Oro och ångest eller kanske bara nervös
Oro och ångest eller kanske bara nervös. Vi talar mycket om psykisk ohälsa bland barn och unga. Vi använder starka ord. Vi matas med rubriker från olika rapporter året runt. Ibland borde vi nog stanna upp och fundera lite på hur vi pratar om psykisk ohälsa, för vad är det och vad är vanliga upp och ner i det vi kallar livet. Det är ju som bekant inte alltid en dans på rosor.
Kan vi återuppliva mer vardagliga ord
Ångest eller nervös, sociala interaktionsproblem eller blyg, ledsen eller deprimerad… Från början kanske vi använde termer för psykiska besvär och sjukdom lite ironiskt. Jag har ångest inför släktträffen. Han har ju sociala interaktionsproblem, hejar inte ens. Nu bara vi talar så. Även om annan ohälsa, jag är allergisk mot folk som har läckande hörlurar.
När hörde du sist en ungdom säga att den är ledsen, nervös eller blyg? Eller en kollega, kamrat använda dessa mer ”normala” ord där de kanske faktiskt var mer korrekta i sammananget.
Talar vi för mycket om det, psykisk ohälsa?
Talar vi för mycket om det, psykisk ohälsa? (kanske för lite med dem, alltså barn och unga?). Det görs många undersökningar varje år angående barn och ungas psykiska ohälsa. För att nämna några som bidrar: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, skolmyndigheterna, MUCF, Jämställdhetsmyndigheten, Barnombudsmannen, regionerna, BRIS, Mind, Suicide Zero, Friends, med flera (!).
Dessutom tas det upp i flera skolämnen och i skolsköterskans hälsosamtalen, flera kommuner gör egna undersökningar där detta ingår eller genomför till exempel LUPP undersökningen (Lokal uppföljning av ungdomspolitiken) som MUCF hanterar.
Sprid resurserna till mer konkreta, åtgärdande insatser
Borde vi kanske sprida lite av dessa resurser att beskriva och mäta barn, ungdomars och unga vuxnas psykiska hälsa till mer konkreta insatser? Tänker på bristen för intensiva insatser. Många som har allvarliga problem får inte mer än ett antal samtal i öppenvården, när det skulle behövas intensiva insatser för att snabbt bli bra. Samtidigt belastas öppenvården av många fall där problematiken av många bedöms som naturliga tillstånd vi borde kunna gå igenom med annat stöd än vården. Efter besök på akuten, hänvisas man tillbaka till den öppenvård som inte räcker till.
Lyssna på Skolans århundrade
I höstas hade jag och Helena Wallberg ett avsnitt i vår podd Skolans århundrade om just detta. Vi tog också upp vad socialt och emotionellt lärande innebär, det vill säga att vi stöttar eleven i att förstå och hantera känslor, empati, medkänsla, vikten att ha och bygga relationer, utveckla social kompetens med mera inte bara i ett eget stuprör, utan genom hur vi bedriver undervisning och skola. SEL är viktigt för det har visats främja elevers akademiska resultat, psykiska välbefinnande och förmågor att hanter livet i stort som stress och umgås med andra.
Lämna ett svar