Prestationsprinsarna, nördarna, de annorlunda… på jobbet missbedöms. Chefer ser inte och kan inte hantera psykisk ohälsa.
Vi förstår (någorlunda) begränsningarna av att sitta i rullstol. Vi förstår hyfsat begränsningarna av att halta/stuka foten.
Men förstår vi de osynliga? Förstår vi någorlunda begränsningarna av att ha ADHD eller släng av. Eller begränsningarna av en ”stukad själ” i form av en depression eller fobi…
Nej! Men vi borde.
Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser, CEPI, har utfört en kartläggning som omfattar 338 chefer på uppdrag av Hjärnkoll. Sju av tio tillfrågade chefer underskattar förekomsten av psykisk ohälsa bland medarbetarna. Över hälften av cheferna gör en grov underskattning.
94 procent av cheferna tycker att det är viktigt med kunskaper och rutiner för att stödja medarbetare med psykisk ohälsa. Men nästan hälften av cheferna att de saknar tillräcklig kunskap för att kunna agera stödjande och lika många saknar fungerande rutiner.
Det här måste ändras. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Att bli sedd för den man är, att bli sedd för de tillgångar man har inom sig, borde vara en naturlig mänsklig rättighet.