Rastvakter! Man ser om man vill se. Hjälp Prestationsprinsarna som fastnat, mobbas eller kanske mobbar.

Det här är en liten Prestationsprins som går i årskurs 3. Han har  högfungerande autism, men det innebär inte att han vill vara ensam på den här rasten också. Som lärarna verkar tro. Han vet bara inte vad han ska göra. Det blir att han går samma runda på skolgården. Det har blivit en rutin, en nödutgång och ett sätt att hantera den oönskade situationen.

Om någon frågar om han vill vara med, blir han glad. Prestationsprinsen vill vara med. Alla vill vara med i helheten, i gemenskapen. Men han har svårt att hitta på själv och få med sig de andra. Svårt att våga fråga. Men han har inte större problem än att när han får vara med så kan han.

Varför är det inte en enda rastvakt som ser att en liten kille var och varannan rast maniskt går från eken till basketbollstolpen, från basketbollstolpen till matsalsdörren, från matsalsdörren till eken och så vidare? Eller om nu någon sett det, vad får dem att tro att detta är en rolig sysselsättning rast efter rast? Och framförallt, varför frågar ingen Prestationsprinsen vad han gör och varför han gör det? Och varför hjälper ingen honom in i gemenskapen, föreslår att Prestationsprinsen kanske också kan var med på bollruta, kull eller fotbollen…

Nej, våga bry dig, våga se och våga fråga. Det gäller avvikande beteenden som kan bero på egna problem, men också för att avvärja mobbing. Har du rastvakten, våga röra dig där det inte är självklart. Mitt på skolgården ser du många, men inte vad som händer där eleverna blir utsatta. För det händer garanterat inte där de förväntar sig att du står. Och inte ställer man sig mitt på skolgården då man känner sig ensam och utanför heller…

0 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *