prestationsprinsens (13 år) förtroende. Fungerar sådär…
Drottningen håller på att svimma. Hennes man håller på att explodera. Prestationsprinsen ser totalt frågande ut. Föräldrarna försöker andas lugnt, men tittar förtvivlat på varandra.
En mycket allvarlig hummande psykiatriker och en mycket positiv, men ack så seriös, ung manlig psykolog plockar fram dammiga playmobilgubbar, med sådär 20 år på nacken, för att komma i kontakt med sin nya patient.
Som tur är, är Prestationsprinsen väluppfostrad, trots sin svåra situation och ADHD. Han svarar artigt, men tittar lite nervöst och frågande på sin pappa. Pappa läser lätt av blicken ”Är det mig de här jokrarna tycker det är fel på? Eller ska vi hjälpa dem?”.
Prestationsprinsen har blivit allvarligt kränkt i skolan. Det är ett starkt ord, som används för ofta, men i det här fallet är det rätt ord. Dumma, okunniga, trötta, stressade lärare och rektor har försatt Prestationsprinsen i så traumatiska situationer att han nu vägrar gå till skolan och hans föräldrar helt stöttar honom i det beslutet. Kamrater har han däremot, fast han orkar inte med något socialt liv just nu. Men skolan har skapat en så allvarlig psykisk ohälsa, eller depression rent ut sagt, att han har tappat allt förtroende för skolan i sig, vuxenvärlden, utom mamma och pappa (tur är väl det) och faktiskt tron på livet.
Drottningen och hennes man har därför fått ägna veckor av peppande, förberedelser, motiverat, lovat belöning och så vidare för att övertyga honom att ta hjälp. Att följa med till BUP. Drottningen och hennes man har varit där några gånger och fått en del stöd och tips. Men mest prat om mediciner.
Nu hade Prestationsprinsen gått med på att ge det en chans. Pappa hade ringt och talat med både läkaren och psykologen, gett tips på intressen som de kunde utgå från, saker Prestationsprinsen brann för, i alla fall tidigare och vad han gör just nu om dagarna i sin djupa depression. De hade svarat att de har koll, de har tagit emot hundratals tonårskillar, så det skulle nog gå bra. Föga anade han att de tänkte på Playmobilgubbar…
Pappa ser att det här håller på att spåra ut. Det finns säkert någon bra tanke bakom det här plockandet med gubbar, men Prestationsprinsen kommer inte att sätta sin fot i den här lokalen igen, ännu mindre vilja träffa någon av de här ”jokrarna” igen om inte det tar en annan vändning. Pappa tänker febrilt. Han kommer på att han har sin laptop med sig. Där hade Prestationsprinsen visat och lagrat bilder från häftiga situationer i sitt favoritspel World of Warcraft häromdagen.
Pappa agerar snabbt, han tycker att en av playmobildrakarna liknar Onyxia, ett monster i WOW och en annan Prestationsprinsens Night Elf. Prestationsprinsen tittar frågande även på Pappa. Nja, kanske inte helt, men ändå, förtsätter Pappa. Prestationsprinsen spinner igång, nu har de ”halkat” in på något han brinner för. Han börjar associera och berätta om Onyxia, Nefarian, om sin guilds segrar och förluster och sin Night Elf. Som av en händelse drar Pappa upp sin laptop och visar lite bilder för den unge manlige psykologen (som inte fattar något för tillfället). Prestationsprinsen lutar sig åt deras håll och börjar förklara för psykologen. Helt plötsligt finns det en viss dialog mellan dem. Sakta verkar även psykologen fatta vad Pappa hittat på. Han börjar ställa frågor och det hela slutar med att de faktiskt till viss del funnit varandra. Den hummande läkaren hummar vidare i sitt hörn… och fattar ingenting… Pappa lovar skriva ut bilderna så Prestationsprinsen kan ta med dem när han och psykologen ska träffas nästa gång.
Och så blir det. En vecka senare med bilderna i en mapp travar han, visserligen en aning tvekande, iväg med psykologen från väntrummet. Där sitter Pappa kvar och funderar, inte helt optimistiskt, över hur världen, vården, BUP och skolan fungerar… Eller egentligen om den fungerar.
Gillar att du räddade situationen o deras chans att bilda relation med sonen. …och du hade ju ändå varit i kontakt med dem före mötet o gett bakomliggande info som kunde vara till hjälp o ändå började de med ett ”joker-upplägg” Det är ju sorgligt att de inte kunde bättre o fantastiskt att du fann dig i situationen. Kanon att du tagit med laptopen!!! Lycka till längs vägen vidare…
Jo visst var det här en snabbtänkt pappa! Det blir föräldrar till prestationsprinsar. Det är många situationer som måste räddas pga klumpighet, okunnighet och brist på respekt hos omgivningen…
Prestationsprinsen finns. Han är en och flera prinsar och prinsessor i ett, berättelserna bygger ibland på en viss prins, ibland på flera och ibland bara en typisk situation. Allt för att inte utelämna någon. Men de berättar alla en viktig historia. Att känna igen sig i eller lära sig av!
Jösses. Torsten trodde hab att de kunde vinna över med ballerinakex. Som en hund.
Det är ju lite lustigt mitt i det sorgliga… Det visar på bristen hos oss vuxna att se barnen med respekt som självständiga människor med egna tankar, intressen och värderingar.
Snygg räddning!! 🙂
Ja, det var det. Som sagt, många föräldrar till Prestationsprinsar blir ju bra på det. För sin egen och sin dotter eller sons överlevnad!
”Ska man ha något gjort ordentligt får man göra det själv” eller…?
Sonen hittade en påse Polly hos skolpsykologen när han skulle göra WISC första gången och med hjälp av den fick hon honom faktiskt igenom nästan hela testet. 😀
Alla sätt är bra utom de dåliga… Men visst är det tråkigt att de inte har fler bra och anpassade ”metoder” eller bara en bättre förmåga att läsa av och känna in ungarna. De är ju psykologer!?