Skrönor eller fakta då SvD förklarar särbegåvning…
Ja, artikelserien i Svenska Dagbladet fortsätter idag med rubriken ”Allt du inte visste om särbegåvning”. Frågan är bara vad får vi egentligen veta om särbegåvning och vad är bara prat och myter, som kanske till och med någon har intresse av att sprida?
En del är nog helt korrekt. Procentsiffror, hur särbegåvade är som barn, sammanblandning med Asperger, myter och/eller ”storytelling” för att öka intresset för personer och artister. Madonna IQ 140, kanske det. Kanske inte. Varför inte? Var Einstein så mycket mer fantastiskt än många andra vetenskapsmän? Det var han förmodligen, Men vad vet egentligen en icke-fysiker om det? I artikeln förs det mesta fram utan några källor. Ett undantag, det hänvisas till Stanfordpsykologen Lewis Terman studie från 1920-talet (säkert relevant, men inte särskilt färskt) om att det inte räcker med högt IQ för att göra stora vetenskapliga insatser.
Men det är en bra diskussion som kommer fram, kanske detta bara är en introduktion och vi får se lite mer fakta i kommande artiklar. Frågan är vad Svenska Dagbladet vågar ta upp. Det finns många heta och svåra frågor kring det här. För det är helt politiskt korrekt att säga att någon har, eller kanske till och med ärvt, sin fotbollstalang eller musikalitet. Och att vi i samhället ska ta vara på det med inriktade skolor från tidig ålder! Men inte att någon är begåvad, och än mindre att den är ärvd. Och skolor inriktade på begåvade är inte lika accepterat alls.
Det är också en het fråga hur vi ska ta hand om våra begåvade barn, vem som är begåvad, hur hittar vi dem, när kan man avgöra om ett barn är det? Vad är skolans roll för de här eleverna? En del kanske är intelligenta men omogna och kommer senare, andra kanske bara är mogna och tidiga, men faktiskt inte särskilt intelligenta…
Eller är kanske alla intelligenta fast på olika saker och vi har inte förstånd (intelligensen) att förstå, mäta, acceptera och hitta den hos alla? Framförallt inte ta till vara på den!
Lämna ett svar