Skolfrånvaro är inte en ordningsfråga. Den omfattande frånvaron (som vi inte vet hur stor den är) är en av de grundläggande orsakerna till varför vi inte lyckas få ordning på svensk skola. När skolminister Lotta Edholm i förra veckan presenterade direktiven för den nya utredningen Varaktigt förbättrad trygghet och studiero i skolan. Där talas om ökat ansvar för rektor vad gäller ordning och reda, mer befogenheter och kraftfullare verktyg till skolpersonal, möjlighet att lyfta bort elever och …. behovet av ett nationellt frånvaroregister!

Straff ökar inte skolnärvaro

Behovet av nationell frånvarostatistik, och framförallt smart analys av sådan, är ingen ordningsfråga. Det är den extrema konsekvensen av en skola som inte fungerar. Det fungerar varken pedagogiskt eller socialt på alldeles för många skolor och i alldeles för många klassrum. Så straff ökar närvaron i ytterst få situationer. Skolministern annonserade denna del av utredningen med några ord om ökande frånvaro, skolk och hemmasittare. Hon berättade att hon talat med NPF-organisationer.

Fyra fel av tre möjliga när behovet av statistik presenterades

Alla tre ingångarna vittnar om att regeringen inte har haft bra stöd i arbetet med dessa direktiv. För detta är helt fel ingång om man vill tala och utreda behovet av frånvarostatistik seriöst!

Eller ska vi säga fyra fel förresten:

Och då kan vi lägga till ett femte fel: Skolfrånvaro är inte en ordningsfråga!

Skolnärvaro, en kvalitetsindikator

I många länder till exempel USA och Storbritannien ser man närvaro som en kvalitetsindikator. Det vore mer logiskt att ”slänga in” nationell statistik över skolfrånvaro i en utredning om kvalitet i svensk skola. Till exempel i utredningen om vinst i skolan där man i ett tilläggsdirektiv lagt till en punkt om återbetalning av så kallad skolpeng samt skärpta sanktioner vid tillsyn om det finns omfattande brister. I så fall måste man definiera vilka brister det rör sig om. Det blir indirekt kvalitetskrav där omfattningen av skolfrånvaro skulle kunna vara en mätpunkt! Skolfrånvaro är inte en ordningsfråga.

Vettigare ingångar varför vi behöver statistik på skolfrånvaro

Prestationsprinsens och vår grundares arbete har senaste decenniet, och mer än det, handlat om att få in frånvaro i skoldebatten, att skolfrånvaro är ett stort problem som inte adresseras tillräckligt och korrekt, samt varför nationell statistik behövs. Vi skulle kunna länka till så mycket här på bloggen, sajten, media och sociala medier, men några utvalda länkar:

Vill ni veta mer så hör mer än gärna av er till exempel via vårt kontaktformulär eller till info [at] prestationsprinsen.se.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Olikvärdig skola gäller även ordningsregler anser vi. Igår tillsatta skolminister Lotta Edholm (L) en utredning, Varaktigt förbättrad trygghet och studiero i skolan. frågan är om den rör på denna brist på likvärdighet. Det låter bra. Och det är bra. Men skjuter bitvis bredvid målet. Utredare är Happy Hilmarsdottir Arenvall som är barn- och ungdomsdirektör i Järfälla kommun. Länk till presskonferens, länk till sida på regeringens webbplats om utredningen och länk till direktiven.

Utredningens uppdrag

Utredaren ska komma fram till lösningar och författningsförslag som

Introduktionen hade en del att önska

Skolministern redovisade ett antal genomsnitt på nationell nivå, siffror och statistik, som visade på att något behöver göras. Men det säger inte mycket med olika genomsnittssiffror. För i det olikvärdiga skolsystemet är sanningen att det är långt värre i många skolor och mycket bättre, om inte bra, i andra. Ett bevis på att det inte är lagen som brister. Varför sätter inte regeringar upp mål för vad de vill åstadkomma? Eller kommer med en konsekvens och riskanalys, det finns inte i direktiven till utredaren heller. Har vi inte lärt oss av alla misstag vi gjort senaste decennierna?

Vi håller med i sak

Vi vill bidra med tankar och provtrycka utredningen. Men visst håller vi med om att det är rörigt i våra skolor. Barn och ungdomar tjafsar emot. Gör inte vad lärare säger till dem. Släntrar in för sent. Som frågar innan de ens försökt. Har inte med sig rätt grejer. Som identifierar sig med eller skyller på sin diagnos. För dessa elever behövs en uppstramning. För deras bästa. Vanliga ungdomar som testar gränser och som inte tillräckligt ofta får känna en enad vuxenvärld som gemensamt säger: Stopp! Det räcker nu. Olikvärdig skola gäller även ordningsregler.

Barn som tänker annorlunda

Men, det finns ett men. Bakom en del av oordningen, oron och otryggheten finns verkliga problem. Det finns orsaker bakom beteendet. Nej, vi säger inte alltid. Vi säger inte för alla elever. Men för många. Vi säger inte att därför är vad som helst ursäktat, men vi säger att för en del är konsekvensen kanske att få lära sig strategier att agera annorlunda. Så vi utgår från att denna utredning är den reaktiva delen av Varaktigt förbättrad trygghet och studiero i skolan och att vi snart får ta del av den proaktiva delen för att varaktigt förbättra trygghet och studiero i skolan.

Skolministern upprepade, att allt som är brott utanför skolan ska vara brott i skolan. Det är kanske inte klockrent. En del av skolans uppdrag är att fostra våra barn till fungerande samhällsmedborgare. Ja, jag vet det är också föräldrarnas eller vårdnadshavarna om det inte är de samma. Men elever kommer att mogna vid olika tillfällen, killar i allmänhet senare än sina jämnåriga tjejklasskamrater och stressade livssituationer påverkar förmågan att uppföra sig, På resan mellan ettåring på förskolan och straffmyndig högstadieelev behöver de få begå misstag, gå för långt och lära sig av det.

Nolltolerans mot kränkningar

Vi ska införa nolltolerans mot mobbing och kränkningar. Skolministern lyfte samma elevgrupp som alltid, barn och unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Hon påminde att de drabbas på flera sätt för diskriminering i skolan, bland annat trakasserier. Det gör de. Det ska motverkas på alla sätt. Med det gör många andra elevgrupper också. Varför inte lyfta tre? fem? Variera sig i vilka man lyfter? Eller bara skriva att många elever? Och förresten, gäller att det som är brott utanför skolan ska vara brott i skolan även för NPF-elever?

Svensk skola ska slänga ut anti-mobbing program som inte fungerar, till och med ökar mobbingen och som inte vilar på vetenskaplig grund. Suck. Det kostar på att vara enträgen och försöka få till förändring, se här, ett blogginlägg om just detta från 2011 (!), Lotta Edholm var med på ett hörn även i det inlägget.

Vem kan säga emot nolltolerans? Men vilken skola säger idag att de inte har nolltolerans? Har någon skola ett mål att ca tre procent av eleverna ska vara mobbade eller OK att de mobbas? Nej! Så det är inte skollagen som brister. Det är vi vuxna i skolan.

Läs gärna äldre inlägg till exempel Fega vuxna , En tredje kränkning eller en fundering kring Friends, som varje år i augusti kommer med en rapport om att ca 60 000 elever mobbas. Så varför funkar inte deras metod som de är så intensivt sponsrade för, till och med nationalarenan. Fokus är breddat i årets rapport. Men ca 75 000 är fortfarande drabbade. Vi vill inte Friends något illa och vi är genuint övertygade att de vill och gör väl. Men vet vi vad nyttan är!?

Skrivningar i lagen är en sak…

Så skriv om lagen hur många gånger son helst. Ge hur mycket befogenheter som helst. Problemet är att vi kan skriva om skollagen, det kan säkert vara bra med tydligare skrivningar. Men vad betyder ”långtgående befogenheter” och ”kraftfulla verktyg” för lärare och personal, som skolministern upprepade på presskonferensen. Och som ett brev på posten kom lite om minskad dokumentation. Camilla Waltersson (M) fyllde på om skolpersonals behov att kunna reagera kraftfullt, att vi måste kunna stänga av elever längre än idag och att det ska vara en skyldighet för rektor att flytta elever om nödvändigt för andra elevers trygghet och studiero.

Vad hjälper alla dessa skrivningar när varken personal eller elever följer ordningsreglerna?

Olikvärdiga skolan gäller även ordningsregler. Det talas mycket om elevsegregation. Men lärarsegregationen är väl så stor. Det finns skolor som redan idag ger sig långtgående befogenheter för trygghet och studiero. De har redan nolltolerans mot mobbning, de har elever som följer ordningsreglerna. Det beror inte på lagens skrivningar. Det beror på skolledningen och personalen som finns där. De som har ork och vilja, visioner och en tro på sin förmåga och elevernas, de samlas för att stötta varandra. De lämnar rektorer som inte förmår och vågar vara en ledare, som inte har rätt värderingar och stora ambitioner. Det kommer inte rektorns ansvar i skollagen att ändra, givetvis har rektorn redan detta ansvar. Kvar hos dessa rektorer blir de trötta medarbetarna. Ibland kanske de mindre kapabla. Ibland de som vill, men inte orkar längre. De följer inte den uddlösa skollagen ens idag.

… att skolpersonal upprätthåller en annan

Ordningsregler ska efterlevas. Det borde vara självklart, men är det inte. Det stora problemet är inte att elever på så många skolor inte följer dem. Det är lärarsegregationen, att skolpersonal varken följer dem eller ser till att eleverna följer dem. Då blir det förstås inga konsekvenser. Vare sig positiva i form av trygghet och studiero eller negativa följder för elever som bryter mot reglerna. En konsekvenstrappa, efterfrågade Patrick Reslow (SD). Visst, men kanske också en proaktiv insatstrappa?

Akutskolor

Akutskolor kom upp flera gånger. Vi måste kunna flytta på elever som är en fara för sig själv och andra, som skapar oreda och otrygghet för sina skolkamrater. Det var Mathias Bengtsson (KD) som fick anföra denna del och han ville få bort onödiga hinder. Vilka nu de är. Men det underliga var, att både i Mathias anförande och när TT och TV4 ställde frågor, så betonade både han och skolministern att det rör sig om mycket få elever, att det rör sig om kort tid, kanske en månad. Och att det rör sig om extremfall.

Så om få, kort tid, bara i extremfall. Vad gör det för skillnad? Nu poppar det upp akutskolor i var och varannan kommun tack vare riktade statsbidrag. Men det finns inga mål satta vad de ska uppnå. På ett par veckor räddar vi inte unga från kriminalitet eller får utagerande barn att lära sig livslånga strategier. TT ställde en relevant fråga, vem tar emot i akutskolorna. Var ska lärarna komma i från? Vi har lärarbrist. Akutskolor är ännu ett exempel på en av alla SÄRskiljande lösningar som regeringen är så förtjust i, men som inte kommer att fungera, tyvärr. Lyssna på podden Skolans Århundrade om just detta eller läs något av våra tidigare inlägg om detta.

Nationellt frånvaroregister

Skolministern lyfte att skolket ökade och talade om hemmasittare. Onyanserat och okunnigt. Hur som helst, så ska nationell frånvarostatistik utredas igen. Skolverket har redan gjort det en gång. Så frågan är varför det blev en SOU igen. Men vi kan se poänger i det. Det finns mycket att säga om direktiven kring frånvaroregister, bara benämningen!

Eftersom vi är specialiserade på skolfrånvaro, samt ivrigt drivit debatten om skolfrånvaro och inte minst behovet av nationell statistik i över ett decennium, så ber vi att få återkomma i SÄRskilt blogginlägg kanske med länkar till allt vi gjort för att driva detta. Så länge kan ni ta del av vårt

Olikvärdig skola gäller även ordningsregler

Olikvärdig skola gäller även ordningsregler idag, kommer något att ändras? Det måste det, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Bilden är hämtad från filmen från pressträffen på regeringens webbplats.

Pojkkris inte antipluggkultur. Pojkar presterar sämre än flickor i skolan. Det har funnits en konsensus och tes att det beror på killars antipluggkultur. Tack Fredrik Zimmerman för du med din forskning och engagemang slår hål på den. Det har vi försökt göra med sunt förnuft sen bloggens begynnelse. Se tidigare inlägg om just killkrisen och antipluggkultur.

I Tidskriften Elevhälsan lyfter Fredriks forskning och resonemang.

– Ingenstans har jag kunnat visa att den som struntar i skolan får högre status, varken bland andra killar eller bland tjejer. Ingen väljer att misslyckas, säger Fredrik Zimmerman.

Pojkar som grupp har dock svårare att be om hjälp, visar Fredrik Zimmermans studier. I stället har många som strategi att strunta i att ens försöka.

– När en pojke säger att något i skolan är tråkigt så handlar det nästan alltid om att han inte förstår.

Tidskriften Elevhälsa #3 2023,

Så det stämmer inte. Skolan gör pojkarna, eleverna till problembärare i stället för att fundera på hur skolan fungerar för pojkar.

Under 90-talet satsades mycket på att få fler flickor intresserade av matematik och naturvetenskap, eftersom de presterade sämre inom dessa ämnen och lyste med sin frånvaro på högre utbildningar inom fältet – trots en bransch som skrek efter nya förmågor. Satsningen gav resultat, flickor som grupp har höjt sina betyg i dessa ämnen och numera sedan länge gått om pojkarna. I dag är även könsbalansen mer jämn på högre utbildningar inom dessa områden, på flera är kvinnor i dag i majoritet.

– När flickorna har fått hjälp genom olika satsningar har problemet ansetts vara den situation som flickorna har i skolan. Satsningarna har haft som syfte att ändra skolan så att flickorna klarar sig bättre. Så tänker man tyvärr sällan när det gäller pojkar som grupp, säger Fredrik Zimmerman.

Tidskriften Elevhälsa #3 2023,

Gissa varför vi heter Prestationsprinsen? För att ordet inte finns i svensk vokabulär, än mindre skolans. Pojkkris inte antipluggkultur. Pojkar blir ordningsproblem och flickor prinsessor. Det kan vi utveckla mer en annan dag. Men dags för omtag! För våra pojkars och våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Ta bort skolplikten? Nej! Eller? Kanske förändra vad skolplikt innebär? Det bör vi nog fråga oss. Men ska det vara vårt fokus just nu? Ska vi återigen pilla i en del av skollagen och skolsystemet? Ett mobilförbud här, all personal får ta i elever där, mer analoga läromedel hit, lägg till NPF i examensordning dit. Vi behöver ett omtag om helheten. I det ska ingår vad skolplikt betyder i ett modernt samhälle.

Skolplikt stjälper

Tillåta hemskolning brukar vara det främsta argumenten för att ta bort skolplikten. Det innebär att föräldrarna får ta ansvar för och utforma sina barns utbildning. Det skulle vara en möjlighet för de föräldrar som kan och förmår och som till exempel har barn som inte förmår gå till skolan. Som skolan idag exkluderar. Länder som tillåter hemskolning har i allmänhet en läroplikt (till exempel Finland och USA). Det beyder att det regleras, slarvigt uttryckt, vad barn och unga ska kunna och vid vilken ålder/årskurs. Hemskolning kan ge en välbehövlig flexibilitet i hur familjer kan ordna sina barns skolgång, men det finns också svårigheter och problem med läroplikt.

Alice Teoderescu Måwe argumenterar för läroplikt i stället för skolplikt i en artikel nyligen. Hennes huvudargument verkar vara

För den förälder som har ett hemmasittande barn, … är vetskapen om att det åligger hen att tvinga iväg barnet mot dess vilja till ett sammanhang som det mår dåligt av – allt för att fullgöra skolplikten och slippa vitesförelägganden eller att Socialtjänsten kopplas in – mardrömslik. För den föräldern erbjuder det svenska samhället inget alternativ.
…
Och skulle någon ha det dåliga omdömet att avvika från mallen får hen vara beredd att betala dryga viten – eller flytta.
…
Nästa steg vore därför att utreda frågan om hemskolning i syfte att anpassa systemet efter elevernas faktiska behov – inte eleverna efter ett fyrkantigt system som leder till stress för såväl eleverna och deras familjer, som för lärarna och huvudmännen. Det vore en liberal reform som i sak skulle illustrera mångfald och valfrihet. Ett erkännande av att barn är olika, med olika förutsättningar och behov. En reform för barnets bästa.

Skolplikt – för vems bästa? av Alice Teodorescu på egna plattformen Klartext

För det första, det fungerar inte så att det bara återstår viten och hot om socialtjänsten när barn inte kommer till skolan. Jovisst, skräckexempel finns. Men skolan har ett långtgående ansvar vid skolfrånvaro innan det kommer till viten. Socialtjänsten finns för att hjälpa. Och många familjer tycker att de får bra stöd. Inte minst i dialogen med skolan.

För det andra, att anpassa skolssystemet efter elevers behov och bästa är knappast att fortsätta exkluderingen. Än mindre att signalera att när skolan exkluderar är barnets utbildning vårdnadshavarens ansvar.

Så att ta bort skolplikten är varken ett bra eller rimligt förslag på det lösryckta problemet slippa viten eller slippa flytta utomlands. Det är definitivt inte lösningen på helheten avskolans komplexa problem.

Farligt för helheten i skolsystemet

Tvärtom skulle slopad skolplikt bli ytterligare en apart förändring i skollagen. Vi måste få ordning på helheten, skolsystemet i stort. Den ordinarie skolan måste möta alla elever, i alla fall många fler än idag. Idag har vi ett system där elever puttas ut i särlösningar, som blir delar som inte hänger ihop. Och framförallt inte fungerar. Ändå är regeringen på väg att splittra det ytterligare.

Skolsystemet är redan splittrat i särlösningar, särskilda undervisningsgrupper, speciallärare som sitter mer eller mindre permanent med vissa elever (eller ännu oftare är det outbildade elevassistenter), resursskolor osv. Hemskolning skulle bli ännu en särlösning. Och alla dessa brokiga lösningar fungerar inte. Alldeles för många elever når inte behörighet till gymnasiet. Och alldeles för många kommer inte till skolan alls eller har en frånvaro som är problematisk. För att inte tala om alla som mår dåligt i eller på grund av sin skolsituation.

Lyssna gärna på podden Skolans århundrades avsnitt Lärarkannibalism!, som tar upp problemet att satsa på särlösningar i stället för den ordinarie undervisningen. Har vi lyft sen bloggens födelse 2010. Här ett från 2014.

Men Alice Teodorescu har en poäng i att vi borde revidera skolplikten för att anpassa skolsystemet för elevernas behov. Låt oss återkomma till det.

Risker med att ta bort skolplikten

Det finns många risker och problem med att ta bort skolplikten.

Så ta bort skolplikten är inte mest ”pang för pengarna” mot en skola för alla.

Revidera skolplikten

Anders Jönsson, professor, Högskolan Kristianstad och Tobias Richard, doktorand, Umeå universitet skrev en debattartikel Dags att göra upp med tvångets pedagogik i Dagens Arena. De skriver mycket klokt och om just skolplikten skriver de:

För oss är det uppenbart att skolans och skolpliktens syfte och effekter behöver ses över och anpassas till barn, vårdnadshavare och samhällets behov i en ny tid.
…
På samma sätt som samhällsutvecklingen en gång var den drivande kraften bakom införandet av skolplikten, måste nu samhällsutvecklingen vara drivkraften i att omforma skolplikten.

Dagens Arena 28 augusti 2023, Dags att göra upp med tvångets pedagogik

Det här att omforma skolplikten låter bättre. I en ny tid. Samhällsutvecklingen. Skriver författarna. Reformera föreslog Alice Teodorescu. Då ska det kanske vara mindre justeringar och kanske inte i lagen, utan se till hur den tillämpas. I väntan på att utreda för att omforma stort eller ta bort skolplikten. Som en del i ett större omtag.

Testa i det lilla

En sådan mindre justering som gäller tillämpning inte lagändring är distans- och fjärrundervisning. Närvaro i en digital värld borde inte endast vara fysiskt på plats i skolan.

Ett exempel är att för något år sedan gjordes skollagen om så att en elev kan få särskilt stöd i form av distansundervisning. Men skolhuvudmannen måste ansöka långt i förväg om permanent tillstånd att bedriva distansundervisning. Alltså huvudmannen kan inte ansöka om att enbart få bedriva särskilt stöd genom distansundervisning. Och en enskild skola kan alltså inte ansöka alls.

Förutsatt att huvudmannen fått ett godkännande som utförare av distansundervisning får sådan undervisning användas som särskilt stöd för elever som inte kan delta i den ordinarie undervisningen på grund av dokumenterad medicinsk, psykisk eller social problematik. Det gäller dock bara om alla andra möjligheter till särskilt stöd är uttömda eller bedöms olämpliga.

Skolverkets sajt, hämtat 8 september 2023

Det här skulle kunna vara en brygga tillbaka till skolan för elever med problematisk skolfrånvaro. Och då tänker vi på de typer av skolfrånvaro som handlar om till exempel oro och ångest över att gå till skolan (där så kallade hemmasittare är en grupp) eller sjukdom.

Men det är vanligt att orsaken till den problematiska skolfrånvaron faktiskt finns i skolan, så det är viktigt att detta inte kan användas för lättvindigt. Hur som helst, enligt en artikel på SVT har hittills har drygt 100 ansökningar kommit in till Skolinspektionen. Alla har avslagits. I samma artikel säger skolminister Lotta Edholm klokt:

Om det är så att lagen är så restriktiv att den inte ens går att använda då måste vi ju fundera på vad nästa steg är, säger hon.

Ja, det skulle nog vara bra. Monica Sonde, SKR; Håkan Wiclander, Idéburna skolors riksförbund och Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att det är dags att se över lagen för den här formen av distansundervisning. Men det är nog inte nödvändigt som sagt. De föreslår också en försöksverksamhet med lättare restriktioner under en period, så att Sveriges skolor kan få prova och vi får underlag att utvärdera. Det är en bra idé.

Fast varför bara särskilt stöd i form av distansundervisning? (Notera att i artikeln skriver man distansundervisning som särskilt stöd. Vilket betyder något annat, men det är ett annat blogginlägg). För även här talar ju både Skolinspektionen och artikelförfattarna om en särlösning för särskilda elever. Varför inte lyfta det till den ordinarie undervisningen? Varför inte för en elev som tar till sig undervisningen alldeles utmärkt men är hemma i förkylning och inte vill komma efter? Eller för en lärare som är hemma och vabbar, men kanske skulle kunna ta sin lektion hemifrån?

Ta bort skolplikten?

Det är inte skolplikten som skjuter ut elever ur skolan eller gör att de inte får sin rätt till utbildning. Det är att vår skola idag inte är likvärdig och det är ett lotteri hur skolan fungerar, fast lotteriet är snarare var man bor och vilka föräldrar man har. Vi måste få den ordinarie skolan att fungera för alla. I alla fall fler av de grupper vi vet är överrepresenterade i att inte klara skolan. Och det är många fler än elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Där behöver vi bredda debatten (men det är också ett annat blogginlägg). De behöver inte speciallösningar, det behöver en undervisning som fungerar.

Slutsatser

Ta bort skolplikten

För det första, läroplikt i ställer för skolplikt löser inte upprepad och längre skolfrånvaro. Det är inte heller lösningen att skolan i stort inte fungerar. Det skulle möjligen vara en lösning för vissa föräldrar som kan, har råd och förmår att ordna en hemundervisning, men det gäller inte särskilt många av alla elever med problematisk skolfrånvaro enligt vår erfarenhet. Det exkluderar elever.

För det andra, med allt det jobb som krävs för att utreda och införa läroplikt är det inte en vettig prioritering.

Omforma skolplikten

Ja, se över skolplikten kan vara något. Och här finns möjligheter att snarare börja med riktlinjer och tillämpning av skollagen, än stora förändringar som tar tid och är svåra att genomföra.

Det kunna vara att se över om distans- och fjärrundervisning kan vidgas till fler situationer (Skolverket om distans– respektive fjärrundervisning). Till exempel särskilt stöd i form av distansundervisning. Det ger oss viktiga erfarenheter och underlag för att på sikt ta ett större tag kring skolplikten.

Då skulle vi ha underlag för att vidga frågeställningen till

Ja, listan kan göras lång. Men tack skolminister Lotta Edholm för att du öppnar upp för att se över det här med särskilt stöd i form av distansundervisning. Annars är nog regeringens politik med satsningar på särlösningar snarare på väg att stjälpa rätten till utbildning. Vi behöver göra en stor skolreform, ett stort sammanhängande omtag nu. Låt 2000talet bli Skolans århundrade. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Nej, utbildningsministern! Vi behöver inte fler speciallärare och särskilda läsningar. Utbildningsministern och regeringen är fel ute med sitt återkommande tal om speciallärare och fler mindre grupper i skolorna. Man talar om mer stöd till elever. Inte stöd till skolor och lärare för att kunna ge elever sin rätt till utbildning i den ordinarie skolan. Det annonseras fler och fler speciallösningar och individuella lösningar. Men det kommer inte att hålla. Vi behöver en ordinarie undervisning för alla, eller i alla fall, för många fler.

Vi får vad flest ropar efter

Det är inte konstigt att det blir så här. När det inte funkar i skolan ropar och frågas det oftast om särskilt stöd, om extra resurser, om assistenter, enskild undervisning, särskilda undervisningsgrupper, speciallärare, resursskolor och andra särskilda lösningar. Och ofta kommer det från olika särintressen med större eller mindre förståelse för andra aspekter än sina egna.

Några exempel kan vara intresseorganisationer som med all rätt vill skapa en bättre skola för sina medlemmar, men har begränsad kunskap om skolan, skollag med mera. Starka lärarröster på Skoltwitter och andra forum vill ha mer stöd till elever som inte faller inom ramen för vad de anser är ordinarie undervisning. Det ska de inte själva behöva hantera. Samma tongångar kommer från föräldrar till barn som klarar sig bra, de lyfter ibland att de här ”svåra” eleverna borde flyttas från sitt barns klass. Lärarfacket arbetar för lärarna, inte eleverna i första hand. Media och politiker låter allt för ofta skoldebatten gå i samma anda som dessa röster.

Nej utbildningsministern! Vi behöver inte fler speciallärare

Så det är lätt och populärt för en politiker att hänga på. Det finns sympati och säkert röster att hämta. Fast det är inte realistiskt, inte genomförbart, varken ekonomiskt eller praktiskt. Var ska alla lärare som ska bli speciallärare och lärare för särskilda undervisningsgrupper komma ifrån? Det är lärarbrist som det är.

Vi behöver fungerande ordinarie undervisning och skolor

Så återigen ser vi populistisk skolpolitik i stället för blockövergripande politik som kan skapa långsiktig hållbar förändring med de resurser som finns. Svensk skola kan bättre. Det är stor skillnad mellan skolor. Skolan är olikvärdig och ett lotteri beroende på var man bor. Därför borde vi lyfta och stötta de skolor som inte är tillgängliga (Tips i till exempel detta gamla, men relevanta blogginlägg från 2013) istället för att göra eleverna till problemet och flytta ut dem. Börja bygga en skola för alla, eller i alla fall fler. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Detta blogginlägg är en utveckling av vår Facebookpost postad 11 maj 2023

Relevanta länkar

Anna Eva Hallin och Helena Wallberg skrev en debattartikel i Dagens Nyheter den 15 juli 2023 på samma tema. Där tar de upp en rad missuppfattningar rörande det här att elever ska plockas ur sitt sammanhang för att få det de behöver i skolan.

Och vi kommer att ta upp detta i podden Skolans Århundrade, följ om du inte redan gör det.

Problematisk skolfrånvaro är inte hemmasittare. Det gäller att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Slitet, men sant. Så tacksam att problematisk skolfrånvaro är på agendan. Begrepp används slarvigt.

Vi vill lyfta en röst för de som inte hörs: Eleverna från hem med t.ex. stök, bråk, våld, missbruk, psykisk och fysisk ohälsa, hederskultur och varierande föräldraförmåga. Eleverna som måste agera vuxna för att ta hand om anhöriga, syskon eller föräldrar. Eleverna som är på väg ut i bus, från skolk till kriminalitet. Elever med sjukdomar och funktionsnedsättningar, inte endast NPF. Och många fler. Alla dessa elevgrupper är överrepresenterade vad gäller frånvaro! Problematisk skolfrånvaro är mycket mer än hemmasittare

Problemet är helheten

Samtidigt arg för detta ensidiga fokus på eleverna. Det är ju i de flesta fall skolor och huvudmän, och i förlängningen våra skolmyndigheter som saknar förmåga att hantera skolfrånvaro i tid och att hitta rätt insatser för ökad skolnärvaro.

Ta hjälp av oss som kan. Nu. Det finns kunskap om hur man kan kategorisera frånvaro, vilka risk och skyddsfaktorer som finns, hur man kan arbeta datadrivet och personoberoende t.ex. med stöd av PRINSmodellen för att hitta relevanta insatser. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Hör av dig för ett förutsättningslöst telefon- eller digitalt samtal. Vi kan och vill bidra.
Länk till vårt kontaktformulär.

En skola för alla och en skola som fungerar för de flesta. Det var målet. Men nu? Vad är politikens vision?

Vi är på helt fel spår!! När det inte funkar i skolan ropar och frågas det oftast om särskilt stöd, om extra resurser, om assistenter, enskild undervisning, särskilda undervisningsgrupper, speciallärare, resursskolor och andra SÄR-skilda lösningar.

Helheten i skolan

Ofta kommer detta från olika SÄR-intressen med större eller mindre förståelse för andra elevgrupper. Media och politiker låter skoldebatten gå i samma anda.

Visst, det kommer alltid att behövas särskilda lösningar på grund av elevers egenskaper och inte minst pedagogers egenskaper, kunskap och inställning, samt förutsättningarna i den skola de möter . MEN det är och ska vara undantag. Och ständigt omprövas. En skola för alla och en skola som fungerar för de flesta.

En skola för alla

Vi måste kraftfullt förändra den ordinarie undervisningen, standardskolan, lärmiljön för alla, grunden i utbildningen: NU. Design for all. En skola för alla och en skola som fungerar för alla. Allt det som ropas på ska vara undantag för få. Vi måste börja i en annan ända. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Tillägg

31 augusti 2023: Nytt inlägg på samma tema: Nej Skolministern! Vi behöver inte fler speciallärare.

6 september 2023:

Risk för lärarkannibalism!

Riksdagsseminarium med Aggie som moderator. Den 26 april hölls ett seminarium i riksdagen med titeln En skola för ALLA: hur kan vi förbättra skolgången för npf-elever? Det ordnades av Föräldranätverket Rätten till utbildning ett riksdagsseminarium i samarbete med Joanna Lewerentz, Moderaterna och Camilla Hansen, Miljöpariet. Aggie hade fått det hedervärda uppdraget att moderera seminariet och samtalen. Du kan se seminariet på föräldranätverkets Facebooksida och här är deras pressmeddelande om vad de vill och ser.

Riksdagsseminarium med Aggie som moderator.

I den första delen fick vi höra perspektiv på läget.

Hur elever med NPF har det i skolan

  1. Föräldraperspektivet, ”Vilka är konsekvenserna av skolmisslyckanden?”, Christian Wettergren, (föräldranätverket Rätten till Utbildning)
  2. Forskningsperspektivet, ”Hur går det för NPF-elever i grundskolan?”, Isidora Stark (KI)
  3. Skolledarperspektivet, ”Hur är förutsättningarna för att efterleva skollagen?”, Aiman Jihar (Magelungen)
  4. Elevperspektivet, ”Från skolhelvete till skolhimmel…”, Hanna Lindgren

Paneldebatt, så vad gör vi nu?

Deltagare i paneldebatten var:

  1. Andrea Hedin (M), Stockholms stad
  2. Sandra Ivanovic Rubin (mp), Region Stockholm
  3. Christer Nygren, Autism Sverige
  4. Helene Fägerblad, SPSM
  5. Christian Wettergren, Föräldranätverket Rätten till Utbildning

Läs gärna tidningen Fokus reportage om Föräldranätverket Rätten till Utbildning där även Aggie intervjuades som specialist på skolfrånvaro. Den är innanför betalvägg tyvärr.

Den nationella omfattningen av skolfrånvaro. Ja, vem vet. Som vi så ofta, i så många år har påpekat så måste skolfrånvaro in i skoldebatten. Ja, visst talas det om hemmasittare, men varje person som använder begreppet menar olika saker. Ja, visst samlar skolor in närvarodata idag på ett helt annat sätt än för bara fem år sen. Ja, visst börjar huvudmännen vakna till och samla in och analysera på ett allt bättre sätt.

Men, det görs i varierande grad och med varierande kvalitet. Även här är skolan ytterst olikvärdig och olika bra!

Den nationella omfattningen av skolfrånvaro

Regelbunden insamling och analys av nationell statistik skulle göra stor skillnad. Varför? Se här: (videon är ca 3 min 30 sek)

Siffrorna i videon bygger på Skolverkets kartläggning av skolfrånvaro, 2021

Poänger

och mycket mer!

Mer läsning

Bloggpost om

Vad är PRINSmodellen? Jo, det är ett strukturerat sätt att arbeta med skolfrånvaro. Ett stöd för att tidigt identifiera frånvaro i riskzonen för problematisk skolfrånvaro, men också att förebygga och åtgärda problematisk skolfrånvaro. PRINSmodellen har

Ta hela, delar eller variera

Det bästa med PRINSmodellen är att den så klart står för sig själv. Men det går utmärkt att bara ta någon del. Sen kan man förstås bara ta bitar av delarna eller mest inspireras. Den är flexibel!

Vad är PRINSmodellen?

Ja, det är förstås lite mer än vad du hittar här i inlägget. Så vi bjuder in dig att läsa mer om PRINSmodellen här. Men alla detaljer finns förstås inte heller där, för vi vill ju att du blir nyfiken på att anlita oss på något sätt eller gå vår kurs i att arbeta strukturerat med skolfrånvaro och PRINSmodellen. Här kan du läsa mer om vad vi kan göra för er i jobbet.

Hej! Vi använder cookies för att förbättra er användarupplevelse. Om du vill ha mer information om hur vi behandlar era uppgifter, se vår Integritetspolicy.

Jag samtycker