Oförstådda, hyssjade prinsar blir glada prinsar!
Den här Prestationsprinsen är fem år och går på dagis, ny avdelning, mellanbarnsavdelning. En dag vill han inte gå in på avdelningen. Han är en lugn prins som aldrig har älskat dagis, men ändå tyckt det är OK, men han behöver mycket tid för sig själv och funderartid efter dagis och på helgerna.
Han vill inte, små tårar kommer. Drottningen sätter sig och lyfter upp Prestationsprinsen i knät, är tyst och lyssnar. Det är bråkigt, de andra prinsarna skriker, fröken är arg, man ska vara tyst, Peter och Johan bråkar och det kan göra ont. Drottningen kysser honom ömt på håret. Vad bra att du berättar, jag ska prata med fröken. I dag kommer farfar och farmor och hämtar så då går du hem tidigt. Blir det bra? Ja, säger Prestationsprinsen och springer ganska nöjd in på avdelningen.
Drottningen funderar. Går sen efter sin prins och talar lite med fröken. Jo, det är lite stökigt och högljutt i killgruppen och ja, det är två killar som har lite väl mycket energi, men vi försöker få dem att vara tystare och uppföra sig.
Ett par veckor senare är det föräldramöte och frågan tas upp. Man diskuterar regler, varför inte de här killarna följer dem, om man ska införa någon form av bestraffning osv. De flesta föräldrar tycker ändå att barn är barn och att det måste vara vi vuxna och framförallt lärarna som ändrar förutsättningarna så att det blir lugnt. Som en förälder säger, de kanske bara har för mycket energi!?
Det hela löser sig av sig själv, en fröken slutar och en ny fröken kommer. En ung man, ”fröken” Danne som spelar basket på hög nivå, barnkär, men utan utbildning för yrket.
Danne förstår med en gång problemet. Han tar ut killarna, de får köra hinderbana på gården, upp och ner över bänkar, rutschkanan åt fel håll, hoppa över bandyklubbor, springa fem varv runt förrådet; Följa John i högt tempo; lite basket, kull och han är med själv. Gissa om det blir lugnare inne på avdelningen sen? Alla ligger lugnt och bygger lego då det är dags för det, istället för att prata, putta och peta på varandra. Till och med Peter och Johan är lugna. Men inte bara lugna som vi vuxna tycker så mycket om. De mår faktiskt gott och känner gemenskap.
Och det bästa av allt, tycker både barnen och föräldrarna, mitt ibland ungarna ligger Danne och bygger lego för fullt. Han har utlyst en tävling, coolaste rymdskeppet med töntigaste delarna. Allt för att undvika bråket om de häftigaste delarna.
Genialt!
Att utgå från barnens behov (göra av med energin), istället för våra vuxna behov (lugnt, tyst och enligt ett schema som passar oss), kan ändå leda till att vi blir nöjda (lugnare och mer lätthanterliga barn) och på köpet blir också barnen nöjda och glada.
Heja alla Dannar där ute, våra vardagshjältar!
Tycker det låter toppen med att få busa av sin energi. Så länge man tar med att alla inte vill rasa av sig och att en del lugna barn blir fasligt stressade av sådana lekar. Har sett många exempel där barnen måste ut och leka stojiga lekar men utan valfrihet. Fram för att se barnens individuella behov och ge dem möjlighet att med vuxna leva ut det. Och glöm inte att en hel del tjejer sitter med socialiserad inlärd tystnad och stillhet men inombords kokar de av behov av att rassla av sig utomhus. Alla barns behov kommer inte fram igenom stökighet utåt, en del stökar inåt, och först när de kommer hem. På förskolan är de ”duktiga” barn. Tack för en toppenblogg!
Håller med! Skrev faktiskt om inlägget en aning (efter att kag lagt ut på Facebook idag 120921) och la som repris på bloggen. Om du läser det la jag just till tjejer och de som vill..,
Nä, vi får inte glömma de tysta o lugna. Oavsett kön. Skriver ku om det också 🙂 men idag var det de lite mer utåtriktade som fick fokus.
Tack för att du bidrar. Utan läsare och kommentarer blir det ju inte lika bra!