Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning?
Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Det pågår en mycket polariserad skoldebatt, man är för den ena eller mot det andra. Svart eller vitt, snabbat beslut. Det där med orsaksanalys och konsekvensanalys skippar man. Det blir lite för jobbigt för både debattörer och lyssnare, läsare, tittare.
Ja som att lågaffektivt bemötande (LAB), måste det vara helt fel eller helt rätt? Eller att ta säga till på skarpen och ut störande elever, måste det vara helt fel eller helt rätt. Vi tittar på den famösa debatten i Malou efter 10 mellan Bo Hejlskov Elven och Isak Skogstad. Vi tycker nog att Malou var en aning handfallen moderator när debatten gick het. De har båda rätt!
Idag har vi en skola för alla. Det finns bara specialskolor för elever med synnedsättning, hörselnedsättning eller tal och språksvårigheter. Så har vi särskola för elever med utvecklingsstörning. Ja, vi ska inte grotta ner oss detta. Vad vi vill säga är att en vanlig grundskola eller gymnasium ska klara av alla andra elever. De har stora krav på sig att kunna hantera och undervisa elever med många olika karaktärer, förmågor, oförmågor, funktionsuppsättningar och funktionsnedsättningar. Dessutom i helt olika livs- och skolsituationer.
Orsaksanalys av ordningsbrott i skolan
Så om vi bara gör en väldigt enkel orsaksanalys av vad som kan ligga bakom att en elev stör ordningen. Ett par exempel bara, eleven flippade ur beroende på:
- Superhög stressnivå redan innan pga. en ohållbar, övermäktig skolsituation. Den beror på t.ex. brister i anpassningar och stöd eller att skolan inte får koll på mobbning…
- Superhög stressnivå redan innan pga. en ohållbar, övermäktig livssituation. Och den beror på problem i hemmet t.ex. missbruk, psykisk ohälsa…
- Ett utbrott av frustration i stunden. Eleven blir ofta arg, men hade kunnat, och brukar behärska sig. Men blev idag för less på personen eller situationen.
- Helt enkelt en test av vuxnas gränssättning, en uppgift som faktiskt tonåringar har. Pusha gränser för att lära sig dem.
Konsekvensanalys av lågaffektivt bemötande eller säga ifrån
Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Det säger sig självt bara av att titta på den här lilla enkla skalan av ”ordningsbrott”. Vi gör en väldigt enkel konsekvensanalys av olika sätt att hantera dessa situationer och elever. Då kommer vi fram till att olika situationer och elever kräver olika insatser. Det finns inte en lösning som funkar alltid!
Isaks Skogstad hade utan problem förmodligen rett ut situationen i fall 3 och 4 genom att säga till på skarpen, lugnt och med auktoritet(lågaffektivt?). Eventuellt även leda ut eleven till annan personal. Det kanske inte hade funkat så bra eller tom förvärrat situationen i fall 1 och 2. För om en elev är i total affekt, kanske utsatt för våld i hemmet, då kan det sluta hur som helst om man höjer rösten och fysiskt tar ut eleven. Samma sak om det är en elev på autismspektrumet som inte har koll på varken situationen eller affekten. Och som dessutom har kvar alldeles för mycket av sina spegelneuroner.
Bo Hejlskov hade nog kunnat klarat fall 1 och 2 utmärkt med lågaffektivt bemötande. För i LAB ingår det att sätta tydliga gränser. Men när det inte funkar i stunden, så låter man stormen rida ut. Och sen tar man snacket om vad som blev fel i lugn o ro. I fall 3 och 4 behövs normalt inte något LAB.
Många andra, kanske inklusive Isak Skogstad, hade klarat upp fall 1 och 2 galant. Med ett lugn, en förvärvad auktoritet och ett uppbyggt förtroende från eleverna som skapat en tillitsfull relation. I dessa lägen hade många lärare avvägt om det var läge att köra ut och skälla ut eller kanske faktiskt bara låta vara eller hjälpa till ett ställe och annan personal. Där eleven får lugn och ro, samt möjlighet att landa, gråten lägga sig, ilskan ebba ut, förtvivlan över vanmakten bemöts…
Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning?
När jag hörde Bo Hejlskov första gången sa han att när man försökt bemöta ett barn med normala uppfostringstankar eller ordningskrav och det bara leder till bråk och urartade situationer, då måste man fundera på om det inte behövs onormala metoder och bemötanden. Det verkar han ha tappat i sitt resonemang i dag.
Det är helt enkelt så att alla har sin poäng. Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Nej. Det behövs en lärare som är lugn, tar ledarskapet i klassrummet och därför förvärvar både auktoritet och förtroende från eleverna. Dessutom en lärare som har en rik palett av verktyg och metoder att möta olika elever beroende på vilka de är, vilken livs- och skolsituation de har och vilken situation som skapade ”ordningsbrottet”. Ibland kan LAB vara bra, ibland går det lika bra eller bättre med andra metoder. Var Malou så dåligt påläst att hon inte kunde leda debatten bättre? Ville hon ha en öppen konflikt? Varför kunde inte debattörerna bygga varandra, du har nog rätt när vi tala om… men jag tror ….
Vi behöver en klok debatt och klok hantering som skapar ordning och reda i skolan. För vi har stora problem som måste lösas. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Lite länkar angående debatten
- Klippet med Bo Hejlskov och Isak Skogstad hos Malou efter 10
- Om debatten i Skolvärlden, Lärarnas riksförbund tidning
- Bo Hejlskov, förklaring av LAB i Lärarförbundets tidning
- Skolchef (tidigare rektor) Hamid Zafar om lågaffektivt bemöande i Lärarförbundets tidning
- Rektor Johan Hallberg om att få ordningsregler att fungera, man måste lära känna eleverna, om relationer i skolan och lärare är inte maktlösa.
- Prestationsprinsen om lågaffektivt bemötande
Föräldrakväll om
barn & unga som tänker, känner och gör annorlunda
Välkomna den 19 nov i Stockholm
0 KOMMENTARER
Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Det pågår en mycket polariserad skoldebatt, man är för den ena eller mot det andra. Svart eller vitt, snabbat beslut. Det där med orsaksanalys och konsekvensanalys skippar man. Det blir lite för jobbigt för både debattörer och lyssnare, läsare, tittare.
Ja som att lågaffektivt bemötande (LAB), måste det vara helt fel eller helt rätt? Eller att ta säga till på skarpen och ut störande elever, måste det vara helt fel eller helt rätt. Vi tittar på den famösa debatten i Malou efter 10 mellan Bo Hejlskov Elven och Isak Skogstad. Vi tycker nog att Malou var en aning handfallen moderator när debatten gick het. De har båda rätt!
Idag har vi en skola för alla. Det finns bara specialskolor för elever med synnedsättning, hörselnedsättning eller tal och språksvårigheter. Så har vi särskola för elever med utvecklingsstörning. Ja, vi ska inte grotta ner oss detta. Vad vi vill säga är att en vanlig grundskola eller gymnasium ska klara av alla andra elever. De har stora krav på sig att kunna hantera och undervisa elever med många olika karaktärer, förmågor, oförmågor, funktionsuppsättningar och funktionsnedsättningar. Dessutom i helt olika livs- och skolsituationer.
Orsaksanalys av ordningsbrott i skolan
Så om vi bara gör en väldigt enkel orsaksanalys av vad som kan ligga bakom att en elev stör ordningen. Ett par exempel bara, eleven flippade ur beroende på:
- Superhög stressnivå redan innan pga. en ohållbar, övermäktig skolsituation. Den beror på t.ex. brister i anpassningar och stöd eller att skolan inte får koll på mobbning…
- Superhög stressnivå redan innan pga. en ohållbar, övermäktig livssituation. Och den beror på problem i hemmet t.ex. missbruk, psykisk ohälsa…
- Ett utbrott av frustration i stunden. Eleven blir ofta arg, men hade kunnat, och brukar behärska sig. Men blev idag för less på personen eller situationen.
- Helt enkelt en test av vuxnas gränssättning, en uppgift som faktiskt tonåringar har. Pusha gränser för att lära sig dem.
Konsekvensanalys av lågaffektivt bemötande eller säga ifrån
Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Det säger sig självt bara av att titta på den här lilla enkla skalan av ”ordningsbrott”. Vi gör en väldigt enkel konsekvensanalys av olika sätt att hantera dessa situationer och elever. Då kommer vi fram till att olika situationer och elever kräver olika insatser. Det finns inte en lösning som funkar alltid!
Isaks Skogstad hade utan problem förmodligen rett ut situationen i fall 3 och 4 genom att säga till på skarpen, lugnt och med auktoritet(lågaffektivt?). Eventuellt även leda ut eleven till annan personal. Det kanske inte hade funkat så bra eller tom förvärrat situationen i fall 1 och 2. För om en elev är i total affekt, kanske utsatt för våld i hemmet, då kan det sluta hur som helst om man höjer rösten och fysiskt tar ut eleven. Samma sak om det är en elev på autismspektrumet som inte har koll på varken situationen eller affekten. Och som dessutom har kvar alldeles för mycket av sina spegelneuroner.
Bo Hejlskov hade nog kunnat klarat fall 1 och 2 utmärkt med lågaffektivt bemötande. För i LAB ingår det att sätta tydliga gränser. Men när det inte funkar i stunden, så låter man stormen rida ut. Och sen tar man snacket om vad som blev fel i lugn o ro. I fall 3 och 4 behövs normalt inte något LAB.
Många andra, kanske inklusive Isak Skogstad, hade klarat upp fall 1 och 2 galant. Med ett lugn, en förvärvad auktoritet och ett uppbyggt förtroende från eleverna som skapat en tillitsfull relation. I dessa lägen hade många lärare avvägt om det var läge att köra ut och skälla ut eller kanske faktiskt bara låta vara eller hjälpa till ett ställe och annan personal. Där eleven får lugn och ro, samt möjlighet att landa, gråten lägga sig, ilskan ebba ut, förtvivlan över vanmakten bemöts…
Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning?
När jag hörde Bo Hejlskov första gången sa han att när man försökt bemöta ett barn med normala uppfostringstankar eller ordningskrav och det bara leder till bråk och urartade situationer, då måste man fundera på om det inte behövs onormala metoder och bemötanden. Det verkar han ha tappat i sitt resonemang i dag.
Det är helt enkelt så att alla har sin poäng. Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Nej. Det behövs en lärare som är lugn, tar ledarskapet i klassrummet och därför förvärvar både auktoritet och förtroende från eleverna. Dessutom en lärare som har en rik palett av verktyg och metoder att möta olika elever beroende på vilka de är, vilken livs- och skolsituation de har och vilken situation som skapade ”ordningsbrottet”. Ibland kan LAB vara bra, ibland går det lika bra eller bättre med andra metoder. Var Malou så dåligt påläst att hon inte kunde leda debatten bättre? Ville hon ha en öppen konflikt? Varför kunde inte debattörerna bygga varandra, du har nog rätt när vi tala om… men jag tror ….
Vi behöver en klok debatt och klok hantering som skapar ordning och reda i skolan. För vi har stora problem som måste lösas. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Lite länkar angående debatten
- Klippet med Bo Hejlskov och Isak Skogstad hos Malou efter 10
- Om debatten i Skolvärlden, Lärarnas riksförbund tidning
- Bo Hejlskov, förklaring av LAB i Lärarförbundets tidning
- Skolchef (tidigare rektor) Hamid Zafar om lågaffektivt bemöande i Lärarförbundets tidning
- Rektor Johan Hallberg om att få ordningsregler att fungera, man måste lära känna eleverna, om relationer i skolan och lärare är inte maktlösa.
- Prestationsprinsen om lågaffektivt bemötande
Föräldrakväll om
barn & unga som tänker, känner och gör annorlunda
Välkomna den 19 nov i Stockholm
Lämna ett svar