Lex Sarah för skolan, tandlös? Eller ett bra stöd för personalen?

Den 15 april 2011 överlämnade Margareta Åberg, lagman och chef för Förvaltningsrätten i Göteborg, betänkandet – Rapportera, anmäla och avhjälpa missförhållanden – för barns och elevers bästa (SOU 2011:33), till utbildningsminister Jan Björklund. Pressträffen sändes på webb-TV.

Utredningen föreslår en Lex Sarah för skolan. Det innebär att skolpersonal är skyldiga att rapportera missförhållanden i förskola eller skola, på samma sätt som Lex Sarah inom äldreomsorgen och Lex Maria inom sjukvården. Missförhållande definieras:

Riskerar barn eller elevers hälsa, säkerhet eller möjlighet att, utifrån sina förutsättningar, nå så långt som möjligt enligt utbildningens eller verksamhetens mål.

Det här skall vara en del i ett kvalitetssystem för skolorna. Missförhållanden ska rapporteras till förskolechef eller rektor. Sen är det rektorns ansvar och skyldighet att informera sin huvudman att rapport inkommit, utreda, åtgärda och om det är allvarligt missförhållande anmäla till tillsynsmyndighet t.ex. Skolinspektionen. Det behöver inte utredas först. Men det finns inget sanktionssystem. Utredaren tror att det skulle skapa onödig oro och onödigt mycket anmälan. Huvudmännen måste sköta detta, gör de inte det kommer det i kapp dem…

Det är tänkt att ge de anställda större mod att rapportera. Det kan inte var illojalt att fullgöra en lagstadgad skyldighet. Utredaren talar om att i en sunt fungerande verksamhet är detta inget konstigt, utan ingår i ett förbättringssystem. Varför behövs i så fall denna lag?

Men vi som arbetar med, har eller är det minsta inlästa på barn med störningar inom autismspektrum, vet att många skolor inte är en sunt fungerande verksamhet. Mycket av problemen i skolan beror på ledningsproblem. Otydlig värdegrund, splittring mellan personalgrupper, rektorer som varken kan lagar och regler eller möjliga lösningar kring barn i behov av särskilt stöd, rektorer utan pedagogisk kunskap eller insikt, rektorer som är allt annat än karismatiska ledare och värst av allt rädda rektorer.

Redan i dag får vi väl hoppas att personalen eskalerar till rektorn om de inte lyckat lösa missförhållandet  på ”sin” nivå. Problemet är ju att det inte hjälper. De borde få anmäla till Skolinspektionen med namnskydd mot kommun och sin skola! Att de inte anmäler i dag är förstås att de är rädda. En lagstadgad skyldighet kan hjälpa, men det är lätt att blunda eftersom det inte finns några sanktioner.

Flera har skrivit om detta Ekot rapporterade, men DN  och SvD publicerade bara en TT-notis, Skånskan hoppas att lagen ska ge mod, men undrar hur detta ska fungera i praktiken,  Nyhetskanalen hade ett inslag där man ifrågasätter bristen på sanktionssystem en aning, SVT rapport har ett TV-inslag och en artikel och tar bl.a. upp konflikten med lojalitet mot skolan och rapporteringsskyldigheten.

Uppdatering 20 april: Missade att DN skrev på ledarsidan om utredningen och var en aning frågande till varför Margareta Åberg inte föreslår sanktioner. DN är inne på varför det inte behövs om man tror att det fungerar ändå. I så fall borde det väl fungera redan i dag? Utan en ny lag.

0 KOMMENTARER