Dokumentation i skolan är bra, skapar transparens, förtroende och bättre resultat. För mycket är inte bra, men är vi där idag?
Jag fick en fråga i kommentaren till ”Orimlig dokumentationsbörda för lärare eller bara nytt, ovant, men rimligt?” om hur mer dokumentation kan höja resultaten.
Dokumentation ger insyn och transparens. Om dokumentationen är professionell, uppdaterad och följs upp, samt efterlevs(!), inger det förtroende. Och ger möjlighet till att förbättra sitt arbete. Men det finns förstås en gräns när dokumentationen tar för mycket tid i förhållande till det som ska göras, till exempel undervisa, men är vi där idag?
Men visst tycker jag att dokumentation kan höja skolans och direkt, eller indirekt, elevens resultat. Några exempel:
Huvudmannen ska systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen enligt skollagen. Det kvalitetsarbetet ska bygga på de mål som finns för utbildningen i skollagen och andra föreskrifter. Och det ska dokumenteras. Syftet är förstås att kontinuerligt förbättra skolans arbete på ett strukturerat sätt. Med förbättrad undervisning når vi bättre resultat.
Dokumentationen kring särskilt stöd, rektorns utredningsansvar och därmed utredningen som föregår eventuellt åtgärdsprogrammen, är superviktiga för att förbättra skolans arbete. Så alla förstår vad som ska göras , av vem och varför, se till att det görs, i rätt tid, att det utvärderas, revideras så vi säkerställer att det förbättrar förutsättningarna till goda resultat för eleven och därmed skolan.
Det är för mig självklart, om man inte dokumenterar vet ju inte alla inblandade hur man tänkt bedriva sin verksamhet, åtgärda brister eller sätta in stöd. Man kan inte heller revidera planeringen om man upptäcker att något kan göras bättre eller om det kommer berättigade klagomål. Skolans arbete blir förstås bättre om alla förstår vart man är på väg, att nya som kommer in kan läsa sig till detta och genom att följa upp och revidera vet man vad man ändrat och varför. Ifall t.ex. någon tänker återinföra något man ratat av en eller annan anledning, så finns det dokumenterat vad som fungerade bra och dåligt sist och varför man lade ner det tänket.
Dokumentation om disciplinära åtgärder som kvarsittning, utvisning eller beslagstagning av föremål ska också dokumenteras. Det är förstås en säkerhetsåtgärd så att lärare eller annan verkligen har skäl till detta och att om klagomål kommer kan läraren klart veta vad och varför den utdelat straffet. Det förbättrar skolans arbete att man kan lära sig av när detta gjorts korrekt och när det inte gjorts. Om värdegrunden är juste och gäller för alla, vuxna och elever, skapas förtroende. I den miljö präglad av trygghet och tillit nås bättre resultat.
Frånvarodokumentation och uppföljning förbättrar skolans arbete genom att de tvingas ta tag i ströskolkarna, korridorvandrarna och hemmasittarna. Och förbättra skolans arbete så att även de här eleverna finner sin plats. Vi kanske äntligen kan få koll på hur många hemmasittare vi har i Sverige och inte bara förbättra skolan utan övriga insatser för dem. Påverkar resultaten inte bara för individen utan hela samhället.
Enligt skollagen ska det finnas skriftliga rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot utbildningen. Det kvalitetssäkrar förstås skolan att ha en strukturerad och dokumenterad hantering av klagomål och annars vet ju varken personal, elever eller föräldrar hur det ska agera. Och då leder inte klagomålen till förbättringar.
Är det elevdokumentation kan iup:er, åtgärdsprogram och annat som följer eleven ge stor hjälp till nästa skola för att förstå elevens situation och veta vad man testat förut med vilket resultat. Det förbättrar den skolans insatser och därmed arbete med eleven.
Om dokumentation finns på ett strukturerat sätt kan också oberoende parter lättare granska skolans arbete och hjälpa till att förbättra, genom att t.ex. komma med specialistkunskap.
och så vidare…
Jag skulle gärna vilja veta vad det är som är onödigt, eller inte förbättrar skolans arbete eller elevens situation med den dokumentation som krävs idag. Eller är den bra, men tar för mycket tid? Varför tar den tid? Har lärare idag arbetsplatser, datorer, datorvana, wordmallar, m.m. så de kan dokumentera effektivt? Dokumenteras rätt saker? Sida upp och ner i ett åtgärdsprogram om vad som inte fungerar är inte ovanligt. Sen är själva åtgärderna vaga, ingen står som ansvarig och tidpunkt för införande och uppföljning saknas. Då kan det ju kvitta! Har alla en positiv inställning till dokumentation? Har alla självförtroende och kompetens till själva skrivandet, det kan ju vara datorn eller förmågan att uttrycka sig som känns osäkert.
Som lärare som idag har utmattningssyndrom kan jag berätta att det i de allra flesta fall handlar om brist på tid och ork. Lärare vill helt enkelt lägga tid och kraft på elevnära aktiviteter och att planera så att det blir så bra som möjligt för alla de upp till 32 eleverna i klassrummet. Även om lärare hade haft gedigen utbildning om allt från sina ämnen till funktionsskillnader hade uppdraget ändå varit för stort. Lärare bör heller inte ha familj.
H, jag undrar lite hur du ser på själva dokumentationen som du förväntas ta fram. Tror du att den är bra för eleverna, din skola och skolsystemet i stort? Eller finns det onödig dokumentation, i så fall vilken? Eller tycker du att dokumentationen är relevant, men att arbetstiden inte räcker till? Eller är förutsättningarna fel? Du skriver tid och ork, det är alltså mängden?
Jag hör ofta att det är för mycket. Att arbetsbördan är orimlig. Men varför eller snarare vad är fel? Och skulle någon annan kunna göra jobbet? Är det antalet elever i klasserna?
Hur mycket lägger du/en lärare på undervisning, förberedelser för lektioner, möten kring elever, andra möten respektive olika sorters dokumentation? Har du en idé om lösning?
Jag vill inte ge ett långt och uttömmande svar, bland annat pga att jag varit borta från yrket mer än ett år. Men, jag tror inte att det är dokumentationen som sådan som är irrelevant, utan det faktum att lärare ytterst sällan får vettig utbildning i alla nya arbetsuppgifter och inte har betald arbetstid över för att göra det på egen hand. Tidsbristen är en viktig faktor, helt klart.
Sedan saknar väldigt många lärare och andra inom skolans värld kunskap om elever med särskilda
behov och därför blir en hel del av dokumentationen skriven av personer som inte har rätt kunskap att se vad elevers misslyckanden beror på.
Mycket dokumentation ska göras i system som inte är användarvänlig och hindren är många, förutsättningarna otillräckliga. Om lärare hade färre elever (beroende på årskurs), och mindre undervisningstid skulle de/vi kunna göra ett bra jobb. Som det är nu går alldeles för många på knäna.
Till saken hör att mina egna barn med särskilda behov skulle behöva kunnigare lärare, alternativt lärare med tid till att läsa på om funktionsskillnaderna.
Tack H, jag tror att det är jätteviktigt att vi får klart för oss vad det är som inte fungerar. Men att dokumentationen i sig är viktigt. Jag tror att det där med att lärare inte får utbildning kring nya uppgifter, obetald övertid och att dokumentationen blir skriven av personer utan rätt kunskap är viktigt. Om man inte vet vad man ska göra, tror att man inte kommer att få resurserna dessutom, blir onekligen jobbet svårt och tungt. Jag tror att fler förstår problemen om man lyfter fram sådana här orsaker, både systemfel och ifrågasättande av kompetens.