Kraftig ökning av hemmasittare. Det är rubriken på en rad inslag på SVT igår och idag bland annat dessa, även i Rappport och Morgonstudion. Men hur talar vi i media om den här problematiken egentligen?

Bakgrunden är att föräldranätverket Rätten till utbildning i dagarna släppt statistik för antalet elever som är borta mer än halva skoltiden. De har undersökt detta i ett antal kommuner under flera år. De har sedan antagit att procentsatsen för dessa cirka 400 000 elever är den samma för hela riket och beräknat frånvaron för den dryga miljon som går i den obligatoriska skolan.

Rätten till utbildnings statistik

19 000 elever eller fler

Rätten till utbildning har landat på knappt 19 000 elever, vilket är något mer än de 16 200 elever som Skolinspektionen angav i sin senaste kartläggning (HT 2023). Men variationerna mellan åren och aktörerna handlar om tiondels procent, vilket förmodligen är mindre än mörkertalet och felaktigheterna i statistiken. Alldeles för många är det i alla fall, kanske till och med en kraftig ökning av hemmasittare. Se några av alla våra inlägg om Nationell statistik över skolnärvaro.

Diffusa benämningar på skolfrånvaro

Vi säger det igen, men går inte in djupare på det. Skolfrånvaro blir problematisk för många elever långt innan den når 50 eller 100 procent. Många länder följer upp från 10 procents frånvaro per läsår. Det kallas till exempel kronisk eller bestående frånvaro.

Obehagskänslor för att gå till skolan, skolundvikande, som tas upp av SVT är bara en sorts frånvaro. Det kan också vara problem i skolsituationen, familjerelaterad, skolk och sjukdom för att använda PRINSmodellens fem typer av skolfrånvaro. I Sverige har vi inga definitioner på begreppen hemmasittare och problematisk skolfrånvaro.

Problematisk skolfrånvaro är inte samma sak som hemmasittare

Vi är glada att skolfrånvaron uppmärksammas. Det är samtidigt lite tröstlöst. I programmen blandas hej vilt uttrycket hemmasittare och problematisk skolfrånvaro vilket inte är samma sak. Problematisk frånvaro är ett mycket vidare begrepp. I SVT definieras hemmasittare explicit som elever med över 50 procents frånvaro och implicit som elever med ett skolundvikande beteende (nervös, oro, ångest) och mer eller mindre med 100 procents frånvaro. Elever kan vara frånvarande i den omfattningen av andra skäl.

Två elever i fokus

I Rapports sändning 6 januari kommer Jolien till tals. Hon släpades till skolan trots att hon mådde dåligt och inte förmådde vara på plats. Hon är nu nitton år och kom aldrig tillbaka till skolan.

I Morgonstudion får Enok och hans mamma berätta. Enok är nu tillbaka i skolan, men var borta större delen av mellanstadiet. Där intervjuas även Lillemor Lundberg, samordnari i skolsociala teamet, Arvidsjaurs kommun. Hon tar upp vikten att avlasta från skuld och skam, samt att skolan är samplanerat och inte ställer krav.

Både Enok och Jolines erfarenheter av att vara hemmasittare finns som inslag på SVT Play.

I Enok filmen intervjuas också Annica Jäverby, närvarosamordnare i Härryda och forskare. (Hennes licentiatarbete är en didaktikstudie (undervisning). Genom nio intervjuer med lärare i historia och religion konstateras att de anpassar innehållet till frånvarande elevers intressen, snarare än att utveckla nödvändiga perspektiv för samhällsnavigering. Studien tar inte upp effekt på närvaron). Hon lyfter att elever har tillgång till social samvaro via nätet när de är hemma och att vi inte vet hur många som är hemmasittare, men att det ökar.

Utbildningsminister Simona Mohamsson kommer också till tals i filmen om Enok. Hon lyfter att ”vi” driver på hårt för ett nationellt frånvaroregister (som vi drivit i över 10 år och föreslogs i en SOU januari 2017… 10 år senare). På frågan vem som bär skulden för att barn inte kommer till skolan är svaret: Det är samhällets ansvar gemensamt. Att det finns olika anledningar och samhället måste hitta lösningar så att eleven vågar och vill komma tillbaka.

Inga modeller för ökad närvaro presenteras

Inga modeller eller stukturerade arbetssätt för ökad närvaro presenteras, i stället är eleven i fokus. Alla inslag och själva programmet har eleven i centrum. Det är inte en skola med hög frånvaro eller en kommun. Vilket egentligen vore mer relevant. För det är så gott som alltid ett systemfel, snarare än ett individproblem. Men ett barns lidande är klickvänligare om man är krass, Mer lättförståelig om man är mänsklig. Men ändå bra att båda fallen som man valt har slutat i välbefinnande och acceptans.

Om vi accepterar de här inslagen som en vilja att beskriva elever som vill men inte förmår gå till skolan, med nervositet, oro och ångest för att gå till skolan, samt mycket omfattande frånvaro. Så handlar det faktiskt om vad skolan, vården och föräldrar eller annan vårdnadshavare behöver göra. De två första har absolut störst ansvar, eftersom det måste funka även när föräldraförmågan sviktar eller gjort allt de rimligen kan, men utan resultat.

Med det sagt, så finns det också många föräldrar som orsakar frånvaro och borde tänka ett varv till. Till exempel inte resa på semester eller besöka släkt i hemlandet utanför loven, begära eller orsaka att eleven tar ansvar för föräldrar eller syskon, sova i stället för att hjälpa sitt barn till skolan eller bara tycka att någon timme frånvaro här och där är OK, fast deras barn behöver varje lektion för att klara skolan.

Skolan och vården störst ansvar

Om vi enligt ovan preciserar oss, till skillnad från utbildningsministern, från diffusa samhället till skolans och vårdens ansvar. Då är SVT:s frågor till barnen: Vad hade du för problem? Hur kändes det? Ville du gå till skolan? Och så vidare, i stort riktade till fel part.

Eleven i fokus

Elevens bästa ska vara i fokus. Eleven måste förstås få ge sin bild. Så frågorna ovan är relevanta, men endast som kartläggning. Som en del för den analys skola och vård måste göra för att hitta relevanta insatser. Inte för att barnet har eller borde ha svaren på vilka insatser som borde gjorts.

Än värre, naiv och samtidigt alldeles rätt och hedervärd är frågan: Vad hade du behövt?

Fina porträtt och modiga ungdomar

Vi får hoppas att dessa modiga ungdomar tycker att det känns lika rätt om ett par år som idag att träda fram. Den klumpen finns alltid i magen när vi ser sådant här.

Det var fina porträtt som lät eleverna komma till tals och att båda landat, på olika sätt. Vi har fått så många reportage om eländet elever och familjer har mitt i ”hemmasittandet”, viktiga i sig, men också viktigt att annat kommer fram. Som detta att man kan landa mjukt vare sig man kommer tillbaka till skolan i normal ålder, senare (vuxenutbildningen finns för alla) eller inte alls.

Nu vill vi se en serie reportage om strukturerat arbete med skolfrånvaro och lite djupare förklaring av modeller som finns till exempel PRINSmodellen. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Förnuft i skoldebatten saknas ofta men inte när vi läser Lars Svedberg på Svenska Dagbladet debatt: Dags att tala om allt skolan gör bra. Det gör Lars, utan att rygga för att en del är dåligt. Det saknas en viktig aspekt i det resonemanget. Men först några lysande citat:

👑 ”I princip kan vilket påstående som helst om svensk skola vara sant – någonstans. Men bara för att det är sant någonstans innebär inte att det är sant överallt.” (Jämför Alla har rätt om skolfrånvaron)

👑”Vissa skolor i vårt land har utomordentligt goda resultat medan andra skolor har ett betydande behov av stöd. Det finns inte en skola.”

👑”Frågan är därför vad som egentligen driver detta offentliga samtal om skolan. Handlar det om att lösa skolans problem – eller om att vinna det mediala ögonblicket…”

👑”…medelvärden från olika undersökningar [är] förföriska, men riskerar leda till åkomman olikhets­blindhet…”. (Jämför Mät inte genomsnittlig frånvaro)

Artikeln och citaten är goda exempel på klarspråk. De är relevanta, klargörande och lätta att förstå. Förnuft i skoldebatten.

Undervisningens kvalitet är avgörande

Men en sak skaver. Varken Lars Svedberg (som kanske inte håller med om följande resonemang) eller skoldebatten talar klarspråk om brister i lärarskicklighet och undervisningens kvalitet. Låt oss utgå från detta citat från artikeln:

”Men det är fullt rimligt att hävda att lärare, rektorer och skolchefer utför ett vällovligt arbete givet de faktiska förutsättningar och villkor som råder.”

Vällovligt är eventuellt ett väl avvägt ord. Det klingar: gör så gott de kan efter sin förmåga. Det senare är del av problemet. Det finns en ojämn kompetens och förmåga hos lärare, rektorer och skolchefer i Sverige. Men det är mycket svårt att tala om.

Mer förnuft i skoldebatten

Mer förnuft i skoldebatten kräver att vi kan tala om allt, till exempel att det finns stora variationer i undervisningens kvalitet enligt till exempel en rappor från Linköpings Universitet (Undervisning med uppseendeväckande brister: så blev den signifikant bättre, 2024). Det som förvånade forskarna var att alla brister i undervisningen fanns på alla undersökta skolor. Det visar att alla skolor har ett jobb att göra och det ställer krav på politiker och skolledare, på lärarutbildningen och inte minst på utbildningen av rektorer, menar forskarna.

Det som brast var bland annat att på 60 procent av lektionerna fick eleverna inte veta vad som var målet med undervisningen. Ofta hade inte läraren satt några lärandemål. På 90 procent av lektionerna hade eleverna inte förstått vad de skulle lära sig. Lärarens ledarskap var i över hälften av fallen inriktat på kontroll snarare än att motivera och inspirera. Eleverna lämnades ofta ensamma och hjälpte sällan varandra när de kört fast.

Trots detta finns det skolor som lyckas givet dagens förutsättningar (och mycket varierande defintioner av bra). En vanlig förklaring i debatten är ”elevunderlaget”, lätta och svåra elever, men det är inte hela sanningen, visar inte minst nämnda rapport. Rapporten konstaterar att alla lärare förbättrade sin undervisning med hjälp av de insatser de erbjöds under projektet.

För visst, de allra, allra flesta, lärare, rektorer och skolchefer utför ett vällovligt arbete. Men många kan höja kvaliteten på undervisning occh lärmiljön. Goda exempel är bra, men då krävs en hög kompetens och förmåga till att kunna reflektera och utveckla sin undervisning på många håll. Mer förnuft i skoldebatten, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Prinsmodellens fyra grundbultar är fyra olika sätt att se på skolfrånvaro. De ger en snabb kunskapsbas, som är lätt att förstå för alla som berörs av frånvaro. Förstå är en sak, djup kunskap är en annan. Det räcker att de som behöver har en sådan djupare kunskap om skolfrånvaro och sedan kombinerar den med sina professionella kunskaper, erfarenheter och utbildning.

Med grundbultarna som just grund, så talar vi alla samma språk. De heter bultar för att vi behöver oftast skruva lite på dem för att de ska passa och bli en bra grund i varje verksamhet. Det finns också ett strukturerat arbetssätt i modellen, från tidig identifiering, via kartläggning, utredning och handlingsplan, till uppföljning & utvärdering.

PRINSmodellens fyra grundbultarna

De fyra grundbultarna i modellen är:

  1. Omfattning och mönster, prinsmodellen är en MTSS modell (Multi Tier System of Support). Vi har satt fasta nivåer av skolfrånvaro där vi alltid ska reagera, men all frånvaro ska screenas regelbundet. Omfattning säger inte allt så därför finns också stöd i att analysera mönster i modellen.
  2. Typ av skolfrånvaro, Prinsmodellen har fem typer av skolfrånvaro. Genom att gå igenom dem och bedömma hur pass aktuella de är i aktuellt frånvarofall kan vi prioritera insatser.
  3. Analysblomman – risk och skyddsfaktorer analyseras utifrån verksamheten (skola, socialtjänst, skolsocialteam, boendet…), individen, familjen och sammanhang & samhälle.
  4. Frånvarons funktion, i Prinsmodellen ser vi två basfunktioner att undvika något eller någon i skolan eller få, uppleva, göra något som värderas högre utanför skolan.

Du kan läsa mer om Prinsmodellens fyra grundbultar i boken Skolfrånvaro och skolnärvaro, en handbok av Aggie Öhman Gothia Kompetens. I boken går Aggie igenom både grundbultarna och PRINSmodellens strukturerade arbetssätt i grunden, men också hur du använder dem.

Prinsmodellens fyra grundbultar hjälper skolor att öka närvaron. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Typer av skolfrånvaro. I PRINSmodellen arbetar vi med fem typer av skolfrånvaro (Öhman, 2025). Vi använder typerna för att förstå situation och förhållanden i frånvarofallet, vilka riskfaktorer och orsaker vi har att arbeta med. Det är inte för kategorisera aktuellt frånvarofall som en typ.

Använd gärna våra termer och definitioner som gås igenom här, men ange alltid PRINSmodellen av Aggie Öhman, prestationsprinsen.se som källa. Köper du boken (se nedan) så anger du förstås den som källa.

Frånvarotyp är en av fyra grundbultar i modellen: Omfattning & mönster; typ av skolfrånvaro; analysblomman (risk & skyddsfaktorer), samt skolfrånvarons funktion. Idag koncentrerar vi oss på grundbult 2.

Typer av skolfrånvaro – grundbult 2

De fem typerna av skolfrånvaro i PRINSmodellen är:

  1. problem i skolsituationen (school exclusion)
  2. skolundvikande (school refusal)
  3. skolk (truancy)
  4. familjerelaterad skolfrånvaro (school withdrawal)
  5. sjukdom.

De fyra första, med sina engelska termer inom parentes, är från en metastudie över begrepp från 1932 till 2016 (Heyne et al., 2019). Benämningarna och definitionerna har ändrats i PRinsmodellen för att bättre spegla en svensk kontext. Och den har en femte frånvarotyp: sjukdom. Den är tillagd eftersom sjukdom ofta orsakar problem i skolgången, det blir en problematisk skolfrånvaro.

I metastudien (Heyne et al., 2019) resoneras om hur typerna ska bli distinkta och inte överlappa i sina definitioner. Men som sagt, så används de inte i PRINS

Problem i skolsituationen

Första typen, problem i skolsituationen, innebär att skolan orsakar frånvaro. I modellen används inte direktöversättningen skolexkludering, trots att exkludering är en etablerad term inte bara inom skolfrånvaro utan också inom skolforskning i stort (Graham et al., 2019; Skolverket, 2024b). Anledningen är att de allra flesta kommuner och skolor gör så gott de kan utifrån sin kunskap och förståelse. Då är det tufft att arbetet blir kallat exkluderande. Prinsmodellen har en mer neutral benämning. Modellen skiljar på passiva och aktiva problem i skolsituationen.

Passiva problem i skolsituationen

Passiva problem är en otillgänglig lärmiljö, som exkluderar elever. Det kan bero på bristande medvetenhet, kunskap och resurser, till exempel kompetens och tid. Lärmiljön är en viktig del för att förstå problem i skolsituationen. I Prinsmodellen undersöker vi problematiska situationer, bemötanden och förutsättningar i hela lärmiljön – den pedagogiska, sociala och fysiska miljön (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2024).

Aktiva problem i skolsituationen

Aktiva problem i skolsituationen kan vara att ta till anpassad studiegång eller reducerad kursplan utan att ha gjort många och olika försök med anpassningar och särskilt stöd. Det är också skolexkludering som avstängning från skolan, utvisning ur klassrummet, stängda dörrar vid sen ankomst eller när skolan avråder en elev från att delta på en schemabrytande aktivitet eller prov.

Skolundvikande

Andra typen i modellen, skolundvikande, använder inte direktöversättningen skolvägran. Det är starkt att kalla en oförmåga eller att eleven undviker en bristfällig skolsituation för vägran.

Skolundvikande är kopplad till obehagskänslor som oro, ångest och rädsla. Eleven försöker inte dölja frånvaron för föräldrarna. Föräldrar gör eller har gjort rimliga ansträngningar efter förmåga för att få barnet till skolan.

Frånvarofall där vi har så kallade ”hemmasittare” faller inom denna typ. Men skolundvikande kan ta sig många uttryck och ha olika omfattning, till exempel ströfrånvaro och korridorvandrande.

Skolk

För den tredje typen i modellen, skolk, använder vi direktöversättningen. Skolk kan vara frånvaro hela eller delar av skoldagen, eleven är frånvarande utan tillåtelse från föräldrar eller skolan, eleven ofta försöker dölja frånvaron för föräldrar och skolan.

Vissa sätter likhetstecken mellan skolk och oanmäld frånvaro, men så enkelt är det inte. Oftast är skolk ogiltig, anmäld eller inte. Det är inte ovanligt att elever har listat ut eller fått lösenord av föräldrarna och anmäler på egen hand. I gymnasiet blir många elever myndiga och kan anmäla sin egen frånvaro.

Familjerelaterad skolfrånvaro

Den fjärde typen av skolfrånvaro använder inte en direktöversättning och inte heller föräldrastödd, som ofta används i Sverige. I PRINSmodellen heter den familjerelaterad skolfrånvaro. Den innebär att föräldrar, syskon eller andra närstående orsakar elevens frånvaro.

Frånvaron kan ha vilken omfattning som helst och eleven försöker normalt inte dölja frånvaron.

Aktiv familjerealterad skolfrånvaro

Vid Aktiv familjerelaterad frånvaro är det aktiva handlingar som orsakar frånvaron till exempel att ta semester trots att ledigheten inte blivit beviljad. Hålla barnet hemma på grund av praktiska, kulturella eller religiösa skäl. Det kan också vara för att påverka skolans beslut i någon form. Familjens samverkan med skolan är obefintlig eller inte konstruktiv.

Passiv framiljerelaterad skolfrånvaro

Passiv familjerelaterad frånvaro innebär att familjen varken försöker få barnet till skolan eller hålla barnet hemma, de har inget alls eller begränsat engagemang i barnets skolgång och familjens samverkan med skolan är obefintlig, sporadisk eller inte konstruktiv. Det kan till exempel vara att föräldern arbetar skift och inte kan stötta sitt barn i att komma iväg till skolan, föräldrar som brister i föräldraförmåga, det finnas missbruk, våld eller sjukdom i hemmet som barnet tar ansvar för eller på annat sätt gör att eleven inte kan ta sig till skolan. Kriminalitet kan göra att elever inte vågar gå till och vara i skolan eller är tvingade att lämna området eller landet.

Sjukdom

Den femte typen av skolfrånvaro i modellen är sjukdom. Missad undervisning kan ställa till problem även vid sjukdom. Sjukdomar kan vara långvariga eller återkommande, vilket gör att sjukfrånvaron kan vara upprepad eller längre. Upprepad sjukfrånvaro kan bero på allergier, astma, barnreumatism, behandlingar efter olyckor eller trauma och mycket mer. Längre sjukfrånvaro kan uppstå efter olyckor, cancer, fysiskt och psykiskt trauma. Det kan förstås också handla om allvarligare tillstånd av psykisk ohälsa eller livslånga sjukdomar som pandas, diabetes och obesitas.

Typer av skolfrånvaro

Så en snabbsummering av PRINSmodellens frånvarotyper: problem i skolsituationen, skolundvikande, familjerelaterad, skolk och sjukdom.

Lär mer om frånvarotyperna

Vill du vera mer om de olika typerna av skolfrånvaro så rekommenderar vi att du köper boken Skolfrånvaro och skolnärvaro, en handbok av Aggie Öhman utgiven på Gothia Kompetens. Det är Aggie som tagit fram PRINSmodellen. Den vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Och förstås all erfarenhet Aggie har från att ha arbetat med skolfrånvaro i 15 år. Vi ger också kurser och handledning i att arbeta med skolfrånvaro och skolnärvaro, läs mer under I jobbet.

Referenser

Öhman, Aggie (2025). Skolfrånvaro och skolnärvaro, en handbok. Gothia Kompetens.

Heyne, D., Gren Landell, M., Melvin, G. & Gentle-Genitty, C. (2019). Differentiation between school attendance problems: why and how. Cognitive and Behavioral Practice, 26(1), 8–34.

Graham, B., White, C., Edwards, A., Potter, S. & Street, C. (2019). School exclusion: a literature review on the continued disproportionate exclusion of certain children. (UK) Department of Education.

Skolverket (2024b). Inkluderande undervisning: utgångspunkt eller tillägg? Skolverket.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (2024). Tillgänglig utbildning. spsm.se/stod-och-rad/skolutveckling/tillganglig-utbildning

Skolnärvaro saknas fortfarande i skoldebatten. Och i skolpolitiken. Varför är skolfrånvaro en icke-fråga i skoldebatten, skolpolitiken och faktiskt ganska inprecist i skolmyndigheternas stöd? Vi har försökt och successivt fått in skolnärvaro i debatten på ett allt mer relevant sätt, med start för 15 år! Mer om det arbetet under I media.

Vad är problemet? Vi talar ju om hemmasittare!

Ja, vi talar massor om ”hemmasittare” (som vi alla definiterar olika, men kanske skulle kunna enas om heltids-eller mycket omfattande frånvaro med obehagskänslor som hindrar att gå till skolan) skulle många invända. Mmmm, det är problemet. ”Hemmasittare” här bara en ”sorts” frånvaro. Ettt annat problem är att frånvaro ofta framställs som främst ett problem för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättning (NPF) och inte alls lika ofta lyfts de andra elevgrupper som också är överrepresenterade. Läs mer i tidigare inlägg. Dessutom, i nuvarande regerings omdaningar i svensk skola så är skolfrånvaro främst hanterat som ett ordningsproblem. Men kort:

Vi tände en gnista

Vi, Prestationsprinsen, tände en rejäl gnista 2016. Vi hade hoppats att det skulle bli en brandfackla. Som så många brasor, flammade det upp, men blev en glöd som pyr lite försiktigt. Nu behöver nya vedträn. Vi ska försöka bidra med några detta valår och inför våren då många SOU:er kommer att bli propositioner.

Ett visst svinn får man räkna med?

Ett visst svinn får man räkna med? Så hette delrapporten som Prestationsprinsen släppte med Aggie Öhman som författare och med stöd från Idéer för livet i Almedalen 2016. Den innehöll Sveriges första kartläggning på total frånvaro (alltså oavsett om giltig eller ogiltig) och mycket mer, genomförd av Verian (då SIFO Kantar) på mätpunkter framtagna av mig, omvandlade till mer mätbara och och korsvaliderande av proffsen på SIFO. Delrapporten, och slutrapporten Skolans tomma stolar, fick enormt genomslag i debatten och i media av SVT, P1 i flera program, TT, många dags- och facktidningar med mera, med flera. Vilken grej, en liten ideell organisation gör något skolmyndigheterna borde gjort för länge sen.

Skolans tomma stolar bidrog till en ny syn

Skolfrånvaro kom på agendan, att all frånvaro är missad undervisning som kan ställa till problem oavsett om giltig eller ogiltig, att den kan var problematisk redan vid 10 % , att bara häften av våra kommuner arbetade aktivt med skolfrånvaro, att de inte heller säkerställde barns rätt till utbildning på ett säkert sätt, att skolplikten/barns rätt till utbildning inte följdes upp ordentligt, med mera. Rapporten citerades i SOU, forskning osv. Frånvaro kom in i skoldebatten, men den fastnade vid ”hemmasittare” i många år och det var det som stod i centrum i skolmyndigheternas två (!) undersökningar 2010 och 2016.

SEX år senare kom första kartläggningen av skolmyndighet som mätte total (giltig och ogiltig) frånvaro, sex år(!). Nationell kartläggning av elevfrånvaro, 2021. Den liknade Skolans tomma stolar och hade tagit till sig vad vi, tillsammans med andra t.ex. Malin Gren Landell lyft i debatten. Tyvärr endast i detalj redovisad frånvaro för coronaåret 2020. Stora mörkertal, stora brister i systemens förmåga att ta fram rätt siffror, alla gör olika innebär att alla siffror ska tas med en stor dos skepsis. Så även i den uppföljande kartläggningen från 2023.

400 000 – 500 000 elever med en problematisk skolfrånvaro

Fler än 400 000 elever från förskoleklass till årskurs 9 har enligt Prestationsprinsens mest försiktiga estimat av frånvaro som skulle kallas chronic eller persistent i andra länder. Det är närmare 40 % av eleverna. 40 procent! Mer än en tredjedel! En mer vågad beräkning skulle indikera närmare 500 000. Vi närmar oss hälften av alla elever. Se beräkningar i kommande inlägg.

Forskning (sunt förnuft och logik, för vad det nu är värt) säger att för så gott som alla elever är ökad närvaro en väg till att lyckas bättre i skolan. Ny data från England (som gjort en enorm politisk och praktisk satsning för ökad närvaro) visar att det gäller även vid extremt hög frånvaro, till exempel att vara borta 30 procent i stället för 35.

Det är också viktigt att identifiera och framförallt agera tidigt. Det är inte alltid fallet eller det skolorna stimuleras till. Statsbidragen för att skapa skolsociala team är ett exempel. De används i de flesta fall till ett reaktivt arbete med elever som har en extremt hög och komplicerad frånvaro.

Är det inte egentligen konstigt att så många har gymnasiebehörighet och så pass bra betyg, läskunnighet med mera? Givet all frånvaro!

Varför är inte skolfrånvaron mer central i debatten och SOU:er?

Skolnärvaro saknas fortfarande i skoldebatten. Efter att vi arbetat med skolnärvaro i många år tror vi oss se ett antal möjliga orsaker:

En plikt, skolplikt, den uppfyller man som svensk. Den förväntan verkar råda från politiken. Vi kan lita på föräldrar och barn. Eller begära det. Det har man kunnat, men allt fler anser att samhällskontraktet är sprucket. Många föräldrar förmår inte eller anser sig inte tvungna att uppfylla sin del när inte skolan gör det.

En plikt kan man bli befriad ifrån. Med giltiga skäl är det ingen fara att var borta. Oavsett omfattning. Tack och lov har i alla fall skolmyndigheterna nu övergett den inställningen. Men först 2021!

Beslutsfattare inser inte den enorma omfattningen och dess konsekvenser. Det gäller de flesta beslutsfattare oavsett nivå. Skolnärvaro påverkar skolresultat, mående och framtida problem.

Fokus är på ordning, reda och skolplikten, som måste bevakas bättre. Det håller vi med om och påpekade med konkreta siffror hur illa det var ställt med säkerställandet av barns rätt till utbildning. Utbildningsministern fokuserar på semestrar utanför loven och bortförsel av barn ur landet. Enormt viktiga frågor, men inte den stora bulken skolfrånvaro

Övertro på lagstiftning och dokument. För många beslutsfattare och myndighetspersoner befinner sig långt från verkligheten. Man tror att lagar, råd, mål med riktade statsbidrag med mera uppfylls. Men det är en olikvärdig skola bland annat på grund av att det inte är skolverkligheten, vardagen i skolan.

Skolfrånvaro lyfts inte på skoltwitter. Men det är där många högljudda skolengagerade hörs, samt där så många journalister och politiker gör sin nutidsbevakning. Att en rektor och en lärare lyfts och bjuds in i sådan enorm omfattning (trots mest tyckande) tyder på detta.

Vi tror ingen anser att Ett visst svinn får man räkna med?

Skolnärvaro saknas fortfarande i skoldebatten

Vi behöver statistik, definitioner, beskrivningar, arbetssätt, råd och stöd till skolor och huvudmän. Ett bra ställe att börja skulle kunna vara att på nationell nivå samla in nationell närvarodata regelbundet. Idag görs det med manuell insamling eller med formulär. Många skolor och huvudmän har inte system som stöder de mätpunkter som efterfrågas. Det blir för hand och eventuellt estimat (många felkällor). Nationell närvarodata samlas inte på samma sätt som annan skoldata. Där redovisar vi till exempel flickor, pojkar, föräldrars utbildningsnivå och elevens eventuella utländska bakgrund. De samkörs inte eller analyseras inte heller med annan data för att se mönster och eventuella orsakssammanhang. Det behövs om vi ska kunna följa upp om olika satsningar ökar närvaron. Skolnärvaro saknas fortfarande i skoldebatten och i arbetet för att höja svensk skola.

Det kan bli förändring

Nu är nationell insamling av närvarodata på gång hoppas vi. Det har gjorts många utredningar och rapporter av många instanser sedan SOU 2016:94 Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera. Och vi är många som försökt bidra till att så ska ske. Det ska också arbetas fram definitioner för giltig och ogiltig frånvaro och skolmyndigheterna ska förbättra råd och stöd enligt lagda betänkanden. Det behövs mer än så!

Skolnärvaro saknas fortfarande i skoldebatten

I kommande inlägg ska vi redovisa våra estimat på omfattningen i svensk skola, försöka bidra med internationella jämförelser och vad vi ser är viktiga framgångsfaktorer för kontinuerlig, tillförlitlig, jämförbar och användbar närvarodata. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Ideella föreningar gör skillnad för skolan! Vi gör skillnad. Vi var på plats och vår grundare Aggie föreläste på internationella konferensen om skolfrånvaro 24 till 26 september anordnad av Ingrado.

Dominik Dvořák, Ph.D, Charles University, Prague höll ett ruskigt intressant pass om skolfrånvaro ur ett historiskt perspektiv. Han ställde frågan om det fanns Non Government Organisations i publiken, jodå, vi Prestationsprinsen och en från Chile. Doktor Dvořák talade om skolnärvaro, skola, närvarodata över århundradena, vad, hur och vilka som påverkat viktiga skeenden. Han menade att ideella föreningar ofta driver på förändring genom att vara snabba, se brister i systemet som behöver påvisas och att se lösningar. Jamen, så är det ju!

Vi på Prestationsprinsen tog 2016 fram rapporten ”Skolans tomma stolar, om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan” (med TNS Sifo, numera Verian, och stöd från Idéer för livet). Den var först att undersöka total (både ogiltig och giltig) skolfrånvaro, först att inte bara undersöka total frånvaro och ströfrånvaro, utan nivåer (multi tier), först att undersöka hur skolor och kommuner arbetar, med mera. Först på bollen på mycket som nu finns i Skolinspektionens kartläggningar.

En anna viktig ideell förening som gjort skillnad är Föräldraföreningen Rätten till utbildning: En skola för ALLA. De tog fram fram ”Hur fungerar svensk grundskola för elever med NPF-diagnoser? En jämförelse för utgångselever våren 2022”. De var först att samköra SCB/Skolverkets skolstatistik med Socialstyrelsens patientregister. Något ingen skolmyndighet tagit fram förr eller senare!

Skolverket har ungefär 800 anställda, Skolinspektionen har ungefär 200. I nämnda föreningar arbetar ett fåtal personer ideellt, begränsat med tid och utan ersättning. Stöd oss. För våra älskade ungars skull, för allas skull!

Böter för ”hemmasittare” är inte rätt väg (och ord!). Tänk så man kan snubbla till det. En artikel i Vi lärare blottar precis vad vi varnar för konstant, bland annat vår grundare i Hamiltonpodden, Kornhall och Netz med flera poddar Aggie deltagit i sen hennes nya bok kom, i Nyhetsmagasinet Fokus porträtt och i tidigare sammanhang, intervjuer och blogginlägg.

Vi kan inte använda ordet hemmasittare! Dels finns ingen definition. Det betyder olika för olika personer. Och dels är det bara en bråkdel av all skolfrånvaro. Det är inte synonymt med problematisk skolfrånvaro, även om det ofta används så i debatten. Och böter kan vara en riktig insats, eller inte, för ”hemmasittare”, beroende på vad vi menar!

Vi alla: politiker på alla nivåer, representanter för skolhuvudmän, personal inom departement, kommunala förvaltningar (utbildning och socialförvaltning fram för allt), skolfolk och debattörer, måste lära sig en aning mer om skolfrånvaro.

Böter för ”hemmasittare” är inte rätt väg (och ord!)

Tidningen Vi lärare (Böter för skolfrånvaro – kan gälla hemmasittare) tar upp att regeringen vill se nationella riktlinjer för brott mot skolplikten – bland annat böter för föräldrar som tar sina barn ur skolan trots att de fått nej av rektor. Så långt låter det rimligt med förtydliganden gällande skolplikten och undantagen från den. Bevakningen och hanteringen av skolplikten fungerar inte, eller görs inte (!) ute i våra kommuner (Skolinspektionen, Riksrevisionen, Prestationsprinsen). Problemen kring skolplikten har vi skrivit om i tidigare inlägg.

Utredare av skolplikten utsedd

Josefin Malmqvist blev 31 juli 2025 utsedd till särskild utredare av Tydligare regler vid undantag från skolplikten, Dir. 2025:77. Hon är gruppledare för moderaterna i utbildningsutskottet och ledamot av Sveriges riksdag. I direktiven finns exempel som ”uppfostringsresor” och barnäktenskap i hemlandet upp, samt semesterresor utanför loven utan att vara beviljade av rektor. Hon har i uppdrag att utreda:

Vi kommer i ett annat inlägg ifrågasätta varför bara statligt anställda skulle få ta med sig sina barn under en utlandsvistelse och inte de som till exempel arbetar i en internationell koncern. Man kan också undra hur denna sanktionsavgift ska skilja sig från de viten som redan finns (och används).

Ordet hemmasittare – för att skrämmas, okunskap eller click-bate

Sen går det fel i artikeln i Vi lärare, som det så ofta gör i svensk skoldebatt. Man rubriksätter och spinner på att böter för skolfrånvaro – kan gälla hemmasittare. Josefin Malmqvist har i alla fall inte med artikelns citat nedan, sagt att just ”hemmasittare” kommer att bötfällas. Inte heller i detta klipp på Facebook och LinkedIn.

”I förlängningen kan det även komma att gälla barn med problematisk skolfrånvaro, enligt utredaren Josefin Malmqvist.”

Det finns samtidigt familjerelaterad frånvaro där det är direkt kontraproduktivt med böter. Det beror på orsakerna – frånvarons karaktär. Därför är de förtydliganden kring reglerna som ska tas fram så viktiga och kräver expertkunskap.

”Hemmasittare” är en delmängd av problematisk skolfrånvaro, så att sätta rubriken att hemmasittare kan komma att få böter är antingen sensationslystet eller blottar okunskap.

Hemmasittare är inte samma sak som problematisk skolfrånvaro

För det som de flesta menar med ”hemmasittare”, är böter oftast ingen effektiv åtgärd för att öka närvaron. De flesta verkar mena elever

Och den som bara funderar en liten stund, eller läser på om skolfrånvaro, förstår att skolundvikande kan orsaka allt från strötimmar av frånvaro till att man inte kommer alls. Eller till och med att man har problematisk närvaro, man är på lektionen men avviker. Det är inte samma sak som ”hemmasittare”

Hemmasittare är i sin tur inte samma sak som problematisk skolfrånvaro (även om vi inte heller definierat det än i Sverige). Problematisk skolfrånvaro kan ha en helt annan karaktär: att skolan brister i sin lärmiljö (till exempel undervisning, fysisk miljö eller sociala miljö) i PRINSmodellen kallas denna typ problem i skolsituationen. Problematisk skolfrånvaro kan också vara av de frånvarotyper som i PRINSmodellen kallas skolk eller sjukdom.

Lyssna på oss som kan och vet

Vi hoppas att utredaren lyssnar på oss som kan skolfrånvaro. Då kan vi berätta att det finns fler former av skolfrånvaro än de exempel som nämnts ovan där böter i vissa fall (note bene) kan vara en effektiv åtgärd. Det skulle till exempel kunna vara när vårdnadshavare inte gör vad de kan och anses rimligt föräldraansvar i att stötta sitt barn att komma till skolan. Eller som i exemplen ovan tar barnet ur skolan. I PRINSmodellen kallas denna typ av skolfrånvaro familjerelaterad.

Vi hoppas också att fler politiker, journalister och andra som skriver, debatterar eller arbetar med skolfrånvaro läser på och samverkar mer med oss som kan skolfrånvaro. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Skolvärldens Pippi Långstrump bekämpar skolfrånvaron. Frilansjournalisten Beata Konar har intervjuat vår grundare Aggie hemma i villan för Nyhetsmagasinet Fokus. Miko Lazic lyssnade och fotade väldigt fina bilder, flera ganska tokiga, varav ett kom med – Aggie genom en kristallkrona. Fotot där hon sitter på bordet i stället för vid kom inte med. Beata porträtterar Aggie och hennes arbete som ju tog avstamp i denna blogg och sen utvecklats åt flera håll. Det gör Beata på ett intressant och kunskapsspridande sätt och alla roligast för oss, och Aggie, är att hon lyfter Aggie för allt det hon faktiskt gjort och varit pionjär i vad gäller skolfrånvaro. Vill du läsa mer än Fokus artikeln så kan du läsa här.

Skolvärldens Pippi Långstrump bekämpar skolfrånvaron

Aggie säger vad hon tycker och räds inte att debattera det hon (och vi) brinner för, som ju allt som oftast är frågor om skolfrånvaro.

Hon påstår att vi, skolan, huvudmän, politiker och skoldebatten har missuppfattat vad problematisk skolfrånvaro är. Vi kommer inte att få ordning på det som brister i skolan, om vi inte tar tag i skolfrånvaron, till exempel vågar mäta på alla nivåer: nationell, kommun huvudman, skola. Nationell frånvarostatistik på samma sätt som annan skolstatistik borde vara en självklarhet.

Hon problematiserar skolans fokus på uppgifter och betyg, i stället för lärandet, kunskap och bildning. Och att det inte bara är ett problem i undervisningen, utan också på lärarutbildningen och i lärarkåren. Men vi får också reda på lite mer om Aggie, vem hon är, samt hennes och vår resa på området skolfrånvaro.

Beata och Miko kom fram till att hon nog är lite av en Pippi Långstrump i en positiv bemärkelse. Går sin egen väg, vågar tar plats för att sprida kunskap, tar debatten, gör saker lite på sitt sätt. Samtidigt bryr hon sig oerhört, inte bara för att bekämpa skolfrånvaro och det som är fel i skolsystemet, utan för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Mät och redovisa inte genomsnittlig skolfrånvaro. Det är ointressant. Gång på gång möter vi statistik från huvudmän och skolor som bygger på medeltal. Man redovisar den genomsnittliga skolfrånvaron i kommunen, per skola, totalt, per program, årskurs, klass, kön och så vidare. Ibland är den uppdelad på giltig och ogiltig.

Ibland framgår det under vilken period man mätt, men inte alltid. Det är oftast per läsår eller termin på huvudman och kommunnivå. Men i frånvaroutredningar av ett enskilt fall, kan det stå 13 %, utan att redovisa vilken period eller vilka ämnen eller dagar.

Tyvärr visar många närvarosystem endast genomsnittlig skolfrånvaro för grupper, som klass eller skolenhet. Så det hjälper ju inte till.

Genomsnittlig skolfrånvaro är ointressant

Mät och redovisa inte genomsnittlig skolfrånvaro, det säger näst intill ingenting. Fundera en stund med hjälp av några retoriska frågor. På övergripande nivå:

Sanningen är nog att eleverna är spridda i frånvaro mellan 0 till 100 % i genomsnittligt frånvaro under den period som avses. Och den fördelningen vet vi ingenting om av att mäta och redovisa genomsnittet.

Att mäta frånvaro i omfattningsnivåer, MTSS

Ett mycket bättre system är att regelbundet följa upp och agera på skolfrånvaron i nivåer. Det kallas för Multi Tier System of Support, ungefär multinivå system av insatser. Traditionellt har man arbetat med tre nivåer:

  1. God närvaro – universella insatser
  2. frånvaro som riskerar att vara eller är problematisk – selektiva insatser
  3. problematisk skolfrånvaro – individuella insatser

I PRINSmodellen är skolfrånvarons omfattning och mönster första grundbulten. Omfattningen följs upp, gul och röd nivå triggar alltid en insats (EWS). Närvaro på grön nivå, god närvaro, behöver följas upp regelbundet eftersom en relativt låg frånvaro i genomsnitt, kan dölja en mycket hög till exempel i ett ämne.

…en relativt låg frånvaro i genomsnitt, kan dölja en mycket hög i till exempel ett ämne.

Använd frånvarons omfattning och mönster

Om vi tar den här skolan med 17 % genomsnittlig frånvaro. Visst blir det bra mycket mer intressant med den här informationen:

Nu kan vi börja dra helt andra slutsatser, till exempel:

Komplettera med analys

Det behövs förstås en djupare analys än omfattning och mönster för att främja, förebygga och åtgärda frånvaron.

Hur många av fallen i den gula frånvaron är problematisk? Finns det fall i den goda närvaron som är problematisk på grund av sitt mönster? Vad orsakar frånvaron? Vad främjar närvaron? Då behöver vi första frånvarons hela karaktär, inte bara omfattning och mönster. I PRINSmodellen gör vi det genom det strukturerade arbetssättet och i det använder vi de fyra grundbultarna:

  1. Omfattning och mönster
  2. Typ av skolfrånvaro
  3. Analysblomman – risk och skyddsfaktorer
  4. Frånvarons funktion

Dessa fyra grundbultar bygger, enligt skolkonstens alla regler, på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Kan man bara lite om dessa, så kan analysen gå relativt snabbt i många fall, men förstås ta timmar i andra. Framför allt leder oftare insatserna till ökad närvaro.

Om vi vill få bukt på den enorma skolfrånvaron i vårt land, så måste vi datadrivet följa upp och agera på skolfrånvaro. Det kräver relevant, tillförlitlig och jämförbar data och statistik, förslagsvis enligt MTSS, i nivåer i stället för genomsnitt. Mät och redovisa inte genomsnittlig skolfrånvaro – för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

*

Brasklapp: Visst kan genomsnittlig frånvaro vara ett komplement till arbetet enligt MTSS för att följa trender på gruppnivå, men det räcker inte!

Om du vill fördjupa dig:

Två relevanta vetenskapliga artiklar av Patricia Graczyk och Christopher Kearney:

Graczyk, P. A., & Kearney, C. A. (2024). Roadmap for implementing a multi-tiered system of supports framework to improve school attendance. Current Psychology: A Journal for Diverse Perspectives on Diverse Psychological Issues, 43(17), 15286–15307. https://doi.org/10.1007/s12144-023-05478-0

Kearney, C. A., & Graczyk, P. A. (2020). A multidimensional, multi-tiered system of supports model to promote school attendance and address school absenteeism. Clinical Child and Family Psychology Review, 23(3), 316–337. https://doi.org/10.1007/s10567-020-00317-1

Kurs

MTSS i en svensk kontext, gå vår digitala kurs, fyra eftermiddagar med avstamp i PRINSmodellen.

Föreläsning

Aggie i skolpodden Kornhall och Netz fredagen den 13 juni. Vi talade om skolfrånvaro förstås, ut många olika aspekter. Varför är det viktigt att vara i skolan; skolplikt, är det en bra grej; hur kan man förstå skolfrånvaro bättre och mycket mer!

Det kom också upp men vem ska göra frånvarojobbet och hur får vi tid till det? Arbeta annorlunda, färre och kortare möten med färre personer som deltar. Samverka via text och fem minuters möten där och då, var en del av svaret från Aggie. Men vi kom också in på andra små omvägar, till exempel hur trevligt och konstruktivt skoltwitter var för 15 år sedan.

Per och Ingela kom in på samverkan efter att Aggie lämnat. De konstaterade att skolan kan inte göra allt och samverkan måste bli bättre till exempel med socialtjänsten. De hoppades mycket på den nya socialtjänstlagen. MEN vi vill bara lägga till, det finns exempel på kommuner som samverkar galant, har team av olika slag som kan arbeta flexibelt, både i när och var de möter skola, andra inblandade verksamheter, elev eller vårdnadshavare. De har socialtjänst som en integrerad del i frånvaroarbetet och de har alla samma modell, till exempel PRINSmodellen som gemensam grund! Det går.

Du kan lyssna på podden på Spotify eller där du brukar lyssna på poddar .

Hej! Vi använder cookies för att förbättra er användarupplevelse. Om du vill ha mer information om hur vi behandlar era uppgifter, se vår Integritetspolicy.

Jag samtycker