Exkludering i dess bästa form! IUP och åtgärdsprogram för Prestationsprinsen
Et gott exempel som detta behöver lyftas fram, speciellt om det krisar bland majaktiviteterna och åtgärdsprogram är aktuellt för några av er.
I dag är Drottningen lycklig, så lycklig som bara en som varit riktigt bedrövad över något, kan bli då det äntligen fungerar.
Den här Prestationsprinsens skola förstår och förmår. Förstår hans svårigheter och hans behov och som förmår ge det särskilda stöd han har rätt till. Han har bytt från en oförstående kommunal skola till en friskola specialiserad på elever som behöver särskilt stöd. Han trivs. Har fått förtroendet för skolan tillbaka. Men visst finns det fortfarande uppförsbackar!
Nu sitter Drottningen med en IUP, individuell utvecklingsplan, i sin hand. Den innehåller hur Prestationsprinsen ska få stöd för utvecklingen mot målen och ska följas upp på nästa utvecklingssamtal. Hon och hennes man har dessutom varit med och tagit fram ett åtgärdsprogram redan innan utvecklingssamtalet. Den innehåller hur det särskilda stöd han har behov av ska utformas. Allt för att han ska få den undervisning han har rätt till med hjälp av lite anpassningar. Åtgärsdsprogrammet följs upp kontinuerligt.
Åtgärdsprogrammet innehåller tydliga mål och svar på vad är problemet, konkret vad ska vi göra, vem som har ansvar och vem som gör vad, när det ska följas upp och vara klart. Dessutom kom dokumentet fram genom bra samarbete mellan skola och föräldrar. Eftersom det togs fram i mars, tänkte man igenom hela terminens behov av stöd och där ingick förstås stöd och anpassningar i maj, alla roliga aktiviteters månad.
Prestationsprinsen verkar också lycklig, det känns som han fått förståelse i stället för ”du måste skärpa dig” bannor. Nu känner han att han också ska göra sitt bästa för att visa att han vill. Det har han velat hela tiden, men när ingen förstår varför det är jobbigt och ingen hjälper honom, ja, då går liksom orken, hoppet och lusten även ur en Prestationsprins…
Ja, med rätt förutsättningar kan det fungera så mycket bättre för både elev och skola. Ibland behövs det inte så mycket. Att det enkla, så ofta, ska behöva vara så svårt.
Jag tycker det här är en väldigt bra blogg. Informativ och skriven på ett lättföretåeligt sätt. Jag pratar om den så fort det kommer ett lämpligt tillfälle, gudarna ska veta att det tyvärr inte går att prata med alla om det, och länkar till den så ofta jag kan. För det här du skriver om måste spridas. Och vem vet! Kanske rent av ”de där” så småningom börjar lyssna också.
Låter fint! Svårigheten med IUP är väl att de inte används, plockas fram när det är dags för nästa samtal och prickas av då. Om inte någon verkligen tar tag i det. All lycka!
Sitter på skolriksdag och tänker på Leo Razzaks (http://www.leorazzak.com/) råd till skolan; se barnen, lyssna på dem och framförallt, tyck om dem!
Ja Stefan, det där tror jag också på. Det finns ju både forskning och en massa erfarenhet av att en förtroendefull, ömsesidigt respektfull relation till om så bara en enda vuxen i skolan gör stor skillnad!
Skrämmande att inte alla elever har det så….