Livskunskap ger Prestationsprinsen problem
Drottningen hör något från Prestationsprinsens sovrum. Men – han gråter. Hon skyndar in, stryker hans hår, frågar vad som hänt.
Först säger han inget. Sen att han drömt, tror han. Men så kommer det. Han berättar om lektionen i livskunskap de haft. Det handlade om en butiksägare som råkade ut för ett brutalt rån, men som i självförsvar skadar rånaren som får skador, hamnar på intensiven och senare dör.
Prestationsprinsen är en skör prins. Han är orolig till sin natur, är rädd för att inbrottstjuvar ska finnas i garderober eller under sängen, gillar inte mörka rum. Men värst av allt han har själv varit allvarligt skadad, han har legar på intensiven, han höll på att dö. En bilolycka. Så en inte helt obefogad dödsrädsla finns i den lilla kroppen.
Drottningen vet allt detta och förstår vad som virvlar i prestationsprinsens huvud, hon vet vem han är och vad han gått igenom. Hon undrar hur läraren tänkte. Nu var det ju så väl att han hade Prestationsprinsen även då det hände. Så han borde ju veta om prinsens oro och vad Prestationsprinsen gått igenom.
Hon ringer läraren och frågar vad som egentligen hände på livskunskapen. Vad var syftet, hur gick diskussionen och hur tänkte han angående Prestationsprinsen. Hon får inget bra svar, tycker hon. Han säger att det var ett färdigt material.
Någon månad senare är det ett föräldramöte och man informerar kort om livskunskapen. Hon tar upp vikten av att vi föräldrar vet vad den handlar om och syftar till vid varje enskilt tillfälle. För att i förväg kunna ha en dialog med läraren och i efterhand stämma av med sitt barn. Livskunskap handlar ju om livsviktiga frågor och de berör. Barn kan har ett liv utanför skolan som kanske inte skolan har något att göra med. Eller borde. Men barn kan ha varit med och eller är med om svåra saker i livet. Det är inte bara teori. Rektorn lovar att det ska gå ut mer information. Föräldrarna kan få veckoplaneringen. Men inte kommer någon sådan information, varken då eller någon av terminerna sen dess…
Visst ska vi tala om viktiga saker med våra barn, både hemma och i skolan. Men med respekt och enorm lyhördhet. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Jag minns när min son var yngre. De fick då sitta och forska om rymden och naturkatastrofer. Detta blev för min som jättejobbigt. Jag minns att jag frågade om lärarna följde upp detta med alla elever vad de forskat om och gav förklaringar om vad de forskat om. Fick inget större gensvar tyvärr. För min son blev detta jättejobbigt, då han tog med sig alla frågor hem och ville i sin oro att jag skulle ge svar på dem. Lära barn att forska själva är bra, men man måste vara försiktig med vissa sköra barn så de inte forskar sönder sej, om ni förstår hur jag menar. Kram till alla som kämpar för sina barn:)
Vi kan inte ens åka till Legoland för när vår Prestationsprins gick i lågstadiet och Mänskliga rättigheter och FNs barnkonvention stor på schemat fick han lära sig att ”I andra länder tvingas barn bli soldater”. Den ångesten han hade innan han uppfann lösningen att helt enkelt aldrig lämna Sverige innan han blev vuxen…
Reblogga detta på Prestationsprinsen.