Fega vuxna i skolan skyller mobbning på de utsatta! Vad är det för värdegrund som styr?!
Åh, det är så vansinnigt så man blir både uppgiven och överengagerad. Dumma, fega vuxna människor är livsfarliga för sin omgivning! Och speciellt våra älskade ungar!!
I går i Svenska Dagbladet kunde man läsa om en flicka som blev mobbad och hur skolan tyckte att det till stor del berodde på henne själv (!) och ville utreda henne för autismspektrumtillstånd, men det fanns det tydligen inget som tydde på.
- Hur kan man skylla på den redan utsatte?
- Om nu flickan hade haft ett autismspektrumtillstånd, skulle det förändra hanteringen av mobbarna? Det är väl bara att stoppa mobbningen oavsett vilka egenskaper den utsatte har?
- Hur kan vi gång på gång läsa om hur de vuxna i skolan inte har märkt att mobbning pågår, ibland trots att den är grov och brutal?
- Hur kan den teoretiska (officiella) värdegrunden skilja så radikalt från den praktiska? Förmodligen har även den här skolan en fin antimobbingpolicy, kanske arbetar de med SET, Olweus eller något annat antimobbing/livskunskaps-program som enligt Skolverket t.o.m kan förvärra och troligen har det någon lärare som med information från kamratstödjare ska ta tag i problemen. Ändå…
Vi får förmodligen inte hela bilden av en artikel av en journalist som tydligen inte vet skillnad på autism och autismspektrumtillstånd, inte heller när huvuddelen bygger på mammans berättelse, men det är definitivt något som är radikalt fel!
Skolverket kom i vintras fram till att det viktiga i arbetet med att stoppa mobbning är att ha en tydlig och väl förankrad värdegrund i skolan. Om alla vet vad som gäller och inte bara har blivit informerade utan också förstått, så behövs inte antimobbingprogrammen. Om lärarna visar nolltolerans, rastvakterna finns där problemen och de utsatta situationerna uppstår, om man har en dialog, kanske en anonym enkät, med eleverna om var de är osäkra eller mobbing pågår så kan man stoppa det hela. Se tidigare inlägg ”Program kan öka mobbning, Skolverket sågar färdiga metoder” och ”Livskunskap i skolan”.
Igår hade Svenska Dagbladet även en artikel om att skolan ofta skyller på den utsatta. Hur kan vi svika våra ungar två gånger, först blunda, förneka eller acceptera mobbningen och sen dessutom lägga skulden på ungen själv?
Ibland är man inte stolt över att vara vuxen…
Problemet är att en lärare inte får någon utbildning om ämnet när de pluggar på lärarprogrammet. Hur ska då en lärare kunna veta hur de ska hantera det? Vi har enormt många brister i samhället som vi måste ta tag i. Jag diskuterade detta i morse i nyhetsmorgon.
Tack för tipset. Jag tittade på inlägget i Nyhetsmorgon. Vad bra ni var. Jag håller med dig om att det här är vuxnas ansvar, att det handlar om att ta tag i det i praktiken och inte teorin, att många lärare väljer att inte se/ha problemet. Visst är det skam att lärare inte har utbildning och kunskap, men samtidigt… Är det här inte bara sunt förnuft, medmänsklighet och normalt vuxet ansvar vi talar om!? Behöver vi utbildas i allt? Tydligen…
Hur kan man skylla på den redan utsatte?
Det är lättare, lärarna behöver inte göra något och sannolikheten att bli fast är minimal.
Om nu flickan hade haft ett autismspektrumtillstånd, skulle det förändra hanteringen av mobbarna?
Vilken hantering?
Hur kan vi gång på gång läsa om hur de vuxna i skolan inte har märkt att mobbning pågår, ibland trots att den är grov och brutal?
Samma svar som på din första fråga.
Tyvärr är det här kalla fakta.
Jo visst är det enklare att titta åt andra hållet, och vanligt(!), men oförsvarbart.