Förnuft i skoldebatten
Förnuft i skoldebatten saknas ofta men inte när vi läser Lars Svedberg på Svenska Dagbladet debatt: Dags att tala om allt skolan gör bra. Det gör Lars, utan att rygga för att en del är dåligt. Det saknas en viktig aspekt i det resonemanget. Men först några lysande citat:
👑 ”I princip kan vilket påstående som helst om svensk skola vara sant – någonstans. Men bara för att det är sant någonstans innebär inte att det är sant överallt.” (Jämför Alla har rätt om skolfrånvaron)
👑”Vissa skolor i vårt land har utomordentligt goda resultat medan andra skolor har ett betydande behov av stöd. Det finns inte en skola.”
👑”Frågan är därför vad som egentligen driver detta offentliga samtal om skolan. Handlar det om att lösa skolans problem – eller om att vinna det mediala ögonblicket…”
👑”…medelvärden från olika undersökningar [är] förföriska, men riskerar leda till åkomman olikhetsblindhet…”. (Jämför Mät inte genomsnittlig frånvaro)
Artikeln och citaten är goda exempel på klarspråk. De är relevanta, klargörande och lätta att förstå. Förnuft i skoldebatten.
Undervisningens kvalitet är avgörande
Men en sak skaver. Varken Lars Svedberg (som kanske inte håller med om följande resonemang) eller skoldebatten talar klarspråk om brister i lärarskicklighet och undervisningens kvalitet. Låt oss utgå från detta citat från artikeln:
”Men det är fullt rimligt att hävda att lärare, rektorer och skolchefer utför ett vällovligt arbete givet de faktiska förutsättningar och villkor som råder.”
Vällovligt är eventuellt ett väl avvägt ord. Det klingar: gör så gott de kan efter sin förmåga. Det senare är del av problemet. Det finns en ojämn kompetens och förmåga hos lärare, rektorer och skolchefer i Sverige. Men det är mycket svårt att tala om.
Mer förnuft i skoldebatten
Mer förnuft i skoldebatten kräver att vi kan tala om allt, till exempel att det finns stora variationer i undervisningens kvalitet enligt till exempel en rappor från Linköpings Universitet (Undervisning med uppseendeväckande brister: så blev den signifikant bättre, 2024). Det som förvånade forskarna var att alla brister i undervisningen fanns på alla undersökta skolor. Det visar att alla skolor har ett jobb att göra och det ställer krav på politiker och skolledare, på lärarutbildningen och inte minst på utbildningen av rektorer, menar forskarna.
Det som brast var bland annat att på 60 procent av lektionerna fick eleverna inte veta vad som var målet med undervisningen. Ofta hade inte läraren satt några lärandemål. På 90 procent av lektionerna hade eleverna inte förstått vad de skulle lära sig. Lärarens ledarskap var i över hälften av fallen inriktat på kontroll snarare än att motivera och inspirera. Eleverna lämnades ofta ensamma och hjälpte sällan varandra när de kört fast.
Trots detta finns det skolor som lyckas givet dagens förutsättningar (och mycket varierande defintioner av bra). En vanlig förklaring i debatten är ”elevunderlaget”, lätta och svåra elever, men det är inte hela sanningen, visar inte minst nämnda rapport. Rapporten konstaterar att alla lärare förbättrade sin undervisning med hjälp av de insatser de erbjöds under projektet.
För visst, de allra, allra flesta, lärare, rektorer och skolchefer utför ett vällovligt arbete. Men många kan höja kvaliteten på undervisning occh lärmiljön. Goda exempel är bra, men då krävs en hög kompetens och förmåga till att kunna reflektera och utveckla sin undervisning på många håll. Mer förnuft i skoldebatten, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.
Lämna ett svar