Kommunerna nedskärningar sätter resursskolorna i kris. Och deras elever. Det går en besparingsvåg genom Sverige. Många kommuner och skolan får dra sitt strå till stacken. En måste göra besparingar över alla förvaltningar för att pengarna är slut. En annan för att skatten ska hållas nere. Det här är en film om Helleborusskolan i Österåker. Men många resursskolor har under hösten 2019 varit eller är i precis samma situation. Det här är en film gjord av Petra Johansson och finns på hennes Facebooksida. Den är knappt 6 minuter lång.

https://www.facebook.com/petra.johansson.961/videos/2874952122544586/UzpfSTEyNDcyOTEzMDkzMjE0NDozMjk3NDMxNTIwMzI4NTQw/

Filmen handlar om hur kommunen sparar på skolan genom att skära ner på extrapengar sk tilläggsbelopp till elever som behöver extraordinärt särskilt stöd. Det finns skolor som specialiserat sig på dessa elever, resursskolor. Den här filmen handlar om Helleborusskolan.

Kommunerna nedskärningar sätter resursskolorna i kris

Skolan har fått drastiskt sänkta belopp för sina elever. Långt, långt under tidigare år. Och detta utan någon dialog eller förvarning från kommunens sida, trots att rektorn för skolan sökt kontakt många många gånger under ansökningsperioden! Och när skolan påtalar detta så kan man inte säga att det är slumpen, att en ny handläggare har gjort andra bedömningar och därför tagit bort tilläggsbeloppet helt eller halverat för en större del av eleverna. Underligt att alla hamna på samma nivåer… det kan inte kommunen i fråga förklara med annat än slumpen. Samtidigt över hela Sverige – kommunerna nedskärningar sätter resursskolor i kris.  Helleborusskolan går nu back varje månad och kommer att behöva stänga om inte kommunen i fråga tar sitt förnuft till fånga senast kommande vecka.

Ett vinnande koncept: ärlighet och öppenhet

Man kan som kommun tycka att det är för dyrt, man kan tycka att skolan borde klara sig på lägre budget, man kan också bestämma sig för att helt enkelt satsa mindre pengar på resursskolor och barn i behov av extraordinärt särskilt stöd. Oavsett i vilken bransch man verkar så gör man det i dialog med sin motpart om man är en aning proffsig. Man drar inte undan de ekonomiska förutsättningarna, kallar de drastiska nedskärningarna för slumpen och sitter och tittar på när ens motpart, ett litet familjeföretag, blöder pengar för kommunens skull, med framförallt för de drabbade barnen och ungdomarnas skull.

Flera kommuner har tänkt om

Fler kommuner var inne på denna kommuns väg under hösten, men flera har insett sitt oproffsiga beteende och har skjutit till pengar för att inte dessa skolor ska gå i konkurs eller avveckla och inte barnen hamna i kaos. De vill se över relationen och avtalen långsiktigt på ett professionellt och respektfullt sätt. Så stora förändringar kan komma, men då bör alla parter få möjlighet att förbereda sig på bästa sätt. Inte minst eleverna och deras familjer. Att tro att det blir bra för de här barnen utan sin resursskola, det är bara möjligt för en försvinnande liten del av dem. I alla fall så länge svenska skolan ser ut och fungerar som den gör, så behöver onödigt många barn en resursskola. Så vi måste inse att kommunerna nedskärningar sätter resursskolorna i kris. Och barn. Och familjer.

Så börja i rätt ända kära politiker över hela Sverige, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Limboland, att leva med NPF-diagnos. Så heter en ny serie från Utbildningsradion. Vi var på releasefesten.  Vi såg första avsnittet och såg början på en serie om tre familjer som möter utmaningar inte alla känner igen eller är vana vid. Och som samtidigt många familjer i Sverige känner väl igen och är vana vid.

Så presenteras serien

När man söker på UR Limboland kommer texten om att leva med en NPF-diagnos upp. På seriens webbsida står det:

Tre familjer gör sitt bästa för att få vardagen att gå ihop och de har en sak gemensamt: det funkar inte. En dramaserie med humor och värme om konflikter, utbrott och hur det är att vara förälder när familjelivet blev lite svårare än vad man var beredd på.

Pedagogiskt syfte: Att visualisera konsekvenserna i familjer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Att synliggöra dem och öka förståelsen och empatin för de som är drabbade. Att med hjälp av dramatiseringar visa hur det är ”när det händer”, och att ge föräldrar en möjlighet att identifiera sig med andra i liknande situationer samt att hitta verktyg att hantera vardagen bättre.

Våra tankar om serien och releasekvällen

Vi har väntat med att skriva något om serien för första avsnittet och release-kvällen lämnade en känsla av att inte allt var på plats vad gäller serien.

För det första så var det avsnitt som visades, del 1, så in i Norden en kliché, en stereotyp-bild av en pojke med ADHD, en flicka med Aspergers och en flicka med Autism. Det gav en fadd känsla. Måste alltid TV-serier dras till det yttersta, vore det inte mer intressant om barnen i familjerna inte var så extrema i att uppfylla alla kriterier för respektive diagnos? Limboland, att leva med NPF-diagnos light?

För det andra så kunde man lätt uppfatta seriens manusförfattare och regissör, som de hade en något förlegad och dömande syn på dess funktionsnedsättningar. Samtidigt som de kanske inte alls har det, de är bara ovana att tala om problematiken?

Manusförfattaren började med att tala om att hon hade lite erfarenhet av det här ämnet att hon noga studerat och läst på, att hon tagit hjälp av medförfattare som hade mer kunskap. Lovvärt! Regissören berättade att han inte heller hade någon erfarenhet, men att en i hans närhet, inspirerad av serien låtit sig utredas. Så berättade de sina tankar och lovordade med all rätt sina skådespelare, speciellt barnskådespelarna. Och de berättade att den kille som spelade ADHD-kille faktiskt hade ADHD!

Det kom en fråga från publiken om de funderat på att ta in personer med de funktionsnedsättningar de ville skildra som skådespelare? Svaret var att de hade de inte eftersom det var en tajt produktion och de hade inte tid för massa anpassningar… Det blev en diskussion. Hur krångligt det behövde bli berodde på vilka de tog in, det hade ju gått bra att ha med en kille med ADHD? De kanske inte kände till att diagnoserna kom i olika grad?

Då svarade helt plötsligt att de hade massor med erfarenhet, att hela delas bransch var full av personer med diagnoser, så de hade koll!

Det var något vi inte fick ihop då vi gick därifrån. Det uppstod en massa frågor som

  • Varför sa de först att de hade låg kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och sen att de kände till dem och dessutom kände många med diagnoser? Att filmbranschen är full av NPF:isar?
  • Vad betyder det att de dömde ut alla med diagnos som olämpliga för att vara med i produktionen? Med rätt frågor till barn/ungdomarna och deras föräldrar så kunde nog val av skådespelare göras så det minimerades eller helt undveks!
  • Betyder det att de här företrädarna för filmbranschen tycker att den är full av kollegor som är olämpliga att vara där för de försenar och försvårar produktionerna?

Nä, det som sas var inte helt genomtänkt!

Sevärd!

Nu när vi sett alla avsnitt så kan vi säga att serien vann i längden. Den är välspelad och problematiken för såväl barnen som familjerna, liksom slitningarna problematiken orsakar kommer fram på ett varmt och hjärtligt sätt. Limboland, att leva med NPF-diagnos., är sevärd! Fast visst längtar vi efter en serie som inte lika mycket skriver tittaren på näsan vad en diagnos är. För alla är inte stereotyper, men behöver empati och förståelse ändå. Det är oerhört viktigt! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Tips om hur en avslutning kan bli mer tillgänglig och inkluderande. För nu är det snart jullov. Barnen och ungdomarna ser slutet på terminen. De här veckorna är greppbara, Greppbara mentalt, man kan se dem framför sig. Men inte alls greppbara, eller hanterbara för alla. Det händer så mycket i slutet på terminer, lucia, prov, avslutning med mera. Det gäller inte bara elever med ADHD, Aspergers, eller släng av, utan de flesta elever. Många är ”bara” stressade, kanske på grund av övermäktig skolsituation eller livssituation.

Det här inlägget presenterar vi i ungefär samma form inför varje terminsslut. För det behövs! Vi glömmer så lätt bort och planerar för genomsnittseleven, som knappt finns…

Tips om hur en avslutning kan bli mer tillgänglig och inkluderande.

1.Förutsägbarhet – Givetvis ska all information om julavslutningen ut i god tid. Gärna med bilder på där ni ska hålla till, skolans aula, skolgården, kyrkan eller vad det nu är. Om ni var där förra året finns det säkert bilder.

2. Klarspråk och användbar information – Se till att få med svar på alla frågeorden, de går i varandra, men det är bara bra, då får vi med det vi glömt på ett ställe på ett annat:

När – datum, när man går/åker dit (om gemensamt), när börjar det, hålltider under dagen och när det slutar.

Vad händer – programmet med tider, eventuell samling innan, med mera.

Vem/vilka – vilka talar och uppträder, vilka sitter med vem, med vilken lärare, med vem går/åker de dit med…

Hur – åker vi dit, hur åker vi hem, förväntas alla göra något (sjunga, bilda ringar, gå fram och hämta diplom….

Varför – för att fira att alla kämpat väl under terminen och nu är det lov!

Vad händer sen – är det slut, går vi tillbaka till skolan eller vad ska hända?

3. Hjälp att få koll – Det behövs lite extra information för en del, länkar, bilder, video, ljudfil. Och det är inte bara för oroliga. De behöver mycket detaljer för att inget överraskande ska hända. Även överaktiva behöver veta mycket för att veta hur länge de ska bita ihop utan att studsa, peta på någon eller helt enkelt börja springa runt. Samma sak med de som har koncentrationssvårigheter. Eller diabetes, för att veta om lunchen är annan tid.

4. Begränsa intryck – Andra behöver hjälp att skärma av. Kan er klass få sitta längst bak, stå i ena änden av skolgården, sitta längst ut på raden, ja, det bäst är väl att fråga eleven vad som skulle underlätta. Att ha svårt att sortera information är svårt för många, högsensitiva, de på ”spektrumet” dvs. med adhd eller annat AST och många fler!

5. Reträttplats – Några behöver veta att det finns en nödlösning eller en reträttplats om det blir övermäktigt. Eller astman kommer! Vem säger de till, vart går de, ska de sätta på musik i sin mobil eller börja spela ett spel eller bara blunda eller gå där ifrån…

Tänk till hur det blir bäst för alla

6. Ta hjälp – Inkludera familjen, föräldrar/vårdnadshavare, de vet mycket om sina barns behov. Bjud in dem till samtal eller varför inte till avslutningen om det underlättar för vår elev!

7. Alternativ avslutning – Några kommer inte att komma på avslutningen. De tycker det är för rörigt, för långsamt, för mycket intryck eller att det inte är något att fira… Vi vet nog om vi har en sådan elev. Kan vår sista lektion med eleverna och den eleven göras till något extra? En liten mini-avslutning så att även den här eleven får ett avslut på terminen och en start på julen? Bjuda på saft och pepparkaka? Se på film? Eller bara skriva stort att det är sista lektionen och önska alla ett underbart lov och god jul, för en del vill bara att allt ska vara som vanligt…

8. Hemmasittande elever – Vi behöver använda all vår fantasi och kreativitet (och ta hjälp!) för att locka en elev som har långvarig eller problematisk skolfrånvaro till någon form av avslutning. Att bara komma och fika med oss kanske, för att tala om och visa att hen hör hemma i skolan och är saknad. Kanske terminen kan sluta med att ni planerar för en bra start nästa termin. Eller åk hem med en hälsning från dig, favoritläraren, kamraterna. För vissa kanske ett besök av några favvo-lärare och kompisar kan vara aktuellt. Tala med eleven, förmodligen bäst med text via skype eller sms, kanske där er ”avslutning” ska ske också? Går inte det tala med föräldrarna. Alla vill sluta terminen med att lyckas och något att komma tillbaka till!

Och sist, men inte minst!

9. Viktigast är att vi talar med den det berör. Eleven! Med respekt och tillit. Låt oss tänka till och gå alla olika funktionsuppsättningar till mötes. För en fröjdefull jul!

Hoppas dess tips om hur en avslutning kan bli mer tillgänglig och inkluderande kan komma till nytta, för personal, vårdnadshavare och inte minst: För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Det pågår en mycket polariserad skoldebatt, man är för den ena eller mot det andra. Svart eller vitt, snabbat beslut. Det där med orsaksanalys och konsekvensanalys skippar man. Det blir lite för jobbigt för både debattörer och lyssnare, läsare, tittare.

Ja som att lågaffektivt bemötande (LAB), måste det vara helt fel eller helt rätt? Eller att ta säga till på skarpen och ut störande elever, måste det vara helt fel eller helt rätt. Vi tittar på den famösa debatten i Malou efter 10 mellan Bo Hejlskov Elven och Isak Skogstad. Vi tycker nog att Malou var en aning handfallen moderator när debatten gick het. De har båda rätt!

Idag har vi en skola för alla. Det finns bara specialskolor för elever med synnedsättning, hörselnedsättning eller tal och språksvårigheter. Så har vi särskola för elever med utvecklingsstörning. Ja, vi ska inte grotta ner oss detta. Vad vi vill säga är att en vanlig grundskola eller gymnasium ska klara av alla andra elever. De har stora krav på sig att kunna hantera och undervisa elever med många olika karaktärer, förmågor, oförmågor, funktionsuppsättningar och funktionsnedsättningar. Dessutom i helt olika livs- och skolsituationer.

Orsaksanalys av ordningsbrott i skolan

Så om vi bara gör en väldigt enkel orsaksanalys av vad som kan ligga bakom att en elev stör ordningen. Ett par exempel bara, eleven flippade ur beroende på:

  1. Superhög stressnivå redan innan pga. en ohållbar, övermäktig skolsituation. Den beror på t.ex. brister i anpassningar och stöd eller att skolan inte får koll på mobbning…
  2. Superhög stressnivå redan innan pga. en ohållbar, övermäktig livssituation. Och den beror på problem i hemmet t.ex. missbruk, psykisk ohälsa…
  3. Ett utbrott av frustration i stunden. Eleven blir ofta arg, men hade kunnat, och brukar behärska sig. Men blev idag för less på personen eller situationen.
  4. Helt enkelt en test av vuxnas gränssättning, en uppgift som faktiskt tonåringar har. Pusha gränser för att lära sig dem.

Konsekvensanalys av lågaffektivt bemötande eller säga ifrån

Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Det säger sig självt bara av att titta på den här lilla enkla skalan av ”ordningsbrott”. Vi gör en väldigt enkel konsekvensanalys av olika sätt att hantera dessa situationer och elever. Då kommer vi fram till att olika situationer och elever kräver olika insatser. Det finns inte en lösning som funkar alltid!

Isaks Skogstad hade utan problem förmodligen rett ut situationen i fall 3 och 4 genom att säga till på skarpen, lugnt och med auktoritet(lågaffektivt?). Eventuellt även leda ut eleven till annan personal. Det kanske inte hade funkat så bra eller tom förvärrat situationen i fall 1 och 2. För om en elev är i total affekt, kanske utsatt för våld i hemmet, då kan det sluta hur som helst om man höjer rösten och fysiskt tar ut eleven. Samma sak om det är en elev på autismspektrumet som inte har koll på varken situationen eller affekten. Och som dessutom har kvar alldeles för mycket av sina spegelneuroner.

Bo Hejlskov hade nog kunnat klarat fall 1 och 2 utmärkt med lågaffektivt bemötande. För i LAB ingår det att sätta tydliga gränser. Men när det inte funkar i stunden, så låter man stormen rida ut. Och sen tar man snacket om vad som blev fel i lugn o ro. I fall 3 och 4 behövs normalt inte något LAB.

Många andra, kanske inklusive Isak Skogstad, hade klarat upp fall 1 och 2 galant. Med ett lugn, en förvärvad auktoritet och ett uppbyggt förtroende från eleverna som skapat en tillitsfull relation. I dessa lägen hade många lärare avvägt om det var läge att köra ut och skälla ut eller kanske faktiskt bara låta vara eller hjälpa till ett ställe och annan personal. Där eleven får lugn och ro, samt möjlighet att landa, gråten lägga sig, ilskan ebba ut, förtvivlan över vanmakten bemöts…

Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning?

När jag hörde Bo Hejlskov första gången sa han att när man försökt bemöta ett barn med normala uppfostringstankar eller ordningskrav och det bara leder till bråk och urartade situationer, då måste man fundera på om det inte behövs onormala metoder och bemötanden. Det verkar han ha tappat i sitt resonemang i dag.

Det är helt enkelt så att alla har sin poäng. Lågaffektivt bemötande eller säga ifrån – är det en motsättning? Nej. Det behövs en lärare som är lugn, tar ledarskapet i klassrummet och därför förvärvar både auktoritet och förtroende från eleverna. Dessutom en lärare som har en rik palett av verktyg och metoder att möta olika elever beroende på vilka de är, vilken livs- och skolsituation de har och vilken situation som skapade ”ordningsbrottet”. Ibland kan LAB vara bra, ibland går det lika bra eller bättre med andra metoder. Var Malou så dåligt påläst att hon inte kunde leda debatten bättre? Ville hon ha en öppen konflikt? Varför kunde inte debattörerna bygga varandra, du har nog rätt när vi tala om… men jag tror ….

Vi behöver en klok debatt och klok hantering som skapar ordning och reda i skolan. För vi har stora problem som måste lösas. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Lite länkar angående debatten

Föräldrakväll om

barn & unga som tänker, känner och gör annorlunda

Välkomna den 19 nov i Stockholm 

Detta inlägg handlar övergripande om hur skolhuvudman kan stötta skolor i arbetet med skolfrånvaro. Det mest grundläggande är att ha ett gemensamt synsätt och arbetssätt om alla accepterat och följer. Sen, att ha tydliga rutiner dokumenterade är en förutsättning för att kunna sätta in nya i arbetet, visa då man man minns olika osv, att skriva ner ett arbetssätt räcker inte. Att först skriva centralt och sen implementera, lyckas sällan. Det är viktigt att som skolhuvudman, inte bara kräva vad som ska rapporteras till er, utan också tydliggöra vad skolorna ska få tillbaka för stöd och analys. Och leverera detta på ett användbart sätt!

Statistik på elevers solfrånvaro

2016 konstaterade Prestationsprinsen & vänner att 70 000 elever i svenska grundskolan (åk 4 – åk 9) har en  frånvaro över 10 procent. Av dem har ca 18 000 en frånvaro över 20 procent. De indikerar  den TNS Sifo undersökning* vi lät göra. Även om undersökningen är statistiskt säkerställd, så visar den också att man kan befara att kommuner, som huvudmän, inte har full kontroll över de här siffrorna. Det är endast drygt hälften av kommunerna som samlar in och analyserar frånvarostatistik. Här finns ibland dåligt systemstöd hos många leverantörer, ställ krav på utveckling!

Att arbeta med statistik över skolfrånvaro

Statistik är det enda objektiva sättet att följa upp frånvaro och att fånga den tidigt. Att analysera frånvaro utifrån givna och gemensamma gränser säkerställer att alla barn och unga inom er kommun/verksamhet säkras sin rätt till utbildning. Om det är upp till varje mentor, lärare eller annan personal att agera vid oro eller en viss procentsats så visar erfarenhet att många elever går under radarn.

Här kan huvudmannen underlätta för skolorna och skolpersonal i arbetet skolfrånvaro genom att se till att det finns välfungerande, användbara och användarvänliga system. Arbeta fram tydliga frånvarorutiner och checklistor för att analysera frånvaron tillsamman med era skolor och socialtjänst.

Fem övergripande tips hur huvudman kan stötta skolor i utredning av skolfrånvaro

1. Tydliga instruktioner och möjlighet att kvittera frånvaro. Alla ska notera frånvaro. Följ upp de lärare som inte gör det, vad har de för problem med systemet, behöver de hjälp…. Bestäm hur ni noterar vid anpassad studiegång, schemabrytande aktiviteter, sen ankomst med mera. Annars stämmer inte frånvarosiffrorna.

2. Följ upp de nivåer av frånvaro som ni som huvudman satt. Konsekvent. Ge skolorna stöd att analysera och kartlägga mönster, trendbrott, ovanligheter… Viktigast. Är detta problematisk frånvaro eller inte!? Detta ska även ske centralt, som en kontroll för att inte missa en enda elev. Och för att kunna ge feedback och stöttning till enskilda skolor och i enskilda fall

3. Visa hur frånvaro kan bli en del inom det ordinarie elevhälsoarbetet och låt stötta skolorna att utveckla sitt arbete till att nå fler. Frånvaro ska vara på agendan på varje möte, handlar det om mobbning, en elev som är omotiverad, utagerande, särskilt begåvad, ledsen; en elev som inte befaras nå målen eller så långt som de skulle kunna, möten med föräldrar, i rektorns medarbetarsamtal med pedagogerna och mentorerna, föräldramöten. Få också med er Socialförvaltningen i att fråga om skolfrånvaro osv. osv.

4. Ge stöd till skolor och centralt ansvariga att arbeta med olika perspektiv varför eleven är frånvarande.
Det gäller att utreda de samverkande orsakerna, eller riskfaktorerna, så utredning ger relevanta förslag på lösningar. En av många anledningar till att frånvaron är så stor är att man ofta brister i detta. Det märker vi i vårt arbete, det framkommer i Skolinspektionens rapporter om frånvaro från 2016 och i betänkandet Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera. som regeringens särskilda utredare överlämnade i januari 2017. Skolan sätter in åtgärder som vi tror på, hoppas eller brukar göra. När det gäller elever med stor frånvaro, så måste vi titta ur ett brett perspektiv. Det kan vara riskfaktorer kopplade till:

    • individens egenskaper,
    • familjesituationen,
    • undervisningen och andra skolsituationer
    • fritiden

Kartlägg även skyddsfaktorer inom dess områden. Utredningen av frånvaro måste ske i samverkan med Elevhälsan och vårdnadshavaren/eleven.

5. Se till att er modell täcker utvärdering och uppföljning. Att samlas efter en tid för att där och då följa upp är inte OK. Alla måste utvärdera sina insatser under tiden de pågår utifrån de alla frågeorden vem, var, när, hur osv. Kanske är det tiden som ska justeras, eller vem som gör det. Insatsen i sig kanske är helt rätt men behöver skruvas på, inte läggas ned.

Om 99 procent av kommunerna och skolorna följer upp problematisk skolfrånvaro, men 70 000* elever har stor frånvaro. Då är det något som inte fungerar! Kan vi försöka få till det här? För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

När vi är ute och talar om, diskuterar, utbildar och utvecklar verksamheter i arbetet med problematisk skolfrånvaro, så är hemmasittare och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte med eller en bisak. Inte det viktiga. Svårt att tro då man ser debatten i övrigt. 

De är förstås viktiga målgrupper som behöver omfattas. Men många andra också, som kanske inte har lika drivna föräldrar och intresseföreningar eller inte total frånvaro, men ändå problematisk! 

Med bra modell som bygger på forskning fångas alla. Inga elever får gå under radarn. För våra älskade ungar skull, ja, för allas skull!

 

Platser kvar på våra dagar om arbete med skolfrånvaro

Häng på vår utbildning i arbete med skolfrånvaro redan nästa vecka – vi har platser kvar!

  • 9/10 Identifiering och kartläggning
  • 10/10 Öka närvaro, bryta frånvaro och uppföljning.

Här hittar du mer information och anmälan. Anger du BLOGGX19 vid anmälan kan du anmäla dig nu, i sista minuten till earlybird priset!

Skolfrånvaro och att elever blir så kallade hemmasittare är ett problem!

Vi måste våga säga ordet problem. Att vi inte vet hur många elever som har en problematisk skolfrånvaro och hur många som är hemmasittare är ett problem. Att det verkar vara närmare en hel årskull är minst sagt ett problem! 70 000 elever i åk 4 till åk 9 har en skolfrånvaro över 10 % (motsvarar mer än en halvdag/vecka) av dem har knappt
20 000 20 % frånvaro (motsvarar mer än en dag/vecka!) enligt rapporten Skolans tomma stolar. Det är ett problem långt innan frånvaron är total, eleven blivit hemmasittande eller så kallad hemmasittare. Det finns olika grader av problematisk skolfrånvaro och vi ska förstås reagera långt innan den är total, vilket dessa siffror så tydligt och sorgligt visar.

Nej tyvärr! Främja närvaro räcker inte för att bryta skolfrånvaro

Jovisst – en god lärmiljö ökar förutsättningarna för att elever ska förmå genomföra sin skolgång, få sin rätt till utbildning och inte drabbas av skolfrånvaro. Det minskar inte bara skolfrånvaron utan ökar till exempel måluppfyllelse, studieresultat och psykisk hälsan bland vår ungar. Toppen! Men det är inte lösningen på PROBLEMET med så kallade hemmasittare och elever med problematisk skolfrånvaro.

En inkluderande lärmiljö löser inte problematisk skolfrånvaro

Ett främjande arbete räcker inte. För det handlar om att bryta skolfrånvaron och det är ett arbete i sig. Ingen unge kommer att rusa till skolan igen för att vi säger att nu har vi en inkluderande lärmiljö! Det är en hygienfaktor som främjar närvaro och är en förutsättning för att en elev som varit borta mycket och länge ska kunna komma tillbaka. Men det är hårt arbete med den komplexa problemsituationen som orsakat det tappade förtroendet för skolan och/eller vuxenvärlden som löser skolfrånvaron.

Skolfrånvaro och att elever blir så kallade hemmasittare är ett problem! Vi vågar säga och arbeta med detta! Det är vi bäst på. Främja närvaro med tillgänglig lärmiljö kan många, men några riktigt bra vi gärna arbetar med är Elevhälsokonsulterna och Helena Wallberg. Att bryta frånvaro är svårare! Kom på våra kurser för yrkesverksamma, föräldrakvällar eller konferens för huvudmän om du verkligen vill ta itu med det svåra och hårda arbetet med problematisk skolfrånvaro. Eller anlita oss för att hjälpa till i ert arbete med frånvaron.

Kan vi alla enas om att ibland måste saker nämnas vid dess rätta namn, som till exempel problematisk skolfrånvaro? För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 

Tips till skolpersonal! Det här skrev vi 2013, men fortfarande aktuellt!

Häromdagen fick Drottningen ett mejl av Prestationsprinsens skola och rektor om förändringar i personalen. För Prestationsprinsen innebär skolstarten två nya lärare och en tredje som är ny på mellanstadiet, men som han inte kommer att ha. Han möter alla tre, eftersom skolan är liten.

Tips till skolpersonal

De hade fått information att förändringarna skulle ske redan i maj. Mejlet har fyra bilagor. En bilaga för varje ny lärare, med foto, där läraren berättar vilka ämnen den ska ha, sina förväntningar och lite om sig själv. Den fjärde bilagan är ett tydligt schema för första dagen, med tider, platser och vilka lärare som är med.

Första dagen har de vanliga lektionerna ställts in på förmiddagen, istället så kommer de nya lärarna att presenteras, av den personal som eleverna redan känner väl, för respektive klass. Sen kommer de nya att få presentera sig och förhoppningsvis blir det en pratstund. De tre lärarna har fått en elevgenomgång så de känner till respektive elevs behov och förutsättningar.

I mejlet finns också en hänvisning till skolans intranät, där klassens schema finns. Det har blivit några små förändringar pga. förändringarna med de nya lärarna. Men det går de igenom med respektive elev första dagen, så det gäller inte förrän andra dagen i skolan.

Drottningen tänker på alla överraskningar som dykt upp vid terminsstarter genom åren. Det här är väl egentligen inte så svårt? Det måste väl vara trevligt och underlätta för många barn att få veta lite mer än att Anna Karlsson slutar och Conny Lindström kommer istället att ha matten. Han har jobbat på Lundskolan innan. Man behöver verkligen inte ha en diagnos för att vara lugnare första dagen med lite mer information och tid till att lära känna varandra.

Drottningen kommer tryggt att skicka iväg Prestationsprinsen till skolan. Det har inte varit så alla terminsstarter. Den här skolan förstår och förmår. Det är en liten friskola med inriktning på barn som behöver lite extra, som hjälpt Prestationsprinsen tillbaka efter den kommunala skolans katastrofala hantering av hans problem och fantastiska förmågor. Men det har tagit flera år.

Bra information är viktigt för alla

Elever med Asperger syndrom, ADHD, ADD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller släng av, behöver mycket struktur och förutsägbarhet. De behöver ofta ställtid och gott om tid för återhämtning. Allt som avviker från vardagen behöver förberedas och informeras om, men inte så mycket att barnet eller ungdomen blir nervös och inte tror sig klara av det hela. En svår balansgång. Här har skolan gett en hel del information, som Drottningen och Prestationsprinsen kan välja hur detaljerat de vill gå igenom. 

Vi hoppas att dessa tips till skolpersonal kan vara till nytta. Alla elever mår bra av struktur och förutsägbarhet, det skadar aldrig. För en bra terminsstart och för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Fler tips för in inkluderande skolstart

Om inkluderande terminsstart på bloggen Specialpedagogen (Helena Wallberg)

Kursdagar om problematisk skolfrånvaro

9 oktober – Identifiering och utredning

Vad som behövs för att tidigt identifiera och reagera på frånvaro. Vi talar risk och skyddsfaktorer, och hur vi kartlägger dessa för att hitta relevanta insatser.

10 oktober – Öka närvaro, bryta frånvaro och  uppföljning 

Vad krävs för att elever ska kunna öka sin närvaro/bryta hemmasittande. Bra uppföljning ger oss underlag för att ta välgrundade beslut om pågående insats.

Gå en eller båda dagarna, som båda bygger på Prestationsprinsens modell för strukturerat arbete med skolfrånvaro blandat med goda exempel och forskning.
Läs mer och anmälan till kursdagarna i Stockholm

7 och 8 november – specialtillfälle! Om problematisk frånvaro och hemmasittare

Tvådagarskurs i Vejbyslätt, Skåne. Första dagen går vi igenom Prestationsprinsens modell för ett strukturerat arbetssätt med skolfrånvaro. Andra dagen blir det workshop där ni får arbeta med era utmaningar inom arbetssätt och era egna case.
Läs mer och anmälan till kursen i Skåne.

Föräldrakvällar om skolproblem, dataspel och barn som tänker annorlunda

Hjälp skolan funkar inte för mitt barn!

För dig med barn som lite för ofta har ont i magen eller i huvudet. För dig som undrar om ditt barn är sjukt eller om det är något annat. Får du inte den respons du önskar från skolan? Vill ditt barn inte gå till skolan? Går ditt barn inte dit? Hemmasittande?
25/9 i Göteborg, 1/10 i Stockholm

Hör en gamer berätta om dataspel, e-sports och gamingkultur

Många barn och unga, speciellt de med omfattande skolfrånvaro hänger på nätet och har ofta ett fungerande socialt liv där. Vad gör de på nätet? Sunami (WoW). även Suvami (LoL) föreläser om e-sports och gaming. En helt ny värld kommer att öppna sig för er. Både digitalt och IRL, eftersom kunskap kan underlätta samtal med era ungdomar. 22/10 i Stockholm

Barn och unga som tänker och gör annorlunda

Många kämpar för en fungerande vardag. Vi ger tips och tankar utifrån konkreta situationer som t.ex. bråkiga mornar, skolavslutningar, schemabrytande aktiviteter, efter lov, semestrar, släktmiddagar, dataspel, sovtider, hygien, klippa håret, ljud och lukter… 19/11 i Stockholm

Läs mer och anmälan föräldrakvällarna

Konferens om problematisk skolfrånvaro för skolhuvudmän och politiker

Efter succén i Stockholm i april, kör vi igen! En heldag om vinsterna av att ta kontroll över skolfrånvaron, 18 november i Göteborg på Clarion Post Hotell. En dag för skolpolitiker, huvudmän, förvaltningschefer, skolledare. I samarbete med regeringens tidigare utredare Malin Gren Landell.
Mer info och anmälan till konferensen om skolfrånvaro för huvudmän.

Här har vi samlat tips för en inkluderande skolstart. Till lärare och föräldrar till elever med eller utan diagnoser, kanske bara lite pirrig, blyg, ängslig eller gillar inte förändring, eller oroar sig för det som är nytt… För nu börjar det det dra ihop sig, man kan föreställa sig slutet på lovet. Nu är det någon vecka, ja dagar för en del,  kvar till skolstart. Datumet närmar sig. En del barn, ungdomar och familjer ser fram emot det. Då återkommer en struktur och ordning med rutiner och förutsägbarhet som kan vara svår att få till under lovet.

För en del känns det inte lika bra. Det kravlösa lovet, utan tider att passa, helt anpassat efter behov och förmåga är på väg bort. En stor omställning. En svår omställning. En svår utmaning.

Tips för att underlätta skolstarten till föräldrar och skolpersonal:

Förutsägbarhet – Ta reda på/informera så mycket som möjligt om skolstarten. Använd listan nedan som frågebatteri till skolan eller som checklista inför utskick till eleverna.

Information, gärna i flera former: skrift, bild, tal – Givetvis ska man få det/skicka ut det skriftligt till alla. Kanske med bilder eller video på platser, lärare eller lokaler, extra viktigt om de är nya. Kanske länkar.

Personligt/Relationer – En del föräldrar och mentorer måste komplettera annan information med att träffas eller om äldre barn, mentor och elev. Om det inte är möjligt kan man kanske ta det per telefon, sms, skype… ett uppmuntrande välkomnande sms från en lärare kan göra en  avgörande skillnad! Att känna att någon i skolan faktiskt bryr sig. Givetvis kan ett peppande sms från mamma eller pappa också stärka!

För struktur och förutsägbarhet, samt chans att ställa fler frågor, bör information inför skolstarten innehålla:

Vad är programmet? Är det bara ett upprop och lite info eller hel skoldag? Alla aktiviteter och punkter på programmet ska framgå.
När börjar slutar det hela och delaktiviteterna?

Vem? Kommer de att vara i helklass? Hela skolan? Vem stöttar? Mentor? Med sin assistent? Har det kommit nya lärare? Nya klasskamrater? Några lärare i nya roller?

Var kommer det hela att ske? I aula, klassrum, kyrka, utomhus… Var kommer klassen eller det här barnet att vara. Var möter jag min assistent eller mentor för särskilt stöd att klara dagen?

Hur? Bara på skolan? Hur kommer ni till och från ängen eller kyrkan? I sällskap med vem? Promenad, buss, bil…

Varför? Bra om syftet med de olika aktiviteterna framgår. Genomgång av schemat så ni vet vad, vem och var kring de olika ämnena. Fika och presentation för att lära känna nya lärare och elever. Rektorn talar för att berätta om saker som rör hela skolan i år (ombyggnad av gymnastiksal, nya gungor, rivning av cykelskjulet, möjlighet att delta i fiskeklubb på fritids…) osv.

Reträttplats – om det verkligen inte fungerar, vad kan eleven göra då? Gå till en plats, sms:a en utsedd person, få ta på sig hörlurar med lugnande musik.  Det är stor skillnad på förutbestämd utväg eller misslyckande och kanske till och med flykt i panik…

Kontaktuppgifter – för att kunna ställa nödvändiga frågor eller be om något extra stöd. Att läraren går fram och tar en elev på axeln eller tittar en elev i ögonen, kan göra skillnad på pirr och trygghet. Eller förklara att man inte gillar trängseln i aulan/på gården, vill sitta nära ett fönster, långt fram… Liten insats, stor skillnad!
Struktur och förutsägbarhet. Nödvändigt för vissa. Underlättar för många. Stör ingen.

Kallelser som ”vi ses kl 9 på skolgården som vanligt” är inte OK. Det är helt normalt att tycka det är för otydligt och pirrigt. Hur hittar jag min lärare/mentor där? Ska jag hitta honom? Ska vi till klassrummet också? Har vi samma? Finns det nya elever?…

Låt oss hjälpas åt att göra skolstarten så bra och smidig som möjligt för alla elever och familjer. Ger skolan, rektorer, lärare, mentorer, assistenter bra, fullständig och relevant information i rätt format blir det inte bara enklare och bättre förutsättningar för elever och föräldrar. Utan också för skolan.

För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Du vet väl att vi erbjuder kurser och handledning?

Här kan du läsa mer om vad vi erbjuder er i jobbet: på skolan inom utbildnings- och socialförvaltning, enskilda huvudmän, ja, alla ni som i ert yrke möter barn och unga. Vårt fokus är skolfrånvaro, hemmasittare och att främja skolnärvaro, men även tillgänglighet i ett större perspektiv.
Hör av er!

Vi vill stötta er föräldrar!

Vi stöttar er föräldrar! Föräldrakvällar, coachande föräldrarådgivning, en blogg fylld av inspiration och tips, samt inte minst boken Prestationsprinsen – för alla som möter barn & unga som tänker, känner och gör annorlunda.
Stöd gärna med en gåva till den ideella föreningen Prestationsprinsen & vänner swish 123 398 4812

Boken!

Just nu – du får normalt boken nästa dag om du beställer före kl 12! Boken heter Prestationsprinsen – för alla som möter barn & unga som tänker, känner och gör annorlunda. Det är 42 korta, lättlästa berättelser som hoppas bidra till enklare och bättre bemötande av våra barn och unga, samt lite aha-upplevelser!

Den har åtta kapitel och här håller författare Aggie Öhman upp ett – Övermäktigt.

Läs mer om boken här

Beställ boken här

Hej! Vi använder cookies för att förbättra er användarupplevelse. Om du vill ha mer information om hur vi behandlar era uppgifter, se vår Integritetspolicy.

Jag samtycker